När man är i slutfasen.

 
Denna blåbärstårta bakade jag till kafeet häromdagen. En blåbärstårta med mördegsbotten, aprikossylt, sockerkaksbottnar och en yohurtmousse  med blåbär däremellan.
Frisk och god och kanske inte riktigt lika söt som liknande tårtor.
 
 
Jag kantade tårtan med chokladplattor som jag gjort av mörk och vit choklad. Man smälter choklad, först mörk och sedan vit,  och brer ut på en plastficka. Låt stelna i kyl och skär sedan i lagom stora bitar.
Inte så svårt.
 
 
 
 
Här är en bild på en nyss ihoplagd Casablancatårta. Den senate veckan har jag bakat en varje dag. Skulle tro att det blivit en av sommarens favorittårtor hos våra gäster.
 
 
Vi är nu inne i slutfasen av vår sommarmånad på trädgårdskafeet. Vi har mer att göra än någonsin och dagarna går för min del, mest åt till bakning. Till helgen börjar en folkfest här i stan - Hamnfestivalen - och en hel del trevligheter serveras, såsom musik, tivoli, uppsatta öltält och ett allmänt inbjudande festivalområde. I morgon planerar vi ha avslutningsmiddag för vår fina personal som arbetat flitigt hos oss hela sommaren och på lördag blir det avslutning de luxe för mig och Charlotte. Känns sorgligt men också lite skönt! Hur det än är ska det bli välbehövligt med en veckas semester innan mitt ordinarie arbete börjar igen.
 
Idag fick jag också fint besök från mina hemtrakter. Min morbror och moster kom oväntat och hälsade på. De har aldrig varit här på kafeet tidigare och det kändes kul att få visa hur vi har det. Värmer alltid extra när jag får besök hemifrån!
Tack för att ni kom hela vägen hit!
 
 
 
Som jag berättat tidigare blir det en hel del spring mellan bagerikök och kafe`för min del. Jag ser folk som går omkring med påsar med nyinköpta reakläder eller med fina märkesväskor på min väg över torget. Själv bär jag omkring på pajformar, spritspåsar och degbunkar (inget komstigt med det) eller i bästa fall en nygräddad paj.
 Det är så långt min värld sträcker sig för närvarande. I alla fall har jag hunnit reflektera över stadens arkitektur och bebyggelse under språngfärderna mellan destinationerna. Många tak här i Oskarshamn är gröna, eller mintgröna och tinnar och torn sträcker sig mot skyn. Husen är blekgula (oftast), vita eller svagt rosa. Pastelliga färger som får mig att tänka på glass eller Villevillerkulla.
 
 
 
 
 
Här håller jag till - Källgatan - som blivit mitt andra hem under vistelsen här. Rosa fasad - märk väl.
 
 
NU ska jag inte uppehålla er mer vid mina husreflektioner utan låta den välbehövliga sömnen ta över. Hög tid för det.
Hoppas ni alla har det bra, vare sig ni har semester eller har börjat jobba igen.
 
Kram Cecce

När man kommer på något bra! Lakritssnittar med Maraboublack!

 
Oj, tiden går fort och vi har nu kommit till den sista veckan som trädgårdskafeet har öppet. Lördagen som passerade brukar vara den dag då vi har mest besök, men på grund av ovädret blev det en lugn dag i kafeet. Tog med mig en del av det överblivna sortimentet kakor hem till min vän Ramona (som för övrigt bjöd på den godaste räksoppa jag ätit på länge) och sedan hade jag, Ramona och hennes syster Jane kakfrossa  tills vi knappt orkade resa oss. Eftersom vi har stängt på söndagar och en del bakverk inte tål att sparas till måndag har det blivit både smörgåstårta och kakor till frukost, lunch och middag hela dagen. Hm....vi får väl se vart det här ska sluta. Kanske ska knacka på hos min köksgranne Viktväktarna när veckan är slut...ha ha.
 
