När man mår ganska bra.
Än så länge har vi ingen snö i den del av landet där jag bor. På flera håll i skåne lyser snön vit på marken men här längs kusten i sydväst har vi klarat oss undan snön. Eller hur man nu väljer att se på det.
Bilderna är dock från förra helgen när jag och maken gjorde en utflykt till en av våra favoritplatser på denna jord. Arild - det lilla fiskeläget vid Kullaberg, där vi gifte oss för ett och ett halvt år sedan.
En vacker plats. En vacker dag.
Vi hade köpt olika slags korvar och bröd och ost som vi smaskade i oss medan solen sken på vinterblekt skinn och värmen från filtarna gjorde sitt i den kylslagna vinden.
Vi hade inhndlat mat och dryck och gjort ett besök på Magasin 36 och saluhallen där. Min favoritsaluhall alla kategorier i min barndomstad Höganäs. Tyvärr nåddes jag av beskedet i går att saluhallen gått i konkurs på grund av pandemin. Sååå sorgligt. Jag har haft sorg hela dagen i dag. Så fruktansvärt tragiskt för alla berörda. De är ju dessutom inte ensamma då många butiksinnehavare har fått slå igen i sviterna av att samhället stängt ner.
Jag hoppas hinna återkomma på besök innan de slår igen för gott.
Mysig eftermiddag med andra ord.
I fredags lämnade jag äntligen in min rapport som jag slitit med de senaste veckorna. Känslan var obeskrivlig och resultatet blev en trötthet utan dess like. Helgen har således ägnats åt, vad jag skulle beskriva ingenting. Gått en promenad. Handlat på Ica. Pratat okristligt länge i telefon. Haft digital afterwork i fredags med före detta kollegan Lisbeth och skålat med vin för inlämnad rapport och allmän hyllning till livets ups- and downs.
Ungefär så.
Och så har jag börjat nosa på nästa moment i vårterminens första kurs - pedagogik som vetenskap. Tjoho! Bara att kavla upp ärmarna igen.
Livet som studerande är sannerligen ingen räkmacka.
Nu ska jag dock koppla ner den här datorn och låta sömnen göra sitt innan klockan springer iväg.
I morgon är det måndag och ny vecka. Maken kommer på onsdag och det ser jag fram emot.
Kram så länge.
Cecce
