Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Fredagsmood!

 
Karnevalsyra!
 
 
 
Det är svalt och skönt på SJ:s snabbtåg som ska ta mig mot Stockholm. Ögonlocken blir tyngre och tyngre trots påfyllnad av kaffe från den numera välkända grönvita pappersmuggen i mugghållaren bredvid.
Jag har lämnat kollegor och karneval och afterworkstämning och befinner mig i någon slags behaglig fredagmood. Ojoj...vilken härlig fredagseftermiddag det blev, med sol och skratt och vin och musik. Så här borde vi alltid avsluta en arbetsvecka, var det någon klok i sällskapet som yppade mellan ryggfiletuggorna medan karnevalfryntliga ynglingar underhöll med musik som gjorde det stört omöjligt att sitta still i stolen.
 
Skål!
 
 
 
 
 
På vägen mot tåget passade jag på att smita in om galleriet på Lilla Fiskaregatan där min duktiga kusin och vän Annika Jarring har vernissage idag. Lite ledsen över att jag inte hinner att vara med, men glad över att jag hann kika in och säga hej och snabbt beundrahennes fina glasverk.
 
 
 
 
Lovade varandra att försöka hinna ses i sommar. Och i samma stund det sades spred sig den där längtan efter sommarlov med oändligt med tid att spendera tillsammans med de man själv har valt. De man håller högt. De som är själva ryggraden i ens liv. Jaaaa! Snart. Mycket snart.
 
 
Så. Med denna lilla fredagsuppdatering önskar jag er alla en skön helg. Själv kommer jag befinna mig i blå sjöhuset i Svinninge med H och förhoppningsvis en sol sol som bestämt sig för att lysa över viken och trädgården och oss. En badkruka. En badtokig. En ekvation som trots allt går väldigt bra ihop.
 
Nu mina vänner faller jag in i fredagsmjukt tågdunk och lämnar världen en stund. Gääsp!
 
Kram Cecce

Work it, work it - på bryggan!

 
 
 
Bilder från i går kväll när Rebecca och jag tog oss ner till bryggorna och havet i solnedgången.
 
 
 
Vackra sommarvyer!
 
 
Och så tog tolvåringen Rebecca tag i kameran och fick mig ställa upp framför linsen. Hon instruerade, placerade, rättade till och ljöd: Work it, work it och andra mer eller mindre för tillfället passande termer...haha!
 
 
 
 
Jag försökte hänga med mellan poserna. Klart är i alla fall att jag trivs bättre bakom kameran än framför.
 
 
 
 
Det är inte alltid så lätt att vara tolv och gå i sexan. Ha kraven om läxor och betyg. Se rätt ut och ha rätt prylar.
Att hitta en väg som håller för alla påtryckningar som världen runt omkring tycks ställa. Hur ska man va? Vad ska jag bli?
 
Inte lätt att vara mamma heller emellanåt. Att skapa balans. Säga att du är ok. Du är fin. Det finns vägar för alla. Att saker och ting löser sig. 
Sådana saker vi förstår med ålder och erfarenhet, men som i stunden kan verka svåra och oöverstigliga.
 
Hursomhelst.
En mor. En dotter. En mysig stund på bryggan i poser, prat och praktfulla vyer.
Sådant gillas.
 
 
Och så kan jag numera meddela att jag lyckats cykla tre mil om dagen mellan hem och arbetsplats tur och retur.
Så säg att jag är duktig!
 
Kram Cecce
 
 
 
 
 
 
 
 

När man påbörjat en bra vana!

 
 
En något suddig bild på mig nere vid bryggan, med lurar i öronen, lyssnande på någon av de poddar jag för tillfället lyssnar på då jag är ute på kvällspromenader, eller cyklar till jobb.
 
Majkvällarna är magiska och det går knappt att värja sig för de vackra vyerna som utspelar sig vid vattenytan.
 
 
 
 
Synd att sitta inomhus kvällar som dessa.
 
Och så kan jag med stolthet berätta att jag fortsätter mitt cyklande till arbetet. 
Idag påbörjade jag mitt trampande ut på landsvägen redan vid 06.30 och anlände en halvtimme tidigare till arbetet. Lite svettig men åh, så nöjd. På eftermiddagarna kan jag ta det lugnare och cykla i behagligare tempo. Dessutom är det nedförsbacke i en och en halv mil!!  Nåja, inte riktigt men nästan.
För er som inte vet, ligger Lund ganska högt och det är en enda lång och seg uppförsbacke från havet där jag bor, till staden Lund. Phu! 
 
Bra vana alltså. Att cykla genererar mycket muskelkraft och minskar stress, två komponenter som jag behöver.
 
Annars förlöper dagarna som de ska i en vågrörelse mellan arbete och vila. Plågas lite av min energilöshet vad gäller vissa åtaganden som jag borde ta mig an. Jag styrs alltmer av lusten och mindre av plikten..haha! 
Frid och fröjd med det, om det inte varit för den där känslan av skuld som följer av ovanan att prioritera det egna. 
 
Jag skyller på våren, solen, värmen, cykeln och varför inte åldern, när jag ändå är i farten.
Var sak har sin tid, och just nu får det vara gott nog. 
 
Så. Ut nu och fånga dagen! Den lär inte komma tillbaks.
 
Kram Cecce