 
 
Dagen idag har gått åt till att förbereda och baka på inför kommande vecka, som då blir den sista kafeveckan. Jag blir så glad när jag kommer på bra saker, som denna lakritschokladkaka med Maraboublack, en variant av våra Marabou mjölkchokladsnittar som vi annars bakar.  Blev supergoda och kommer bli en favorit för oss som älskar lakrits.
 
Här kommer receptet:
 
Lakrits och chokladsnittar med Maraboublack
 
175 g rumsvarmt smör
1/2 dl muscovadosocker
1/2 dl strösocker
3 msk sirap
4,5 dl vetemjöl
1/2 dl kakao
1 1/2 tsk bakpulver
1 msk rålakritspulver (jag använder rålakrits från Haupt lakrits som vi säljer på kafeet)
1 tsk vaniljsocker
150 g Maraboublack
 
Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader. Rör smöret med en elvisp
tillsammans med strösocker och muskovadosocker.
Tillsätt sirapen och sedan alla övriga ingredienser
på en gång.

2. Knåda degen med händerna och forma en lång rulle.
Degen är ganska tjock och man måste krama samtidigt som
man formar rullen. Gör den lika lång som längden på
plåten och lägg den på ett bakplåtspapper. (Eller om du vill ha mindre kakor - rulla till två längder.)
Tryck ner degen något med fingrarna.

3. Grädda längden mitt i ugnen i 20-25 min.
Den är färdiggräddad när ovansidan spricker och den
känns fast när man trycker lätt på ovansidan.
Det är viktigt att inte övergrädda kakorna.
 
 
 
Tog mig ut på en promenad i kväll. Så skönt att komma ut och röra på sig lite när man stått i köket en hel dag.
 
 
Besvärsgatan, där kafeet ligger till höger i bild. Till vänster har jag mitt lilla hus som jag hyr under vistelsen här.
 
 
Tog mig upp på höjden och till Folkhögskolan där jag gick musiklinjen för många år sedan. Min första bekantskap med denna stan. Jag bodde i delen av skolan som kallades Gammelgård, och jag hade mitt rum i det gula huset till vänster, högst upp. I det fönster som det lyser.
Många minnen....
På den tiden hade jag musiken som framtidsvison, och inte visste jag då att jag tjugofem år senare skulle driva ett kafe och baka kakor till stans befolkning. Livet tar sina vägar.
 
 
Och här är en annan väg. Kärlekstunneln. Gick med nostalgiska steg ner för trappstegen och vidare ner mot stadens centrum i tankar och minnen.
 
 
 
Nu är det hög tid att släcka ner den här datorn och sova. Alldeles snart ringer klockan igen och det är dags för måndag - ny vecka - ny start.
 
Hoppas ni har det bra.
Det har jag.
 
Kram Cecce
 
 

När man kommer lite ur fas.

 
Härlig sommarkväll som spenderats med vännerna Ramona, Jane och Christian på Bakgårdens Bistro här i Oskarshamn!
 
 
Är alltså på plats igen. Hoppade av vid busstorget vid lunchtid efter att ha färdats med både tåg och buss sedan tidiga morgontimman. Begav mig direkt till bageriköket för att iordningställa en förbeställd tårta och för att förbereda lördagens utbud av bakverk. Känns både skönt att va tillbaks men också lite sorgligt att lämna ungdomarna, barnen hemma. Det sliter varje gång och jag kommer onekligen ur fas efter att ha nosat omkring i hemmatrakterna. En slags känsloblandning med sorg över att kafemånaden snart är slut och glädje över att snart få ha flocken samlad runt mig igen. Sårbarheten nafsar mig i rockarmen liksom känslan av otillräcklighet.
Svag - stark - svag. Men mest stark.
Ungefär så.
 
Dagen avslutas med en härlig grillkväll och det tungsinta byttes mot lätta steg genom staden när ekot av sång och musik från den inkommande skärgårdsbåten med räkfrossande folk steg mot kvällsröd himmel. Några chokladpenslade schwarzwaldbottnar och en räddad marängsmörkräm som skurit sig senare ligger jag nu skönt i sängen och ser fram emot lördag på trädgårdskafeet.
Jag är så lyckligt lottad.
Tack!
 
Kram Cecce