Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man har något minnesvärt att påminna sig om.

 
 
Bilder från i eftermiddags när H och jag tog en promenad ner mot havet och det är ganska märkbart att det hänt något med ljuset. Och stegen går lite lättare mot våren.
 
 
 
 
 
 
En fin liten januarihelg har passerat och jag har landat i tvsoffan insvept i en filt - förlamad att göra något vettigare än just detta , att invänta måndag.
Jag summerar en fredagskväll tillsammans med H och mina ungdomar med de sista avsnitten av Greys Anathomy och glass i stora lass. En lördagskväll på Musikhögskolan i en återträff med gamla kursare som alla hade det gemensamt att det var tjugofem år sedan vi skildes åt i examen på väg ut i yrkeslivet som nybakade musiklärare. Alla såg nästa lika unga ut..haha! Bara lite mer erfarenhet av livet men annars samma gäng. Härligt!
Känns ofattbart att det gått så många år, och minnena trängde sig fram i minnesbalken allteftersom kvällen fortskred. Ibland är det bra att påminna sig själv om hur mycket man varit med om, hur mycket man uträttat. Skapat. Presterat. Upplevt. Lätt att glömma när självkänslan sviker och allt känns tungt. Stoltheten värmde i bröstet när jag så här i efterhand påmindes om en utbildning som fört mig dit jag är idag, Kanske inte så många som vet att det är i musiken jag har mina kreativa rötter. Tyvärr är den musikaliska aktiviteten inte så påtaglig som förr, men synnerligen närvarande ändå, på något sätt.
 
En trevlig afton hur som helst!
 
Långfrukost och soldränkt promenad, samtal om sådant som är viktigt, en tur längs shoppingstråken på köpcentret i Lund och hederlig söndagsmiddag med kyckling, potatis, gräddsås och gele fick inrama söndagen och helgen innan H vinkades av på centralen för vidare färd mot Stockholm i kväll.
Tack för denna gången! Denna helgen! Vi ses snart igen.
 
Måndag nästa.
 
Kram Cecce
 
 
 

När året var 2009!

 
Så har fredagen slagit ut i minusgrader och snötäckt mark och jag är i full gång med att förbereda kvällens middag. Om en stund måste jag resa mig från den här stolen och ge mig iväg för att hämta hem H från centralstationen i Lund och äldsta dottern Emma från samma stad. Ska bli härligt att skåla in helgen tillsammans med de jag gillar mest.
 
Har sett på facebook och instagram att folk delar bilder på sig själva från 2009 och 2019. Det hönder mycket på tio år minsann. Själv fick jag gräva i gömmorna ett tag för att hitta någon bild från året 2009, då bildarkivet då inte är i det närmast fyllt så mycket bilder som nu. Hittade i alla fall bilden ovan, då jag står i mitt dåvarande kök en dag i februari redo för att sätta igång bakmaskinen. Semlor i faggorna I guess.
Även om bilden visar en mycket yngre kopia av mig själv ser jag en trött fyrabarnsmamma med bonusdotter och sambo, stort hus och ett fartfyllt leverne som ledde till att jag gick rakt in i den berömda väggen med en seperation till följd. Hårda tider men också lärorika. Idag kan jag se tillbaka och minnas både det goda och onda, och också alla de livslärdomar jag fått på köpet.
 
 
2009 var också det året då bloggen föddes och jag började berätta min historia här. Bloggen firar alltså tioårsjubileum i år. Inte dåligt om jag får säga det själv! De första inläggen skrev jag dock på en annan portal, men flyttade ganska snart över till blogg.se där jag nu matat mitt kreativa cyberspace med bilder och berättelser.
Stort.
 
Tio år alltså och jag måste avsluta detta inlägg, innan tiden blir för knapp för middagsmaten.
Men ändå. Några rader minne blev det hur som helst!
Önskar er en riktigt skön fredagskväll och fin inledning på helgen.
 
Hörs igen!
 
Kram Cecce
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När man har snälla rutiner.

 
 
 
Fler underbara bilder från helgen i skärgården, i brist på andra.  
Veckan har börjat med ett svajigt vinterväder här i söder. I går morse vaknade vi till snö och ishalka och flera olyckor på vägarna rapporterades i morgontrafiken. I dag är snön borta igen och utbytt mot en gråmulen sörja. Temperaturväxlingar och nederbördsvariationer likt vädret i april har inlett året.
 
Helg i all ära, men konstaterar som förr mången gång att jag trivs i vardagens rutiner. Det känns trygga på något vis. Rutiner och förutbestämda aktiviteter att vila i. Att luta sig mot när januariledan tränger sig på. 
Jag njuter av de små sakerna i vardagen och försöker va snäll mot mig själv. Det är okej. Det räcker.
Jag måste inte så mycket. 
 
Lite otippat har jag fastnat i en serie på tv4play som heter Unreal och ägnar varje ledig space utrymme och tid att plöja igenom avsnitt efter avsnitt. Inget jag är van vid men ett ganska trevligt nöje...haha, även om det säkert finns både bättre serier och vettigare sysselsättning. Men ändå. En trevlig underhållning.
 
Och så har jag tagit upp min cykling på träningscykeln i bostadsrättsföreningens träningsrum och försöker installera en halvtimmes vana att cykla en halvtimme varje dag efter jobb. Har hittills lyckats ganska bra och tänker att det är en bra investering i mig själv.
 
Rutiner och vanor. Bra som mindre bra och livet traskar på.
Det får man vara nöjd med.
 
Kram Cecce