När man blir bjuden på sommarkalas under rosorna.
I söndags njöt vi av goda sallader som dottern bjöd på, då hon bjudit in mig och maken tillsammans med pojkvännens föräldrarar, bror och fru. Vi satt under träden med ståtliga rosenbuskar i olika färger som kuliss. Njöt av skuggan i en sommarvärme som vi längtat efter så länge men som nu kändes ytterst närvarande och påträngande. Phu!
Rosevinet svalkade dock gott, liksom Emmas hemgjorda gelato och så jordgubbar så klart.
Livet kan vara underbart.
Elton hade sällskap av två mopsar och nyfiket utforskande av varandras varelser varvades av mera ljudliga och yviga språng och rörelser.
Mums!
Vitchockladglass med jordgubbar.
Och två olika slags gelato - en lakrits och en pistage.
Tror jag skulle smälla av så gott.
Måste ägna sommaren åt att hitta det bästa receptet på gelato. Det stod ganska klart efter att ha lapat i mig härligheten.
Dessa rawfood chokladbrownies var inte heller att förglömma.
Ska försöka smyga mig åt receptet och dela här, så småningom.
Så fint att se henne - dottern Emma - som nu är tjugoåtta, i karriär, i kärlek, i hustankar och oberoende av mammahandtag. Det är gott att veta som mamma - att ens förstfödda klarat sig genom livets första böljande och ibland svajiga bana. Jag är så stolt över henne.
Nu...så här i tisdagens mittpunkt känns det som om jag börjat landa i sommarvistelsen. Semesterkänslan infinner sig. Kroppen känns tung. Huvudet likaså. Dagen får liksom formas efter hand och jag orkar inte dra i gång så mycket. Det blir lätt så när jag kommer hem. Hem på riktigt.
I det som välkänt i varenda cell.
Flugornas surrande i eftermiddagsvärmen. Hönan som spatserar över trädgårdsmattan.
Träden som vajar i vinden och susar så där som jag minns det. Doften av sädeslag och uppluckrad jord.
Så.
Om en stund:
Helsingborg. En av ny miljö stressad valp. En fyraåring med benen full av spring. Återseende vuxna. Hamnen full av båtar. Kanske en glass.
Det är vad jag i alla fall hoppas på.
Kram Cecce
