Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Lussebullar - mina bästa 5 tips för lyckat bak.

 
Det har slunkit ner en och annan lussebulle de senaste dagarna. Två lussebullsbak har jag hunnit med så här långt och den sista katten är säkert inte rullad denna sida jul.
 
Det är något visst med doften och smaken av saffran som gör mörkret och kylan uthärdlig i decemberyran.
 
 
 
Mina bästa tips för att få till en lyckade lussebullar, är samma som vetedegar i övrigt.
 
1. Smält inte smöret som det står i gamla recept. Använd rumsvarmt smör som du klickar ner i vetedegen i stället. Blir saftigare bullar på så vis.
 
2. Låt degen jäsa lääänge. Jag använder hälften av mängden jäst som används ( ibland ännu mindre) och låter degen jäsa flera timmar, gärna över natten i kylen. Det kräver dock ett planerat bullbak.
 
3. Använd lagom mycket mjöl! För mycket mjöl ger torra och tråkiga bullar. Degen får gärna vara lite kletig när du sätter den på jäsning. Behövs mer mjöl kan man tillsätta det vid utbakningen.
 
 
 
4. Snåla inte med smöret! Tillsätt gärna några gram extra utöver vad receptet anger. 
 
5. Jag penslar mina lussebullar med ägg efter gräddningen, dvs direkt då jag tagit ut dem ur ugnen. På så vis blir de blanka och håller bättre tycker jag.
 
När jag inte bakar/äter lussekatter ägnar jag mig åt att fundera på vad jag ska ge bort i julklapp till mina ungar, de som bor hemma och de som har flyttat. Har mina ideer men har fortfarande inte köpt några. Förmodar att jag kommer vara ute i sista minuten som vanligt.
 
Dagarna fram till jullovet  försvinner i arbete på sjukhusskolan och med att försöka hålla ångan uppe genom att ihärdigt cykla mina 30 minuter på träningscykeln varje dag. Det bär emot under eftermiddagstimmarna men motiverande inre samtal brukar få igång trött lekamen..haha! 
 
I övrigt har vi det bra. Runt omkring oss florerar förkylningar och kräksjuka och jag håller tummarna för att vi slipper.  Sätter min tilltro till D-vitamin, omega-3 och c-vitamin
 
- och hoppas det håller.
 
Kram Cecce

I städsam aktivitet och julfryntligt lugn.

 
Så blev det måndagmorgon helt plötsligt och jag har nyss vinkat av min H vid busshållsplatsen i decembermörkret. Alltid lite vemodigt men vi möts snart i ett julpyntat Stockholm. Ser fram emot det.
 
Helgen har gått fort och jag har haft fokus på att få hemmet i någorlunda julstämning. Köpt gran och pyntat med hyacinter och ljusstakar. Mys.
 
 
Rebecca har gjort årets snyggaste julkrans, under en kvällskurs i kransbindning, som nu hänger på vår ytterdörr och sprider julstämning i hela trapphuset!
 
 
 
Voila!
Årets julgran blev en liten historia inköpt på Plantagen i går eftermiddag. Perfekt storlek för boningen om ni frågar mig. Alldeles föööör liten om ni frågar Rebecca. Nåja....den fyller sin funktion under julens vita vingar och jag är nöjd med att ha fått den på plats. Nu ska den bara pyntas också.
 
 
 
Adventsstaken med Luciatåget som alltid har sin trygga plats på pianot i vardagsrummet. Vissa saker går liksom inte att ändra på. Luciatåget har hängt med under många år och är lika självklar som granen vid det här laget. 
 
I lördags var jag, H och äldsta dottern Emma uppe hos mormor och morfar. Jag och mina systrar har gett vår mor en storstädning av huset i födelsedagspresent. En bra present om jag får säga det själv. Således ägnade vi hela lördagen åt att städa skåp, skura toaletter, tvätta mattor och madrasser och en del annat som ingår i en välgrundad städning. Phu!
 
Inledde söndagen med träningsvärk i benen och baken (av alla ställen) och njöt hejdlöst av en lugn sovmorgon. Emma som sovit över förgyllde med sin närvaro vid frukostbordet som bestod av nybakade pepparkakskryddade scones och en gröm smoothie signerad Emma. Jag har förärats med kreativa och matkunniga döttrar och skördar nu frukterna av  ibland slitsamma barnaår! Allt har sin tid I guess.
 
Som sagt. En skön helg tillsammans med de mina i städsam aktivitet och julfryntligt lugn. Allt i samklang med dofter och smaker av saffran och glögg och en och annan pepparkaka.
Andra advent och några steg närmre jul och lov.
 
Men först är det måndag och jag ska till jobbet.
 
Kram Cecce

När man har ett viktigt jobb på Sjukhuskolan.

 
Måndagens lunchutsikt.
På grund av ett strömavbrott av det större slaget fick Lisbeth och jag söka oss ut på stan för att käka lunch och lämna de tilltänkta  laxbitarna kvar i ett ofrivilligt avstängt kylskåp.
Vi var dock inte speciellt nödbädda på att sätta oss till bords i restaurang Köket mitt i Lund för att intaga pizza och ceasarsallad. En ståtlig utsikt på det och dagen fick en annorlunda inramning.
 
 
 
Strömmen kom tillbaka och laxen, som kollegan frikostigt bjöd på och som hon tillagade tillsammans med strimlade rotsaker smakade alldeles utmärkt. Tack Lisbeth! Inte nog med det. Efterråt väntade Delicatos chokladbollar med hallon och lakrits, också medtagna av densamma.
 
Normalt sett brukar jag ha med mig egen lunchlåda till jobb utan några större divaliteter. Ofta rester från föregående dags middag. Därför kändes det extra lyxigt att bli bjuden på Lisbethlagad lunch och ett trevligt inslag i arbetsrutinerna.
 
 
 
För att understryka det vänliga kollegiala gick vi senare på kvällen, efter att ha fikat hemma hos Lisbeth, på julkonsert i Johanneskyrkan i Malmö. Julstämningen steg mellan kyrkbänkarna och gosskör med solister bjöd på en vacker och stämningsfull stund.
 
 
 
För övrigt denna första decembervecka har samtalsämnet på Sjukhusskolan vid Bup varit Kalla Faktas program om de så kallade hemmasittarna, dvs de barn och ungdomar som ofrivlligt stannar hemma från skolan på grund av att de inte får den anpassningen de behöver.  Många av de här ungdomarna, som blivit för sjuka för att orka gå till skolan möter jag dagligen. Att inte bli sedd, lyssnad på och inte få undervisning på det sätt man behöver kan få förödande konsekvenser för individen. Sjukhusskolan/Bup fyller en viktig funktion i arbetet att ge undervisning under sjukdomsperioden i en avstressande miljö och ge de anpassningar som behövs för att eleven såsmåningom ska kunna återgå i undervisning på sin skola igen.
Det finns mycket att önska i att skolan och kommunerna arbetar betydligt mer proaktivt och förebyggande för att alla barn och ungdomar ska kunna trivas i skolan och få den undervisning de har rätt till, oavsett behov och förutsättningar.
Just nu känns det ialla fall som jag har ett av Sveriges viktigaste jobb. Att ge dessa ungdomar tilltro till sig själva och framtiden igen och möjlighet till en fungerande skolgång känns angeläget.
 
 
Kram Cecce