När man laddar inför midsommar.
Stegräknaren igår talade sitt tydliga språk genom att summera i hop över tjugotvåtusen steg när jag till slut landade i sängen vid midnatt. Kroppen värkte efter trädgårdsarbete och kånkande av möbler då tonårsrum och arbetsrum skulle byta yta. Därtill hundpromenader och utfordrande av staketbyggande man och morbror. Den enda som verkade riktigt njuta av solstrålar och värmande sommarbris var tonåringen och hennes kompis som lapade sol på bryggan medan båtar av allehanda slag seglade förbi mellan vår udde och Resarö.
En fantastisk sommardag!!
Anledningen till denna brådska att få någorlunda i ordning är att morbror och moster med ev gäster ska härbärgera här i modsommar medan vi ägnar firandet i skåne. Prunkande rabatter, krukor och stenläggningar kräver sitt underhåll ska gudarna veta. Och jag som egentligen inte är någon trädgårdsexpert får vackert lära mig trädgårdsskötetselns A B C, om inte den väslkötta trädgård som morbror och moster lämnat efter sig ska förfalla. Känns liksom viktigt att vårda det som efterlämnats.
Men. Vi har en fantasisk utsikt att vakna till varje morgon, gräs att springa i, träd att plocka frukter från, blommor som doftar, en brygga att sola på, med en stege som får oss att varsamt att känna kroppen i vatten och en båt att utforska skärgården med.
Eventuella ogräs i rabatten uppväger allt detta med råge.
Till min glädje kan vi i år skörda våra egna jordgubbar, kryddor och plocka in blommor från trädgården att pryda inomhusytorna med.
I går åt vi dessutom nyfångad sik till middag som maken och grannen fiskat upp under morgonen.
Inte dåligt det inte.
Trodde att jag packat upp alla lådorna sedan flytten men hittade en kartong med porslin och kakfat när vi började rota i gömmorna. Mina älskade kakfat som tjänstgjort under alla de bjudningar och kaffekalas som jag avverkat de senaste åren men som nu tyvärr har fått stå tillbaka för så mycket annat. Hoppas att de kan få komma till använding igen. Kanske i sommar?
Vem vet.
Så en bild på arbetsrummet i sin nya skepnad.
Inte helt klart dock, men en bra början. Blev ganska fint kan jag tycka.
Älskar färgen på väggarna som vi målade om när vi flyttade in i augusti förra året.
Här kommer många timmar i höst och vinter att tillbringas i skrivande av examensarbete och vetenskapliga metoder.
Dagen i dag kommer jag ägna åt tvätt och packning. En dag i ställtid mellan lååång biltur, midsommarfirande och glada återssenden av en saknad familj.
Även om det känns svårt att lämna så ska det bli kul att träffa dessa som vi inte når lika lätt genom tid och rum, när kvantitet byts mot kvalite.
Något jag måste lära mig att förhålla mig till. Vänja mig vid.
I ärlighetens namn känner jag mig idag ganska slut efter några dagars slit och släng så det ska bli skönt att bara få ta det lugnt några dagar. Det är så lätt att alla måsten skymmer sikten för det som verkligen räknas. Jag måste ständigt påminna mig om det - det behöver inte vara perfekt. Välstädat. Polerat. Att tillbringa livet i ett finrum är må hända inte är så kul när allt kommer omkring. Snarare ett meningslöst stressande i en illusion av tillvaron som vi tror den ska vara.
Kram Cecce
