Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Glutenfri (mjölkfri) äppelkaka med mandel och kokos.

 
 
Nedsjunken i soffan med barnen runt omkring. 
Idoltävlandes stämmor från tv-apparaten blandas med snor och den yngstas rop efter snytpapper. Brodern suckar över lillasysters ständiga fräsande och den tredje - modern försöker nå tvkontrollen för att höja ljudet ett snäpp för att lugna den lite irriterade stämning som råder mellan sjuksoffa och Idolengagemang. Men ändå.
Vardagsnära stunder som gör livet ömt och vackert.
 
Jag hoppar tillbaka i tiden till en annan mysig stund. Lördag i boet och jag bakar en äppelkaka med kokos och mandel medan H arbetar med videoredigering vad som såsmåningom ska bli en film till paret som gifte sig i sommar. Det är så skönt när man kommit till det stadiet i en relation att man kan syssla med olika saker. Sida vid sida. I olika rum, men ändå med en känsla av gemenskap.
Sen äter vi kaka och dricker kaffe mellan datorerna och undviker smulor och kladdiga fingrar på tangenter  innan resten av familjen villigt förbarmar sig över resten. 
 
 
 
 
Och receptet får ni här:
 
Glutenfri äppelkaka med mandel och kokos
 
1 ½ dl glutenfri mjölmix
2 dl rörsocker
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 dl riven kokos
1 dl mandelmjöl
125 g smör, rumsvarmt (alt. mjölkfritt margarin)
2 ägg
1 dl yoghurt naturell, ­3% (alt havregurt)

Fyllning
ca 2 äpplen
mald kanel
pärlsocker

 

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ihop mjölmix, rörsocker, bakpulver, vaniljsocker, kokos, mandelmjöl och smör i en skål.
 Tillsätt äggen och yoghurten och rör ihop till en smet.
Häll smeten i en form, ca 24 cm i diameter, med löstagbar kant och bak-plåts­papper i botten.
Skala och skär äpplena i klyftor. Lägg dem i ett snyggt mönster ovanpå kakan. Strö över kanel och pärlsocker.
 Grädda kakan mitt i ugnen i 40–45 min. Låt den svalna i formen.
Servera gärna äppelkakan med vaniljglass eller vaniljsås.

Det är ungefär nu - så här långt in i inlägget med bilden av en svunnen äppelkaka på bildskärmen - som jag känner mig hungrig och trött på samma gång. Suget efter äppelkaka gör sig påmint och jag önskar jag gömt undan en bit. Smygätning är jag nämligen bra på..haha! Det söta får obönhörligen vänta tills nästa helg till förmån för natt och sömn.
 
Precis så.
Tid för vila.
 
Kram Cecce
 

Måndagshistoria.

 
 
Ljuvliga bilder från helgen, som trots allt bjöd på hyfsat väder mellan moln och skurar. I alla fall i Hittarp och fina Viken där vi, H och jag slog oss ner i varsin stol vid strandkanten och senare spatserade runt bland korsvirkeshus och stockrosor längs kända stråk. Ty här har jag mången minnen från barndom och förr. Alltid mysigt att komma tillbaks. Och vem vet? Kanske är det i dessa trakter vi kommer att slå oss till ro en vacker dag.
 
 
 
 
 
Idag då?
 
 
Tja....av allt det stortänkta blev det intet. Snarare har jag en tendens att fastna i tunnelseende, i gamla invanda stigar i hjärnbalken. Bah! Vare sig tillfredsställande eller utvecklande när tankarna snurrar utan att komma till dörren. Jag vet. Och ändå så svårt att ändra på.
Försöker ändå okeja mig själv och tänka att efter omständigheterna gör jag bra ifrån mig. Det där med att leva som självgående mamma med barn och ungdomar all over the place ter sig ibland som en hopplös historia. I allt från ekonomi till läxor står jag trots allt ensam när rösterna och viljorna i vardagen duggar långt högre och större än jag själv. Då finns det inte så mycket att sätta emot...haha.
 
Om jag bortser från vissa olösta ekvationer, har det ändå varit en bra måndag.
Det hostas, snörvlas och kraxas i leden. Rebecca är sjuk och har varit hemma från skolan. Stackare.
Någon har varit ledig. Andra har antagit måndagen med kavata steg ut i arbetsliv och skola. En spretig familj med olika gener och efternamn men tätt sammanslutna när det gäller.
 
En bra typisk måndag i mitt braiga typiska liv.
 
 
Kram Cecce

Summa summarum: Magnifik.

 
Ytterligare en helg som kvalar in i kategorin magnifik. Eller kanske snarare vilsam. Avslappnad. Solig. Regning. Höstig. Skön. Ja....alla adjektiven i ett blir summa summarum....magnifik.
 
Och så hände det som inte får hända. Att jag skrivit ett helt inlägg och allt försvinner för jag glömt att spara. Jag. Blir. Så Trött. 
Mest på mig själv för att jag inte lär mig, då det inte är första gången, även om det var ett tag sedan. Jag brukar i regel kopiera texten innan jag publicerar. 
 
Jag har i alla fall haft en fin helg, som jag vid kvällens sena timme inte orkar reproducera en gång till. 
Vi har spenderat vår fria tid med en skön pose i soffan. Sida vid sida, uppkopplade vid skärmar med olika mål. Smulor av nybakade scones och äppelkaka har banat väg mellan soffa och köksbord och kaffekopparna fyllts mellan klockan nio och två. Sedan har  färden gått mot Klippan och Petrikyrkan i fredags och havet, stranden med nedslag i pittoreska fiskelägen i lördags. Soffan har alltså fått ge vika för upplevelser och utsikter och ett födelsedagskalas däremellan.
Ungefär så.
 
 
 
 
Fina Hittarp och Viken.
 
 
 
 
Min systers goda pizza som vi avnjöt i lördags.
 
 
Ett av födelsedagsbarnen: Nyss femton år fyllda. Fina E!
 
 
Petrikyrkan i Klippan.
 
 
Och på tal om det så har jag idag styrt stegen till vallokalen och röstat. Självklart!
 
Helgen har alltså spenderats på allra bästa sätt och jag har fyllt energidepåerna nog för att räcka tills nästa helg. H har lämnat för Stockholm och kvar är jag och ungdomarna. Jag hör vinden från trädkronorna och havet utanför och det känns som om höstens rutiner börjar sätta sig i vardagar och helger. Singelliv och tvåsamhet.
Det börjar bli dags att ta tag i en del saker. Saker som blivit undanstoppade till förmån för tillvänjning i det nya. Jag kommer inte undan tanken längre på att det är dags att ordna upp. Beslutsamheten växer i takt med att mörkret faller. Dags att ta kommandot. Komma i fatt.
Tänka stort.
 
Ja. Ja.
Nu sparar jag det här inlägget i tryggt förvar och trycker på publiceringsknappen.
 
Tack helg. Tack trogna läsare. Nu sover vi.
Kram Cecce