Ett år senare

Skrivet i Allmänt, Allmänt den 13 Juni 2022, kl 23:15 / Direktlänk

Det är snart ett år sedan jag kikade in här. Känns lite märkligt att försöka plita ner några rader efter så lång tid, men ska göra ett försök till att väcka liv i detta forum som jag hållt så kärt sedan många år tillbaka.

Trädgården står i full blom utan för dörren och det är svårt att förstå att jag nu är ägare av en stoooor trädgård i Stockholms norra skärgård. Jag som aldrig varit en trädgårdsmänniska upptäcker jordränder under naglarna, ligger med näsan i rabatterna så fort tillfälle ges och brottas med gräsklipparen i backarna upp mot huset. Tiden räcker dock dåligt till, men hoppas få mer tid för trädgårdsarbete när jag om bara några dagar inleder ett efterlängtat sommarlov.

Vi flyttade hit, maken, jag och min yngsta som nu är inne på sitt sjuttonde år, i slutet på förra sommaren. Hit till det blå huset på udden med utsikt över ön, där Zlatan hade sitt sommarhus tills för något år sedan. Älskar att bo här med naturen runt hörnet och Stockholms centrum 40 minuter bort.

Jag har nytt jobb, nytt hus, ny frissa, ny tandläkare och ny dialekt som ljuder vart än jag vänder mig. Nytt liv helt enkelt.

Fantastiskt och läskigt på samma gång.

Det har inte varit enkelt. Det ska gudarna veta.

Jag lämnar bakom mig ett år med många utmaningar både jobbmässigt men även på hemmaplan har livet prövat mig på ett sätt som gjort att jag entrar sommarlovet ganska utmattad. Jag väljer att just nu inte berätta mer än så då fler än jag är berörda. Dessutom har jag slutfört mitt andra år som student vid högskolan i Kristianstad där jag läser till specialpedagog. Vardagen har förutom arbete på en högstadiekola i Danderyds kommun ägnats åt att läsa litteratur och att skriva rapporter.

Phu! Som ni förstår har tiden inte räckt till, till sådant jag tidigare ägnat mig åt.

Men. Vi klarar så mycket mer än vi tror och jag är trots allt tacksam för allt som är.

Jag har det bra.

Och....I februari flyttade lille Elton hem till oss.

Jag som notoriskt sagt nej så fort talet om hund kommit upp föll till slut för tjatet från en valptrånande tonåring. Vi hade dessutom lite tur som hittade en uppfödare som ville hjälpa oss. Så vi for till Värmland och hämtade en liten cavallier king charles.

Och här är han nu som världens mest självklara familjemedlem.

Inte lätt att fostra en sådan sötnos...haha!

Nu har han hunnit bli hela sex månader och upptar en stor del av fritiden. Hundpromenader morgon och kväll och allt annat däremellan.