När man har en vänskap som står sig.
Min vän sedan många år tillbaka. Hon och jag möttes första gången som studenter på Musikhögskolan i Malmö. Året tvistar vi om. Var det 1992 eller tidigare? Diskussionen vid middagsbordet mynnade ut i en oklarhet inte värd att lägga mer tid på. Huvudsaken är att trots alla dessa år mellan studier och medelålder, har vi hållit kontakten. Män har kommit och gått och barn har fötts. Bostadsorter har bytts ut, arbetsplatser likaså. Fint att ha en vänskap som står sig genom livets olika svängningar.
Vi lät båten ligga kvar vid bryggan och tog bilen till Vaxholm. Botaniserade i mysiga butiker och vilade benen vid hamnen med en glass inköpt på hörnet.
En av de godaste!
Även lille Elton njöt av besöket och hade gott sällskap av J:s fina dotter T.
Och jag fick anledning att baka både scones och göra glass.
Har snöat in lite gällande det här med glass.
Googlar recept på hur man åstadommer den bästa gelaton och ställer jobbiga frågor varje gång jag köper gelato vid olika glasställen. Har ni ägg i glass-smeten? Hur får ni till konsistensen? Sådana frågor. En del delar med sig av hemligheter, de flesta inte.
Hur som helst har jag lärt mig att i ett traditionellt italienskt gelatorecept förekommer inte ägg, och mer mjölk än grädde. Hemligheten heter johannesbrödkärnmjöl och torrglukos. Även mjölkpulver kan vara bra.
Tyvärr har delar av min glassmaskin försvunnit i flytten och jag är därför på jakt efter en ny och skrollar begagnatmarknaden frekvent.
För övrigt har vi fina sköna sommardagar. Även maken har numera semester och vi pysslar på härhemma med allehanda ting. Det byggs staket runt hela tomten för hundens skull och jag går hundpromenader med ljudboken som ständig följeslagare i öronen. Däremellan ligger parfymångorna tät i bilen medan jag kör dottern med tjejkompisar mellan destinationerna (läs: Max, SATS, Ica och centrum). Jag ligger vaken på nätterna och lyssnar efter stegen på trädäcket utanför som vittnar om att tjejerna har kommit hem för natten men gläds samtidigt att dottern äntligen hittat sitt gäng. Sitt sammanhang. Sin lust till det nya.
Detta som inte varit så självklart under hösten och vintern.
Jag tar alla vakennätter och plötsliga infall om popcorn och bastubad alla dar i veckan i utbyte mot ångesten över att se sin dotter tyna bort.
Kram Cecce
