Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Påskfirande och ledighetsdagar!

 
Har helt försvunnit i påskfirande och lediga dagar och inte hittat fram till den där känslan - skrivmood - som jag är  beroende av för att kunna sätta upplevelserna, de yttre och de inre, på pränt här inne. Lite konstigt kanske men förutsättningarna måste liksom vara rätt för min sort av skrivande.
 
Det innebär dock inte att jag inte har haft det bra. Snarare tvärtom. Dagarna har fyllts med kärlek. Mat. Familj. Mat igen. Natur. Bakning. Kalas. Femtioårsfest. Utflykter. Med mera, med mera. Helt enkelt skönt och avslappnat varande i finrum och vardagsrum.
 
Bilderna är från påskafton som vi tillbringade med att kalasa både i Broby och i Höganästrakten hos våra respektive familjer. Och. Tro det eller ej - stora delar av påskafton tillbringade vi med snöflingorna fallande utanför fönsterrutorna, såväl i hus som i bil. Aprilväder personifierat alltså.
 
 
 
Påsk- tillika födelsedagslunch då H:s pappa fyllde år.
 
 
Vitsipporna - nyplockade från ägorna nere vid ån - lyste med sin vårliga vita charm i kapp med det inte fullt så charmiga men dock vita snöflingorna utanför fönstret.
 
 
 
Det hindrade oss inte från att äta sommarbärstårta...
 
 
 
...eller som senare, när vi firade svågerns födelsedag på barndomsgården, att gå på påskäggsjakt....
 
 
....i snöblandat regn! Huva!
 
 
Tur att påskäggen hittades trots allt det våta!
 
Resten får jag berätta om efter hand, för nu blev det onekligen tisdagskväll och vardag igen. Fler än jag som är trötta i kväll? Efter första arbetsdagen efter påsklovet är i alla fall jag helt slut...haha! Dessutom har jag en deadline på en sak (läs present) jag håller på att fixa med inför nästnästa helg då två av mina barndomsvänner celebrerar och det vankas fest i Stockholm och som helst ska vara klar ikväll.
 
Alltså springer jag ikväll mellan tvättstuga och presentfixande vid datorn och försöker hålla mig vaken däremellan. En ekvation som just nu verkar ohållbar och ser ut att lösa sig med en reträtt till sängen..!
 
 
Nåja. Det kommer en dag i morgon också. Det tackar jag för.
 
Hörs igen!
Kram Cecce

När man firat påskafton och landat hemma.

 
 
Har äntligen landat hemma efter en långdragen bilfärd söderut. Trettiofem mil senare sitter jag här vid köksbordet fortfarnade iklädd min rödprickiga caféklänning. Oerhört trött, men tillfreds efter ytterligare en lyckad påsk- och cafe´helg. Hur lyckligt lottad är jag inte?
Flocken barn är ihopsamlad och allt är som det ska vara.
 
Igår kväll firade jag påskafton med Oskarshamnsvännerna hemma hos Anita och Micke som bjöd på fantastiskt god mat och dryck. Så gott att äta vällagad, riktig mat när man går bland sötebröd hela dagarna. Värdparet har en underbar lägenhet och hade dukat långbord i rummet med de höga fönsterna med utsikt över hamnen och Gotlandsfärjan. Vackert! Vi var sexton stycken som åt och drack och firade påsk långt in på småtimmarna.
 
 
 
 
Fina vänner!
 
 
 
 
Tilltugg!
 
 
 
Anita hade lagat mat som fick oss att behöva lossa på skärpen en bra bit innan efterrätt. Tyvärr fick jag inte med allt det goda på bild. Denna gång var det ansiktena, vännerna som zoomades in lite extra.
 
 
Men här - ändå-  en bild på Anitas köttfärsbiffar.
 
 
 
Min glada vän och cafekollega, Charlotte! 
 
 
 
Fina Christina.
 
 
 
Och här: Alla samlade kring bordet.
 
 
Charlottes man Åke lånade kameran och lyckades fånga mig på bild.
 
 
På tal om kamera - så glömde jag den bakom kassadisken på cafét. Suck.... 
Vi får se hur vi löser den ekvationen, men har jag tur kommer den ner med Charlottes dotter Julia som turligt nog bor i Malmö. Utan min kamera vill jag inte vara någon längre stund.
 
Nu går ögonen i kors och jag längtar efter sängen. Ska bli skönt att sova ut i morgon, innan en ny arbetsvecka tar vid. Får berätta mer om helgen i morgon. Om upplevelser och överraskningar och annat som hör cafélivet till.
Tack för i dag. Tack för vänner. Tack för glada minnessapande stunder. För kärleken jag möter hos er alla.
 
Kram Cecce
 
 
 
 
 
 
 

Första inlägget...


 
 
...år 2015!
Inläggen har inte haglat direkt över jul-och nyårshelgen. Kan bero på att tiden inte räckt till mellan alla transporter mellan de olika destinationer jag befunnit mig på den senaste veckan, på att jag fyllt dagarna till bredden med familjesamvaro, umgänge med vänner, cafeverksamhet och tidiga bakmorgnar men också på vila från tillgänglighet och uppdateringar.
 
Kroppen, men framför allt sinnet är nu trött och jag ser fram emot några dagars skön vila innan arbetskarusellen börjar igen. Har tillbringat hela morgonen här vid köksbordet. I tystnad i skenet från stearinljuslgorna och med bruset av blåst och stormvindar utanför husknuten. Mäktigheten i det! I ensamheten och eftertänksamheten och ett stycke blankt blad som fyllts med målbeskrivningar och meningsfulla tankar inför detta nya år (som för övrigt är Getens år, läste jag nyss). Finner en hel del nyttigheter i just detta: Att summera och planera för att utvecklas framåt. För det är det ja vill. Gå framåt. Inte bakåt. Nya mål. Nya förhoppningar om en framtid där jag får fortsätta utvecklas i att baka och servera fantatsiska små kakor, ge av mig själv och sprida njutning och glädje i en stressad värld och visa på livets alla goda stunder.
 
 
 
Mia - ena hälften av nyårskvällens värdpar.
 
Det gamla och det nya firades med vänner i Helsingborg. Och ingenting fattades. Allt från laxrullader, oxfile och glassbomb med italiensk maräng till raketer, stämsång och en massa prat och en föreställning om Rosamunda och Per Erik...ha ha. Dessa yngsta alltså! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har firat nyår tillsammans i fjorton år! En fin och bra tradition som jag hoppas kan fortsätta i fjorton år till. Gamla, fina vänner ska man vara rädd om!
 
Nu, kära läsare ska jag fortsätta njuta av ledigheten. Vandra planlöst i mjuka kläder och känna nyåret i mig. Den yngsta ska hem till sin pappa och jag ska försöka hinna i kapp i hem och hushåll. Inte på något kravfyllt sätt utan snarare ett behagligt lunkande med dammtrasan i näven.
 
Kram Cecce