När dottern bjuder in.
Idag har vi firat denna vackra kvinna.
Min förstfödde, Emma.
Vart tog de tjugosex åren vägen?
Glömde i stressen min kamera hemma så det får bli bilder som fastnat i min mobil.
Emma och hennes Alexander hade fixat så fint nere på uteplatsen utanför sin lägenhet. Solen strålade i kapp med rosorna och det kunde knappast bli bättre förutsättningar för en lunch i det fria, så att även mormor och morfar kunde närvara.
Emma hade lagat pajer och räkcrepes och goda sallader som avnjöts under rosenbuskarna. En del av oss sökte skydd under lövverken då solstrålarna värmde på blek hud, men ändå i tacksamhet för att sommaren äntligen är här.
Emma hade gjort glass. Men ååhh...såå god. Inget går upp mot egengjord gräddglass en varm sommardag. Dessutom med smak av lakrits och hallon. Min favorit! Färska svenska jordgubbar och ananas därtill och jag åt tills magen stod i fyra hörn.
Tack Emma för en finfin eftermiddag<3
Även om sommarlovet börjat för eleverna har jag några arbetsdagar kvar och ska försöka samla ihop mig inför nästa veckas slutspurt. Känns som om jag har sommarlov i kroppen redan och det blir liiite tungt att ta sig i väg i morgonbitti efter en skön helg i ledighet och sommarkänsla.
Fick en överraskning i går eftermiddag då Jönköpingssonen plötsligt kom hem för att spendera några dagar på hemmaplan. Han är nu mycket bättre som tur är och har börjat hämta sig efter veckor av sjukdom med bland annat lunginflammation. Njuter av att ha alla barnen (nästan) samlade under ett och samma tak. Eller ....åtminstone inte med mer än några mils avstånd emellan. Och just nu är det bara jag i boendeskaran som har jobb eller studier kvar att utföra och inte sover tills klockan är en bra bit efter lunch och kan vara uppe halva nätterna. Bah!
Ja, ni hör ju att livet är orättvist..haha!
Nåväl. MIn tid kommer.
Tre arbetsdagar kvar innan jag sällar mig till ledighetsolaterna.
Kram Cecce
