Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Lite upp. Lite ner. Men mest fram.

 
 
Motljusbild (vilket gör den svårredigerad) vid stranden som Lillan tog för någon eftermiddag sedan. En fin cykletur i kvällssolen. Tyvärr övergav den där sköna värmen oss under gårdagen och yllekavajen fick åka på igen. Men är det april, så är det och väderläget är lika ombytligt som humöret. Upp och ner och ner och upp. Stressad och lugn, energilös och pigg. Ja...jag kan inte riktigt bestämma mig och känslorna åker lite berg och dalbana. Skulle tro att det är vårens intågande som gör mig något vilsen. Jag kisar mot solen och försöker liksom vänja mig vid vidderna.
 
Tankar idag:: Att jag under livets gång varit tvungen att ta livsavgörande beslut. Valen har inte varit enkla. Eller självklara för den delen. Och Ibland kommer man till vägskäl när det svårt att veta om man ska hålla kvar, fortsätta den inslagna vägen....eller om det bara är slöseri med tid.
Att ta den lätta vägen, eller den medelvägen, har inte varit min melodi, men samtidigt. Det i det svåra passagerna jag känt mig som mest fri, Konstig ekvation...men så är det. Att följa sitt hjärta kan göra ont, men är utvecklande och frigörande många gånger. 
Och nu. Så här långt in i livet. Något sorgkantad men på rätt väg.
En skön, skön känsla.
 
Och så ska jag sitta i möte, undervisa elever, följa med min son till sjukgymnasten och packa väskor inför Tysklandsresan. Bland annat. Inget märkvärdigt alltså.
 
Kram Cecce
 

Tänkvärt.

 
I brist på annat, två bilder, som jag visat förut, från en härlig höstdag i fjol då jag och en av mina elever var ute och fångade hösten. Lovely.
 
 
På tal om återupprepning.
Läste någonstans att nittiofem procent av de tankar vi har är sådant vi redan tänkt. Vi återupprepar således samma tankar som vi hade i går!! Lite anmärkningsvärt. Speciellt med tanke på att våra tankar färgar av sig i vårt beteende. Summa summarium finns det alltså ganska lite nytänkande och nydanande i vårt sätt att ta sig an en liten dag, en vecka, ett liv. Känns som om det är något att försöka ändra på. Jag menar...livet är väl för kort för att återupprepa sådant som vi redan tänkt och gjort.?
Påminner mig om dessa ord: Om du alltid gör som du alltid gjort kommer du få samma resultat som du alltid fått.
Vet inte om ni hänger med i allt mitt tankeprat men det torde vara viktigt att tänka positiva tankar i alla fall. Det öppnar upp för poitiva handlingar och således poitiva resultat. Föhoppningsvis också nydanade och utvecklande.
Tänkvärt, hur som helst.
 
 
 
Och idag säger jag ett stort GRATTIS till min älskade, fine son som fyller fjorton år. Är uppe tidigt och fixar ägg-och-räkmacka, slår in paket och rör i hop oboy! I eftermiddag blir det kalas med närmaste familjen med paket och revbenspjäll, marängsviss och så mycket firande det bara går.
 
 
Kram Cecce

Slutet och början.

 
Semsesterslut och jag summerar en bra sommar. Annorlunda. Lärorik. Arbetssam. Passionerad. Söt. Varm. Ja...listan med ord och uttryck kan göras lång. Kanske värmen är det som satt sitt största signum över sommaren. Jag kommer minnas värmen i köket vid ugnen. Svettiga morgontimmar med brödkavel och bulldegar på träbänken. Gästernas letande efter skugga under parasollen. Vissnande grädde. Chokladplattor som mjuknade innan de ens hamnat på en väntande schwarzwald. Sådan saker. Men också glädjen över att få ha varit med om att starta ett cafe. Det vackraste lilla trädgårdscafe. Att ha fångat en dröm. 
 
Denna sista semestervecka har ägnats åt vila. Mycket hav. Mycket brygga. Sköna stunder vid milsvid horisont.
Och jag påminns om att vila och återhämtning är nog så viktigt. Kraften och lusten inför det som kommer börjar spira igen någonstans i allt energilösa och jag har njutit hejdlöst över att bara få vara istället för att göra. Producera. Serva.
 
 
 
 
 
Helgen har jag spenderat med Emma. Min äldsta, numera vuxen - hur konstigt det än känns. Påtagligheten är i alla fall stor när vi packar ihop, monterar ner, skruvar sönder och lastar in ett litet bohag i bilen till egna första lyan.  En märklig, lite vemodig känsla men det är svårt att inte ryckas med i hennes glädje över allt som det för med sig att sätta eget bo. Jag kommer ju så väl ihåg....
Och hon kommer klara sig galant denna tjej. Det har hon gjort länge -  tänker jag när jag tappar skrivbordskivan i asfalten och hör en tyst suckning någonstans över axelpartiet. 
 
Lite söndag kvar och jag ska ta nästa man i skaran till Telenorbutiken. En mobil har gått sönder och måste ersättas med en ny. Suck...dessa tekniska prylar. Hur skulle man klara sig utan? Nej...valet av söndagsaktivitet känns gansk givet.
 
Ha en fortsatt fin söndag!
 
Kram Cecce