När allting har sin tid.

Skrivet i Allmänt, Allmänt den 02 Maj 2021, kl 21:32 / Direktlänk

Min fina balkong är vårstädad och fin.

Ändå vill inte vårkänslorna infinna sig riktigt.

Kan delvis bero på vädret som trots intåget av maj månad fortfarande anbelangar tjock jacka om morgonkvisten när cykelsadeln entras på väg till bussen och stan.

Nåja. Jag ska inte gnälla över det skånska väderläget. Ljuset är här, träden lyser gröna, gula och rosa. Magnolian blommar och ett och annnat körsbärsträd lyser rosa och vitt emot blå himmel.

Hur härligt?

Den uppmärksamma ser att mina kakfat på balkongskåpens ovansida bytts ut mot gröna växter.

Jag saknar mina baksessiorer om kvällarna, de dignande kakfaten och klirrande kaffekopparna på cafeborden. En svunnen tid som cafeägare och baknörd.

I stället begraver jag mig i akademiska böcker och pedagogiska dilemman dagarna igenom.

Allt har sin tid I guess.

Å andra sidan är nyttoaspekten i mitt numera något sundare liv och leverne inte att förringa haha!

Glömmer aldrig när jag åt upp en hel pajdeg i bilen under en körning med tårtbottnar, kakformar och krämer till Oskarshamn. En hel pajdeg. 125 g smör, 2,5 dl vatemjöl, 1 dl socker....

Jisses, vad jag mådde bra.

Eller?

Det var ett bra tag sedan som jag kikade in här nu i mitt lilla kreativa space som jag underhållt så flitigt sedan 2009. Det tog liksom bara stopp. Ju längre tiden gick, desto svårare att ta upp tråden igen.

Men snart...mycket snart...har jag avverkat mitt första år som halvtidsstudent. Mina avancerade studier har tagit musten ur mig. Har lagt all fritid på att skriva, läsa och delta i semenarier, föreläsningar och diskussioner. Heja mig! Är nu inne i sista examinationsuppgiften och skriver den sista rapporten för denna terminen och i slutet på maj har jag förhoppningsvis klarat mina första trettio poäng specialpedagogik. Det ni! Samtidigt har jag arbetat full tid på mitt vanliga arbete och ombesörjt en tonårings svajiga liv och leverne det sista året i grundskolan.

Och sonen har flyttat hem. Suck.

Det är i och för sig trevligt men krockar uppstår i förväntningarna kring tvättkorgen och kylskåpet.

Vi får se hur det hela utvecklas framöver, då sökta utbildningar förhoppningsvis lockar till nya vyer.

Mycket står på vänt. Mycket är osäkert. Ingenting är sig riktigt likt.

Jag pratar i gåtor nu, men det skälver lite i kulisserna. Sånt jag inte kan berätta riktigt än men alldeles snart. Det ska bli spännande - och jag lovar berätta.

Så.

Jag återkommer snart igen. Det lovar jag också. För bloggen vill jag ska fortsätta leva. Jag har så mycket att berätta och skriva om egentligen. Sånt som väntar på att komma ut.

Och ja...jag är frisk och kry som en nötkärna. Inget virus har bitit på mig. Än.

Tackar ödmjukast för detta.

Nu ska jag avsluta denna söndag med att bädda ner mig med maken och se ett avsnitt av "Våt tid är nu". Att hinna se serier är inte riktigt på schemat just nu, men denna försöker vi se något avsnitt av då och då när andan faller på.

På återssende!

Kram Cecce

3 kommentarer