När man har flyttkaos.

 

Morgonvy!

 

Jaaa! Äntligen på plats i skärgårdshuset och kan böraj morgonen med att blicka ut över öarna.

Ärligt talat har det inte blivit mycket sömn de senaste dagarna. Det har mest varit någon slags kaos överallt - och kanske allra mest i mitt inre. Att flytta innebär alltid ett litet trauma, har jag hört.

 

Och ryggen värker.

 

Oj, vad vi slet i går. Bar soffa och säng och annat möblemang nerför trapporna i lägenhetshuset för att lastas in i en stor släpvagn maken hyrt. Kvar lämnades ungefär hälften av alla mina prylar som ska hämtas upp i slutet på juli och en stor dos mammaoro över sonen som blir ensam kvar. En moders lott förmodar jag. Att alltid oroa sig för barnen.

Önskar så att alla bara kunde följa med. Tjugoåringen som just nu hänger lite i luften i väntan på att hösten ska utkristallisera sig och var boet ska sättas. 

Jaja. Han klarar sig nog. Någonstans vid Södertälje slläppte det där envisa orosgnagandet i magtrakten. Gör jag rätt nu som flyttar? 

 

En flytt i etapper alltså. Nästa gång tar vi resten av bohaget, städar och skriver papper på banken.

 

Vi landade trötta efter en hel dags körning framåt tjugotvåtiden bara för att lasta av alla grejorna och hoppa i säng och nu sitter jag här vid köksbordet i det som kan kallas för flyttkaos.

Möbler och lådor all over the place. Men ändå. På plats.

 

Dagen i dag kommer ägnas åt att röja fram några meters fri golvyta...haha! Möbler ska fraktas runt. Mat ska inhandlas. Min förstfödde dotter som lyckligtvis just nu befinner sig i Stockholm på jobbuppdrag anländer i kväll och det ska bli mysigt. 

Kanske...men bara kanske...struntar vi i bruna kartonger och lutar oss tillbaka framför ett och annat avsnitt av Greys Anathomy i stället.

 

Livet är för kort för att stressas.