Att ta det med ro.

 
Ett glatt gäng i Malmövimlet i går. Mina två äldsta och jag sprang på min syster, pausade för andra gången och tog en fika på Espresso House på Hansa, det enda stället det gick att hitta plats på. Jo då...vi fick inhandlat en hel del, men mycket återstår, så som det blir när man har en stor familj och många att handla till. Alltså. Idag beger jag mig ut igen. Ligger tyvärr efter i julschemat och lär få skippa en del av det jag föresatt mig i bakningsväg. Men som jag sagt tidigare. Det blir jul ändå och jag försöker ta det med ro.
Huvudsaken är att vi får en fin julhelg tillsammans och har tid för det som betyder något.
 
 
 
Suddig i julvimlet.
 
 
Slutligen bilder på min pyttegran som sonen kallar planta men som jag tycker är söt. Eftersom vi inte ska vara hemma under julen tyckte jag det var en bra kompromiss. Nu står den i hörnan i vardagsrummet och lyser om kvällarna och sprider den där grandoften som gör sinnet mjukt och själen full av julfrid.
 
Nu ska jag sätta igång denna dag med att göra pepparkakscheesecake som ska följa med oss hela vägen till Göteborg bland väskor och julklappar. Det lär bli en full-rulle-dag i kök och bil och shoppingcenter. 
Bäst att sätta fart.
 
Kram Cecce

Godaste kolan.

 
Dagarna går. I en rasande fart. Fortfarande inga julklappar i sikte men nu är flyttningen av dotterns pinaler flyttade hem igen och vi får rå om henne över julen. Och. Jag har gjort första omgången kola den här julen (fler lär det bli). Inte vilken kola som helst utan en riktigt god och mjukseg kola med smak av lakrits och salmiak. Ujuj...tror det blir årets godaste bland julgotterna. Det där med kolakokning kan ju annars sluta lite hur som helst. Ibland för hård och ibland för mjuk, men detta recept föranledde perfekt kola i smak och konsistens. Lagom mjuk. Lagom seg. Om jag ska anmärka på något är att jag fegade med lakritspulvret och kunde gott haft i några gram till. Men det där är ju en smaksak. Om man mot förmodan inte vill ha lakrits i kolan går det bra att utesluta rålakrits och salmiak och istället låta den vara en smörkola eller varför inte smaksätta med något annat?
 
 
 
Ingredienser:
80g smör
2dl vispgrädde
1/2 tsk havssalt
15 g lakritspulver 
170 g glykos 
250 g strösocker
5 g salmiaksalt (en något rågad tesked)

 
Förbered och klä en form ca 20x20 med bakplåtspapper, eller använd bakplåtspapper och vik till en form.
Se till att ha allt förberett, när koket väl är igång krävs din fulla uppmärksamhet. Förbered gärna också en skål med kallt vatten till när du ska göra kulprovet (se nedan).
Koka upp smör, vispgrädde och salt i en liten kastrull. Vispa ner lakritspulvret med en visp i den varma gräddblandningen.
Samtidigt kokas glykos och socker upp i en större, tjockbottnad kastrull. Undvik att röra i massan, då den kan sockra sig. Vicka lite lätt på kastrullen så sockret fördelas jämnt. Den ska kokas till ca 170 grader, och bli ljust bärnstensfärgad.
Ta det karamelliserade sockret av plattan och rör försiktigt ner gräddblandningen. Använd en träslev eller slickepott i silikon. Ställ tillbaka på plattan, ner sänk värmen och låt smeten koka upp. Rör om så det inte bränner i botten. Koka tills kolan blivit ca 127 grader. Allra säkrast är att göra ett sk kulprov (häll ner lite smet i kallt vatten, det ska gå lätt att forma en kula av smeten, så är den klar). Vispa ner salmiaksaltet med ballongvisp.
Häll upp i den förberedda formen, och låt så och svalna i rumstemperatur. Vänta ca 4-5 timmar sedan är kolan redo att skäras upp. 
Slå in i smörpapper och förvara torrt och svalt.
 
 
Idag ska jag och den hemflyttade dottern och äldste sonen åka in till Malmö för att köpa julklappar. Äntligen! Förhoppningsvis hinner vi med det mesta, annars får det bli en runda till på måndag. Bröd ska bakas. Mer kola ska kokas. Tårtbottnar ska förberedas inför cafeöppningen i mellandagarna och väskor ska packas inför julens resa till Göteborg. Med mera. Med mera. Ja, ni förstår att det är bråda dagar. Samtidigt känner jag mig ganska lugn. Tillfreds rentutav. Årsslut föranleder ju alltid någon typ av summering. Jag har det förbaskat bra. Barn att älska. Ett hem att trivas i. Vänner att luta mig mot. Stoor omfamnande familj och sysselsättning som fyller tiden med mening. Jag kan omöjligt önska mig mera.
 
Bara en stilla bön om att det som oroar ska lösa sig till det bästa.
 
Kram till er alla!

Jullov, lakritssill och flyttkartonger!

 
Sitter här i lördagsmorgonen vid köksbordet. Dricker kaffe, Äter ostsmörgås. Luktar hyacint och lägger upp bilder från gårdagen. Jag spenderade hela fredagen hemma hos Lisbeth tillsammans med mina kollegor i en glöggfryntlig julstämning. Terminen har nått sitt slut och nu blickar vi framåt mot ett välförtjjänt jullov. Det ska bli riktigt skönt.
 
Lisbeth bjöd på fantastiska köttbullar och  sillanrättningar. Jajamen...Lisbeth kan det här med sill och hade till och med gjort en lakritskryddad variant. Jag som normalt sett inte äter sill lät mig väl smaka. Lakrits förhöjer nämligen det mesta, om ni inte redan visste det. Själv hade jag bakat tre sorters bröd, en saffranscheesecake och salmiakkola som Anders slog in i brunt papper mellan glöggskålandet, En avslappnad sfär slog fäste i kropp och sinne medan tredje rundan runt julmaten fick magen att ställa sig i fyra hörn.
Vilket bra avslut, även om kollegans nya arbetsplats  tillika min sons gymnasieskola bombhotats under morgonen och tvingats inställa all form av julavslutande.  Nu kan julen komma. Nåja, det var kanske att ta i. Ingen julklapp har nämligen inhandlats och en hel del andra julförberedelser återstår. Men ändå. Jul lär det bli.
 
 
 Anders goda glögg!
 
 
Lakritssill!
 
 Salmiakkola!
 
 
 Katten kikar in. Och jag är avundsjuk på Lisbeths stora svarta flygel...
 
 Lisbeth och julskinkan.
 
 
 
 Hela sköna gänget. Bästa kollegorna!
 
 
Nu laddas det för flytt. Inte för min del men för Emma, min äldsta, som ska flytta hem sina pinaler från lägenheten i Lund. Under julhelgen är planen att hon ska ut i världen och resa runt med en väninna för att sedan bosätta sig i Tyskland under nästa termin. Kul för henne. Tråkigare för oss som inte får njuta av hennes närvaro förrän till sommaren. Nåja....det ska nog gå bra.
 
Således ska jag tillbringa lördagen bland flyttkartonger, bilsläp och städattiraljer. 
Julklapparna får vänta en dag till. Inget konstigt med det. Att stressa upp sig tjänar ingenting till och egentligen är det väl det julen handlar om. Inte det man gör utan allt det man INTE gör. 
 
Så. Njut av dagen och ta det med ro, 
Det blir jul ändå.
 
Kram Cecce