Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Lyckat!

 
Kroppen värker fortfarande efter gårdagens studentfirande.
Vilken dag det blev!!
Efter alla dagars förberedelse, tillredelser i köksregionen, inhandlingar, nervösa utbrott blev det så lyckat som det kunde ha blivit. Jag är i alla fall nöjd, likaså studentsonen. Den sistnämnda är väl ändå den viktigaste.
 
Det blev inte många bilder tagna från min sida denna gången, då jag hade fullt upp med annat, utan jag fick förlita mig på andras goda fotograferingsminne. Några har jag ändå lyckats skrapa ihop.
 
 
Glada studenter tillika sonens klasskamrater.
 
 
Klassens supreme. Jojomensan. Den utmärklesen var han stolt över.
 
 
 
Min fina Isak!
 
 
 
Och här står min äldre brodern och håller i plakatet. Precis som om ingenting har hänt..haha!
Lugnet i bilden ljuger, för när undertecknad och syskon blivit avlämnade av Lisbeth i innerstans folkhav, för att bege sig mot utspringet kommer modern (dvs jag) på att jag glömt plakatet!! Kanske den viktigaste saken att komma ihåg till ett studentutspring på en trång skolgård med hundratals folk som ska ta emot just sin älskade lilla student.
Suck.
Lisbeth den Rådiga tog ett snabbt besut att med sin snabba Tesla köra den dryga milen tillbaka hem för att försöka rädda upp situationen. Två minuter innan sonens klass springer ut har plakatet kommit på plats i storebrors trygga förvar. T v å minuter.
Det ni!!
Phu, det var en svettig halvtimme i solgasset på skolgården, som glömdes bort i samma veva som vi mötte en lyckorusig student under det att konfettin regnade från klarblå himmel.
 
 
 
 
Min tredje studentunge!
Lycka!
 
 
 
Och sen blev det fest på inhyrd lokal - bygdegården i Barsebäck, ty mitt lägenhetsbo lämpar sig inte för större festligheter.
Jag var nervös för det mesta. För att maten inte skulle räcka och att något skulle vara glömt för att nämna något. Men allt satt där det skulle och även om jag mest sprang omkring mellan gäster och kök kändes det som jag hann njuta lite mellan varven. 
 
Det hade så klart inte funkat utan min dotter. Lotta som gjorde en heroisk insats. Lisbeth likaså. Min mor och syskon som stannade kvar och hjälpte till med disk och städ.
Och så gästerna så klart, som med sin närvaro gjorde festen till det den var. 
 
Tack alla!!
 
 
Menyn: Sparris och tomatpaj. Potatissallad. Quinoasallad med rostade grönsaker. Dubbelmarinerad kycklingfile. Varmrökt lax. Melon och fetaostsallad. Grönsallad. Italienskt bröd med smör och ost. Hummus och Emmas goda örtsås.
 
 
Tyvärr fick jag ingen bild på marängtårta med jordgubbar, brownies med hallon och morotskaka med vitchokladfrosting och blåbär. Men de fanns också där.
 
Det krävde sin lilla insats med det är så värt att göra maten själv om man har tid, ork och möjlighet. Inte minst ekonomisk, men även det faktum att det blir personligt och ibland även godare.
Det är inte så svårt men det kräver att man har en god planering när man ska laga mat till många.
 
 
 
 
 
Rebecca - yngst i barnaskaran men stor nog att vara en fantastisk hjälpreda.
 
 
Min gudson hamnade på bild.
 
 
De i barnaflocken som passerat tjugo.
Finaste Emma och Erik.
Underbart att ha alla samlade.
 
Vad mer då?
Jo, förutom allt annat så är jag nöjd med att jag lyckades hålla mitt tal. Jag trotsade tal-fobin och tog till orda och...överlevde det med...haha!
 
Idag har jag gått omkring i någon slags byggjobbarkänsla. Det har känts som jag sprungit ett maratonlopp typ med värk i muskler och leder. Efterarbetet har dock inte låtit vänta på sig och det har varit en del slit även idag. Men det får det vara värt.
Glad, nöjd och tacksam sätter jag nu punkt för student 2019 och ser fram emot nästa utmaning - en fest i början på juli som jag lovat hjälpa till att ordna. Det ska bli kul.
 
I morgon beger vi oss norrut för att gratulera systerdotter och kusinen som också tagit studenten. Idel festligheter alltså.
 
Kram Cecce

DESIGN SKAPAD AV


bloggdesign av FormaWebben