Något att längta efter.
Längtar efter just nu:
Rabarberpaj!
Saknar att ha en trädgård att gå ut och plocka in de där första spröda rabarberstjälkarna för att göra den första rabarberpajen. Det brukar här i söder infalla någon gång i början på maj, men detta år - då inget är som det brukar - har det vare sig blivit rabarberplock i systerns trädgård eller på sjukhusskolans lilla plantering eller ens köp på ica. Och än mindre en bak av rabarberpaj.
Bestämmer mig här ochnu att det ska bli helgens bakprojekt.
En rabarberpaj.
Jag lovar.
Ovanstående paj bakade jag förra året. Skulle gissa att receptet är en vanlig smulpaj. Ett tips så här i fredagsmorgonen är att använda sig av lite mandelmassa i degen. Blir gott.
Själv matar jag gärna ner lite lakritspulver också, men det är så klart en smaksak. För den som vågar - gör!
Häromdagen tog jag för första gången på väldigt länge med mig systemkameran ut på promenad i grönskan. Har inte orkat med det heller - att fotografera - som jag egentligen älskar. Ska verkligen försöka ta upp den sysslan i sommar igen.
Det är svårt att inte baxna av allt det vackra som överfaller mig när jag går ut genom dörren.
Syrener, hägg, körsbärsblom....
Måndagskvällen ägnade jag åt jourläkarcentralen med en tjugoåring i magsmärtor.
Gastrit blev diagnosen när vi lämnade vid klockan tjugoett. Skönt att det inte var värre.
Han jobbar ganska hårt just nu och så klart tar det här med flytt och framtid mycket av tankarna även hos honom och sätter sig i kroppen.
Femtonåringens inre åker också berg-och-dalbana. Vill inte lämna ut något eller något för mycket men känsloläge och mående kunde varit bättre och så klart värker mammahjärtat extra. Det är så mycket man ska räcka till för när man är femton. Man ska vara duktig i skolan, tillbringa fritiden med rätt sysselsättning, ha rätt kompisar, rätt kläder och vara snyggast av alla. Helst så.
De kraven blir oöverstigliga till slut.
Men det kommer bli bra. Jag fäster blicken högt och andas djupt.
Och i eftermiddag ska jag hämta maken på Lunds Centralstation. Det var länge sedan vi sågs nu och jag ser såå mycket fram emot att ha honom här. Att ha en axel att luta trött huvud mot - så tacksamt.
Skickade in den där rapporten i går för opponering. Halleluja...snart är jag klar med ett års studier.
I kväll ska jag skåla i champange med maken. För såld lägenhet. För snart avklarade studier. För framtid.
För livet!
Kram Cecce
Yolanda - Kreativ text, vardag, alternativt fotografi
Gott! ^^;
