Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man får hem något efterlängtat.

 
 
Så kom hon då äntligen! Brunbränd och fin med presenter och berättelser om upplevelser från andra sidan jordklotet! Sex månader i en annan del av världen i krävande studier men också i äventyr och vågspel. Så modigt, tänker jag som inte vågar flyga till Luleå utan ångestdämpande medel...haha!
Som tur är går ett halvår ganska fort och det dröjde inte många tuggor in på kycklingssalladen i lördagskväll innan allt kändes som "vanligt" kring köksbordet och syskonkärleken flödade över mozzarella och tomater.
Och jag kände mig lycklig över att få ha hela barnaskaran samlad igen. Emma - du har fattats oss, och härligt att ha dig hemma!
 
Så. Vi har ägnat helgen åt att ta igen en massa avsnitt av Greys Anathomy, käka glass långt in i lördagsnatten och frottera oss i vars en sida soffhörnet. Idag tog vi oss upp till mormor och morfar för att käka söndagslunch och fortsatt umgänge tillsammans i trygg atmosfär. Mys!
 
 
 
 
Bildvisning för mormor och morbror/svåger!
 
 
 
 
Fick en australienisk bakbok av Emma i present!
 
Så har jag landat i sensöndagskvällen i sängen med datorn i knät och tänker att det är dags att börja ställa om till måndag. Har fortfarande influensakänningar i kroppen men....det är dags att börja komma igång med med livet igen. Efter en lugn och berikande helg ska det nog gå bra...
 
...oavsett en och annan enerverande bacilusk!
 
Kram Cecce

Fredag med sikte på bättre tider.

 
Inläggets enda fotografi tillägnar jag den sedvanliga fredagsfikan på jobb. Nyvarma, nybakade scones med en god marmelad och ost markerar helgens intågande och får fredagsfeelingen på plats! Bättre sätt att avsluta en arbetsvecka på finns inte.
 
 
 
Vilken vecka det blev!
Eller inte blev? 
Jag har varit sjuk. Rakt upp och ner. Utan att ljuga kan jag nog säga att det var flera år sedan jag kände mig så dålig som jag gjort den senaste veckan. Värk i lederna. Avgrundsdjup hosta. Feber dygnets alla timmar. Orkeslös. Aptitlös. Menlös. Ynklig.
Det stavas influensa. Finns inte mer att säga om det mer än att det är jobbigt så länge den håller sig kvar i kroppen. Men...den går också över. Tackar för det!
 
Fredag alltså. Och kvar är hosta och en försvagad kropp men hoppet, livsglädjen och energin börjar så sakteliga återvända och jag ser fram emot att vakna upp till lördag och helg i morgon. Då ska jag nämligen träffa min äldsta dotter Emma som jag inte träffat på ett halvår då hon varit i Australien och Vietnam. Ska bli så spännande och mysigt att få hänga tillsammans igen och inte minst att få höra om alla upplevelser hon varit med om. Can´t wait! Och rent egoistiskt känns det bra i modershjärtat att ha henne hemma igen. Australien är liiiiite väl långt bort kan jag tycka...haha! Förmodar att hon inte håller med. 
 
Så nu ska jag fortsätta kurera bort bacillerna framför tvapparaten och de få chokladpralinerna som är kvar i Alladinasken på soffbordet får hjälpa till. Lite tröst i efterdyningarna av influensan men även över det faktum att H är kvar i Stockholm på grund av arbete och att vi får vänta ytterligare en vecka innan vi ses igen. 
 
Fredag med sikte på bättre tider! 
Jag är nöjd.
 
Kram Cecce

När man säger host, host..och har en önskan om snar bättring.

 
Det blev en paus här inne. Av naturliga skäl, då jag resultatet av helgens Stockholmsvistelse blev att jag fick något slags virus med mig hem och har inprincip varit sängliggandes sen i söndagskväll. Aj då! Har inte varit sjuk på evigheter och har nästan glömt hur det var att ha feber och hosta from hell. Verkligen ingen trevlig historia!
 
Min H var/är också sjuk och helgen tillbringades hemma i lägenheten, förutom en promenad längs parken i Skärmabrink, med Globen som kuliss, där också helgens enda bilder är tagna. Förutom en mobilbild på lördagens middag som jag tillagade, med sötpotispytt och fiskgryta. Gott var det, även om aptiten kanske inte var den bästa. 
 
 
 
 
 
Som ni ser - snöfritt även här. 
 
 
 
 
 
Jag tog mig alltså hem i söndags med en begynnande feber och klarade tågresan med hjälp av lakrits som jag fått av H.s son och flickvän som varit i Holland över jul - fina H och J. Tack!
 
Och väl hemkommen blev jag nedbäddad av min yngsta - R, som dukade upp med varmt te och praliner från en Alladinask som jag gömt sedan jul, allt övervakat av R.s favoritgosedjur....vargen som också fick sällskapa mig i sängen. Åh....hon är så omtänksam - min lilla!
 
 
 
Här ligger jag fortfarande och tycker synd om mig själv..haha! Har bokat tid hos doktorn i dag, då jag inte kan vare sig sova eller få luft på grund av hostan. Känns som om den sliter sönder mig inifrån, milt uttryckt.
 
Men...som med alla influensor och förkylningar - de går över. Varar inte för evigt.
Tackar för detta och hoppas på bättring inom det närmsta.
 
Tills dess: Sköt om er och håll i hatten i snökaos och blåst.
Snart kommer våren.
 
Kram Cecce