Up-side-downkaka med Persimon!

 
Utseendemässigt inte mycket att hurra för, min up-side-down-kaka med persimonfrukt (smakar som sharon och ser ut som en stor tomat i formen med ganska kraftiga foderblad), som bakades i helgen. Det där med att baka i en gasugn är inte det lättaste, men jag övar mig varje gång jag ställer till med bak i H:s lilla kök. Smaken var det dock inget fel på! Enligt hörsägen slank resterna ner under ett styrelsemöte i en av Stockholms bostadsrättsföreningar under gårdagskvällen...haha!
 
Up-side-downkaka är en vanlig sockerkaka där kakans ovansida, i detta fallet, sharonfrukt, läggs längst ner i bakformen för att sedan stjälpas upp på ett fat. Ytan blir knäckig och god då frukten blandats med smör och muscovadosocker innan gräddning. Jag valde persimonfrukt då det var vad vi hade hemma, men det går så klart bra med annan frukt (tex plommon) också. 
 
Så här gjorde jag:
 
Toppingen:
50 g smör
1 dl muscovadosocker
ca 7 skivor persimonfrukt
 
Sockerkaka
200 g smör
2,5 dl strösocker
3 st ägg
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk äkta vaniljsocker

 

Topping:
Smält fettet direkt i formen (jag använde en fyrkantig ugnsform, men en rund form med löstagbar kant är att fördedra). Sikta över muscovadosockret i ett jämnt lager. Lägg den i skivor skurna persimonfrukten i formen. 
 
Kaka:
Vispa smör och socker poröst.Tillsätt ett ägg i taget och rör kraftigt.
Rör ner mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Häll sockerkakssmeten direkt över sharonfrukten och grädda i ugn,  175 grader i ca 40 minuter (eller tills den känns färdig). 
Låt den stå några minuter innan den stjälps upp.  Servera med grädde eller glass.
 
 
 
Så blev det tisdag och jag är (bland en massa annan tisdaggöra) på jakt efter hostmedicin till den lilla som hostar alldeles förskräckligt och håller oss vakna om nätterna. Stackars liten.
 
Kram Cecce

När man tackar för hjälpen!

 
Sent blogginlägg denna måndag. Och bilden är en favoritbild tagen nere vid stranden för ganska exakt ett år sedan. Januari 2016 och väderläget var då, ungefär samma som nu. Kallt och frostigt. Typ så.
 
Här hemma hostas och snörvlas det. Den yngsta har dragit på sig en influensaliknande historia och höll mig vaken nästan hela natten. Stackare! Inte så mycket mer man kan göra än att serva med te, alvedon, hostmedicin (som smakar illa) och ett allmänt jag-tycker-synd-om-dig-handlag. Ingen skola på ett tag för den lilla alltså.
 
Själv håller jag på med en massa. Idag fick jag under lunchen hjälp av min snälla kollega Anders som såg till att resevhjulet fick sin plats på min punkterade bil. Tack! Vad skulle jag gjort utan all den hjälpsamma handkraft jag har omkring mig. Och reservhjulet var nypumpat och redo (tack H)  och kunde sättas på utan större problem.
 
 
 
 
Kvällen har ägnats åt matlagning i vanlig ordning och tvätthögen är avbetad. Har också haft mailkontakt och support av bästa Alexandra som hjälper mig med min nya bloggdesign som jag hoppas kunna visa upp så småningom. Om ni går i bloggdesigntankar vill jag å det varmaste rekommendera Alexandra, som hjälpt mig de senaste åren. Hon kommer alltid med kluriga lösningar och fina förslag och är lätt att samarbeta med. Tackar ödmjukast för det!
 
En hel del på måndagslistan som jag föresatt mig hinna med får läggas på vänt. Tänker att jag inte ska stressa upp mig för det (även om det ibland är svårt). Det kommer mer tid som tur är och jag fokuserar på det som jag hunnit med och som jag gjort bra idag. Positivt tänkande alltså. Ett mycket bra sätt att angripa livet på.
 
Nu hopp i säng!
Kram Cecce
 
 

Numera välkända vyer, söder om söder.

 
 
 
Så kom solen fram vid lunchtid under gårdagen och jag bestämde mig för att ta mig ut en runda. Dels för att låta sjuklingen få vila i fred en stund (ja...jag kan prata ganka mycket om jag vill och får möjlighet, haha), dels för att köpa ägg till eftermiddagens tilltänkta sockerkaksbak. Jag tog kameran med mig i vanlig ordning och knäppte några bilder från närområdet där jag numera tillbringar varannan helg- söder om söder där Globen reser sig som en rymdfarkost mot skyn. I alla fall tycker jag att den kan se lite kittlande fiktionsaktig ut bakom huskropparna.
 
 
 
 
Vinterstockholm!
 
 
För mig, numera välkända vyer.
 
 
 
Trots att vinterstockholm visade sig från sin bästa sida, kunde jag inte annat än längta till våren då jag försiktigt tog mig fram på iskuperade gator, som gjorde att jag då och då fick söka fäste i den knasterhårda snön. Och lite vårfeeling spred sig allt i kroppen när solen studsade mellan husfasaderna och gjorde mig svettig när jag till slut landade på Ica i Globens nedre shoppinggalleria och kunde köpa mina ägg.
 
Sockerkakan blev till sådär mellan förberedelsen av de rostade rotfrukter och rullade spättafile med räkor som senare intogs till middag framför Lahles Globenkonsert på tvapparaten. En lugn kväll gick till slut över till söndag och en alltid lite vemodig avskedskänsla som infinner sig i maggropen. Jag vet. Det kommer mer tid. Fler helger. Men ändå - för denna gång -  ett avslut.
 
 
 Som ni märker - en synnerligen avkopplande, god och vilsam helg utan större yvigheter. Det tackar jag för!
 
I morgon ska jag ta mig an min punkterade bil, och håller tummarna för att jag inte fått parkeringsböter under helgen. Men var sak har sin tid och nu ska jag fortsätta njuta av hemresan - ställtid mellan helg och vardag som är ganska nice och som jag försöker utnyttja på bästa sätt.
 
Kram Cecce