När man haft sista fikan.

 

Så kom dagen då jag för sista gången samlades kring ovala bordet tillsammans med de människor som varit mina närmaste kollegor de senaste två åren. Den där känslan av en viss tomhet som alltid infinner sig vid uppbrott smög sig in mellan tuggorna med färska jorgubbar, grädde, passionscurd och maräng i form av tårta som jag bakat dagen till ära.

 

Dessa fyra - vänner och kollegor - har inte fått ta del av mina bakscills alls under de här åren, då min passion för bakande fått läggas på is på grund av studier. I stället har det blivit många djuplodade pedagogiska diskussioner i fikarummet, som numera döpts om till filosofiska rummet.

 

Men i går. Jordgubbstårta. En klassisk Pinocciotårta, men i rund tappning och med tillägg av en cecce-twist med passionscurd.

 

Den gick hem i alla fall.

 

Och här satt vi och försökte insupa det faktum att vi inte kommer arbeta tillsammans i Centrala Flex/närvaroteamet längre. Ett synnerligen viktigt arbete med de elever i Malmö Stad som behöver oss bäst. Samtidigt vet jag att det arbetet kommer fortsätta på bästa sätt fast med någon annan.

Så. En fin sista fika med de bästa. Jag kommer verkligen sakna er.