Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När soffan hänger fritt och benet säger sitt.

 
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.
 
Planen om att spendera dygnet i lilla blå huset vid skärgården gick om intet någonstans mellan trappan på Skärmabrinks t-banestation och t-banetåget som skulle ta oss till Ersta. Det högg till i mitt redan inflamerade knä och sedan dess har jag knappt kunnat gå. Suck.....
 
Vi tog oss i alla fall ut till Ersta för att hjälpa Maggie och Erik med att hissa ner en soffa från femte våningen. Ett synnerligen spännande projekt....haha, men som gick vägen efter några svettiga minuter. MIn uppgift var att stå på markplan med ett rep fastsnurrat i soffan fem våningar upp och dra den ut från huskroppen. Lite läskigt faktiskt då tanken av en fritt nerfallande soffa härjade omkring i oroskroppen. Men som sagt. Allt gick bra och vi firade med godaste fikan på länge! Saffranskakan alltså! 
 
 
 
Och Stockholm är vackert även i november!
Utsikten från Maggies lägenhet är fantastisk.
 
 
 
Och nu ligger jag här i sängen med benet i rakläge, försöker att inte låta besvikelsen ta överhanden och softar runt medan jag blir serverad starkvinsglögg av min H och hoppas att svullnaden ska ge med sig.
Det kunder varit värre.
 
Mycket värre.
 
Kram Cecce

I tankar och ambitionsnivåer.

 
 
På sedvanliga fredagståget mot Stockholm. Mörkret tätnar i ett förbisvishande skogslandskap där bakom tågfönstret och tågvärdinnan ropar i högtalarna att nu är det minsann 20 procent på all dricka i serveringsvagnen.
Happy hour! Happy friday!
Och veckan har försvunnit lika fort som den började. Inte klokt....hinner inte med. Blogginläggen duggar inte lika tätt längre och världen känns tämligen liten, Min värld rör sig mellan hemmet och arbetet, med omvägar mellan tvättstuga, Ica-butiken och möjligen träningsrummet. Jodå. Jag har i veckan som gått kommit igång på stepmaskin och löpband och känner mig så nöjd. Det är väl så långt ambitionsnivån sträcker sig, och jag tänker att det är bra för mig att vistas i den lilla världen. Skönt att låta saker och ting bero och vara nöjd. 
 
För nu.
 
 
 
 
Bilderna är från förra Stockholmsvistelsen i början av november men håller fortfarande. Utom nedanstående bild på mig som togs hösten 2015. Då när allt var nytt och ovant men spännande och livsbejakande. Åh...är så tacksam för att samma känsla i magen fortfarande gör sig gällande. Vi-känslan
 
 
 
Vad mer då?
 
 I mitt huvud går tankarna onekligen mot julen. Mot julklappsinköp och en kommande julmarknad. Mot lusten till saffran och glögg (som jag tjuvstartade med förra helgen). En allmän uppladdning av vad som komma skall alltså.
Och så tänker jag på det här med hälsa och miljö. Vet inte om det är åldern eller det faktum att jag har mer tid över för fria tankar som gjort att jag snöat in på miljögifters påverkan i närmiljö och kropp. Skadliga kemikalier som vi omger oss med och som får mig att vilja kasta bort all plast i köket, byta smink och huvårdsprodukter, städa med svanenmärkta produkter. Detox alltså. Både närmiljön och mig själv. Har klickat hem både mjölktistel och c-vitamin, nac och andra leverstödjande mineraler för avgiftning av kroppen.
Ja.Ja. Vi får väl se hur långt mitt detoxande sträcker sig..haha!
 
Nu tänker jag helg och ska rena mig med välkomstkramar på Stockholms centralstation. 
I min egen lilla värld.
Och det är stort.
 
 
Kram Cecce
 

Måndag med besked.

 
Nybakade scones. Helgens enda bild...trodde jag,  men hittade sedan två stycken i mobilen tagna under lördagens lilla shoppingtur på och kring Nordstan i Göteborg, dit syrran och jag och Rebecka och kusinen tillbringade några härliga timmar i folkvimlet.
Nya vinterskor till Rebecka blev shoppingturens enda fynd dock, trots att jag förälskade mig i en kamelfärgad kappa/rock på Zara. Slet mig i väg från köplust och förälskelse i sista stund, med hoppet om att jag inte skulle ångra mig vid hemkomst.
 
 
 
Är snyggare i verkligheten än på bild kan jag säga.
 
Annars en mysig helg med min systerfamilj, med goda middagar, samtal och kusinhäng. Guld värt att ha möjligheten att samlas i ett stort rymligt hus i en enda storfamilj och bara vara!
 
I dag blev det måndag med besked. Satt i lite spak tandläkarstolen i arla morgonstund efter att ha lämnat av min H vid tågstationen i Lund. Förhållandevis små tandläkartrauma i barndomen kan få stora konsekvenser i vuxenheten minsann och att gå på årlig kontroll hos tandläkaren innebär alltid en viss vånda. Men det gick bra trots allt, även om en spricka i en kindtand vållar bekymmer. Ett dyrt bekymmer men tänker skjuta på utgiften genom att fortsättningsvis bara tugga i käkens vänstra del...haha! Någon som tror på det?
Nåja. Försöka duger.
 
Vintern har gjort sig gällande med en temperatur ner mot nollgradersstrecket och mörkret faller allt tidigare om eftermiddagarna. Det är svårt att hitta energinivåerna till duktighet efter arbetstid och låter saker och ting bero i en  sjunkande verksamhetsnivå.
 
Vintern är här. Ingen tvekan om det.
 
Kram Cecce