Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När soffan hänger fritt och benet säger sitt.

 
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.
 
Planen om att spendera dygnet i lilla blå huset vid skärgården gick om intet någonstans mellan trappan på Skärmabrinks t-banestation och t-banetåget som skulle ta oss till Ersta. Det högg till i mitt redan inflamerade knä och sedan dess har jag knappt kunnat gå. Suck.....
 
Vi tog oss i alla fall ut till Ersta för att hjälpa Maggie och Erik med att hissa ner en soffa från femte våningen. Ett synnerligen spännande projekt....haha, men som gick vägen efter några svettiga minuter. MIn uppgift var att stå på markplan med ett rep fastsnurrat i soffan fem våningar upp och dra den ut från huskroppen. Lite läskigt faktiskt då tanken av en fritt nerfallande soffa härjade omkring i oroskroppen. Men som sagt. Allt gick bra och vi firade med godaste fikan på länge! Saffranskakan alltså! 
 
 
 
Och Stockholm är vackert även i november!
Utsikten från Maggies lägenhet är fantastisk.
 
 
 
Och nu ligger jag här i sängen med benet i rakläge, försöker att inte låta besvikelsen ta överhanden och softar runt medan jag blir serverad starkvinsglögg av min H och hoppas att svullnaden ska ge med sig.
Det kunder varit värre.
 
Mycket värre.
 
Kram Cecce

I tankar och ambitionsnivåer.

 
 
På sedvanliga fredagståget mot Stockholm. Mörkret tätnar i ett förbisvishande skogslandskap där bakom tågfönstret och tågvärdinnan ropar i högtalarna att nu är det minsann 20 procent på all dricka i serveringsvagnen.
Happy hour! Happy friday!
Och veckan har försvunnit lika fort som den började. Inte klokt....hinner inte med. Blogginläggen duggar inte lika tätt längre och världen känns tämligen liten, Min värld rör sig mellan hemmet och arbetet, med omvägar mellan tvättstuga, Ica-butiken och möjligen träningsrummet. Jodå. Jag har i veckan som gått kommit igång på stepmaskin och löpband och känner mig så nöjd. Det är väl så långt ambitionsnivån sträcker sig, och jag tänker att det är bra för mig att vistas i den lilla världen. Skönt att låta saker och ting bero och vara nöjd. 
 
För nu.
 
 
 
 
Bilderna är från förra Stockholmsvistelsen i början av november men håller fortfarande. Utom nedanstående bild på mig som togs hösten 2015. Då när allt var nytt och ovant men spännande och livsbejakande. Åh...är så tacksam för att samma känsla i magen fortfarande gör sig gällande. Vi-känslan
 
 
 
Vad mer då?
 
 I mitt huvud går tankarna onekligen mot julen. Mot julklappsinköp och en kommande julmarknad. Mot lusten till saffran och glögg (som jag tjuvstartade med förra helgen). En allmän uppladdning av vad som komma skall alltså.
Och så tänker jag på det här med hälsa och miljö. Vet inte om det är åldern eller det faktum att jag har mer tid över för fria tankar som gjort att jag snöat in på miljögifters påverkan i närmiljö och kropp. Skadliga kemikalier som vi omger oss med och som får mig att vilja kasta bort all plast i köket, byta smink och huvårdsprodukter, städa med svanenmärkta produkter. Detox alltså. Både närmiljön och mig själv. Har klickat hem både mjölktistel och c-vitamin, nac och andra leverstödjande mineraler för avgiftning av kroppen.
Ja.Ja. Vi får väl se hur långt mitt detoxande sträcker sig..haha!
 
Nu tänker jag helg och ska rena mig med välkomstkramar på Stockholms centralstation. 
I min egen lilla värld.
Och det är stort.
 
 
Kram Cecce
 

Godaste morotskakan!

 
Favorit i repris!
 
Jag har bakat många morotskakor de senaste åren. En hel del under åren med kafeet så klart och då oftast glutenfria, men jag tror att jag hittat min favorit  efter ett recept från Solhaga Stenugnsbageri. Har delgett det här tidigare i samband med mitt födelsedagsfirande i somras men måste påminna er lite! 
Våga prova!
Bakade kakan senast då damerna från Oskarshamn var och hälsade på för någon månad sedan och den slank ner utan problem kan jag säga. Solrosfrön och mandel och mynta lyfter just denna morotskaka en snäpp utöver den vanliga tycker jag, och den passar utmärkt att baka glutenfri. Byt bara ut det vanliga vetemjölet mot glutenfri mjölmix.
Till min födelsedag bytte jag ut mandeln mot valnötter då en av gästerna är allergisk mot mandel och det fungerade också bra. Man får helt enkelt vara beredd att improvisera ibland.
 
Receptet följer nedan:
 
 
 
Morotskaka med mandel och solrosfrön och mynta
 
90 g strösocker
45 g farinsocker
75 g (2 st) ägg
150 g rivna morötter
110 g rapsolja
25 g mandelmjöl
25 g rostade och mixade solrosfrön
90 g (1,5 dl) vetemjöl
4 g (1 tsk) bakpulver
3 g (1 tsk) kardemumma
4 g (2 tsk) kanel
en nypa salt
 

Smörj och bröa en springform, ca 22 cm. Eller klä en långpanna med bakplåtspapper, i såfall får du tredubbla receptet. Vispa ägg, socker och farinsocker. Tillsätt morötter, olja, rapsolja, mandelmjöl och mixade solrosfrön. Blanda vetemjölet med kryddor och salt i en egen skål, vänd sedan ner i smeten.

Häll upp i formen och baka på 160°C i cirka 45-50 minuter. Kolla med en sticka att kakan är klar. Låt svalna.

 

Glasyr
70 g smör, mjukt
170 g florsocker
en nypa vaniljsocker
några droppar citronsaft
140 g philadelphiaost

Till garnering: Mynta

Vispa smör, vaniljsocker, citron och florsocker till en jämn smet, tillsätt sedan osten och vispa vidare tills det är fluffigt och fint. Smeta på kakan, eller häll upp i sprits och gör egna mönster. Blir det frosting över går det fint att spara till ett annat bak och bara vispa upp igen.

Dekorera med rikligt med mynta!

 
 
Det får bli denna novemberonsdags lilla baktips och inlägg, i en vecka då jag lutar mig tillbaka och rutiner och låter världen vara som den är.  I höst. Mellan minus och plusgrader. I skenet från en nyframtagen ljusslinga på köksbordet.
 
Det räcker bra.
 
Kram Cecce