När man har vardagslunk.

...och paj. Blåbärspaj med vaniljsås. Inte mycket som slår det!

 

 

Helgen har passerat. Likaså snart en hel arbetsvecka och det är redan fredag i morgon.

Klockan har passerat tjugotvå och jag skriver i sängen med datorn på magen. Det har blivit tidig sänggång hela veckan och jag är nöjd med det. Även om det börjar bli påtagligt att ljuset börjar återvända tar vintermörkret ut sin rätt i kraft och ork.

Jag stiger upp i ottan, tar mig till bussen och sjunker ner i sätet med näsan i mobilen. Jag hinner precis se ett avsnitt av Greys Anathomys elfte säsong innan jag kommer fram till porten till lokalerna på Möllan och dagens första kaffekopp intas med mina tre arbetskollegor. Det är många skolor som behöver vår hjälp med elever som inte vill komma till skolan. Trycket är stort och vi gör allt vi kan för att ge eleverna de stöd de behöver. Det är utmanande men ett viktigt arbete.

När jag kommer hem under seneftermiddagen är rutinen en matinhandlingsrunda på Ica innan matlagning tar vid. Det är skönt att få göra något praktiskt efter en dag på kontorsstol och undervisningsbänk och rensa huvudet medan jag skalar potatis. Jag föder mina tonåringar med mat och det är gott att få sitta tillsammans en stund innan de försvinner in i sina gömmor igen.

Vardagssysslor. En runda i träningsrummet.  Terapiande prat med syrran eller väninnan tills mobilen bränner varm mot örat. Livgivande umgånge med fjortonåringen.

Kvällarna är mjuka och jag är snäll mot mig själv i vintertid. Jag gillar rutinerna och tänker att jag laddar inför det som kommer.

Inte så mycket mer än så och det räcker väl just nu. Vardagar i arbete och mjuka kvällar. Tänk ändå vad livet ter sig annorlunda nu mot för några år sedan.

 

Nu längtar jag till fredagskänslan och ankomsten av en make som åker långt för att tillbringa helgen med mig. 

 

Hoppas ni har det bra.