Besök på Vaxholms hembygdsgård och café!

 
Tisdagen simmar på med vackert höstväder och full rulle i vardagsaktiviteterna. Allt är som det ska - det vill säga, inga oönskade överraskningar i livsflödet så här långt. Det tackar jag för.
 
Kom på att jag inte visat er alla bilder från vårt besök på Vaxholms hembygdsgård och cafe, där vi var för några helger sedan. En positiv och minnesvärd upplevelse som jag har skrivit mer om i detta inlägg.
Speciellt glada blev vi för att hitta även helt mjölkfria alternativ i bakelseutbudet! Applåd för det - då det tyvärr inte alltid finns med i kakmenyerna på kafeer och bagerier. H åt en fantastiskt god citronmarängpaj - bakat helt utan smör, mjölk eller grädde och det fanns även fler alternativ.
 
 
 
 
 
 
 
Som ni ser - en underbar höstdag då vädret lämpade sig för att slå sig ner i trädgården, precis intill vattnet. En underbar miljö för kafe om ni frågar mig. Det är oftast helhetsupplevelsen som räknas.
 
 
 
Jag åt en god halloncheesecake! Det var inte helt lätt att välja ut något från de dignande kakfaten vill jag lova men till slut föll ögonen på denna rosa skapelse. Len och frisk på samma gång!
 
Om vi får tillfälle i höst åker jag gärna tillbaka till hembygdsgården i Vaxholm och rekommenderar alla er som har möjlighet till ett besök.
 
Hoppas ni alla har en fin liten tisdag att spendera!
Kram Cecce
 
 
 
 
 
 
 

Sommarens sista?


 
Måndag. Och jag har gått omkring i arbetskostym och husbilsdimma, varvat i en konstig blandning, ovillig att släppa taget om helgen. Tvära kast mellan mjuka färger, tyst hed och kluckande hav och inrutade göromål med rak rygg.
 
Vi satt där i kvällen, efter att ha färdats de första lite nervösa milen - på heden vid Haväng i solnedgången och tänkte att detta måste vara paradiset på jorden. Eller åtminstone - så nära man kan komma! Och det är det som är själva tjusningen med husbil tänker jag. Att man kan komma nära naturen fast ändå ha det lite bekvämt. Med stolar och bord, chips och vin, och en varm säng att krypa ner i när stjärnorna tänds och krispigheten i luften tar vid.
 
Vi hade tur med vädret konstaterade vi när solens sista strålar letade sig fram och strök sig mot ansiktet och fick oss att kisande blicka ut över fåren som betade alldeles intill. Kanske den sista sommarvarma helgen innan hösten gör sig gällande på riktigt. 
 
 
 
Ah!! Hur skönt är inte detta - att sträcka ut sig i fullängd på sköna madrasser mitt i naturen med skydd mellan kropp och himlavalv!
 
 
Vi hade turen som fick hyra en fin bil - en Kabe Travelmaster för att vara exakt - av Tommy i Osby. En väldans reko karl och vi blev en trevlig bekantskap rikare. 
 
 
 
Vi vaknade tidigt och fick njuta av den vackraste soluppgången vid randen av hav och horisont. En stund som orden jag försöker plita ner här har svårt att förvalta. En storslagen morgonupplevelse.
 
 
 
Och någon tog dagens första bad och kanske sommarens sista...
 
 
 
 
Några timmar och mil senare var det dags att lämna tillbaka drömbilen och tacka för dygnsfärden. För denna gången.
Även om bilen var dryga sju meter lång var den ganska lätt att köra och manövrera. Lite mallig var jag allt som klarat av bedriften att köra hela vägen hem utan missöden. Första gången men inte den sista...det är jag ganska övertygad om.
För Havängssolen finns kvar. Jag såg den i morse när den röd och fin reste sig över Lundatrakten. Som en liten påminnelse om alla de helger och dagar som kommer. So mellan kasten. De tvära. De mjuka. Känns bra. Väldigt bra.
 
Kram Cecce
 
 
 
 

Helgen i en husbil.

 
Klockan är sju på morgonen och jag vandrar i soluppgången på heden vid Haväng utanför Kivik. En magisk morgon!
 
 
 
Lite morgontrött och något kylslagen men tagen av allt det vackra och storslagna....
 
 
Åh...jag har haft en fantastisk helg! En sådan där helg där munnen onekligen intar formen av ett leende vid bara tanken på alla uppleveser, vyer och möten. 
Jag och H bestämde oss för ett tag sedan att prova det här med husbil och hyrde i helgen en tjusig sak...en Kabe Travelmaster, styrde kosan ner mot Österlen, slog läger vid Haväng strax utanför Kivik och mötte solnedgång och soluppgång med utsikt över fälten med betande får och ett brusande hav. Så magiskt vackert att det är svårt att beskriva i ord. Så här i söndagskvällen...med alla bilder och fotografier framför mig på datorskärmen är det svårt att värja sig från tacksamheten över det jag fått uppleva och jag tänker att det inte är sista gången H och jag tar oss ut med en husbil. Så klart finns det mycket att berätta, men ikväll är jag alldeles för trött. Det får räcka med detta avtryck från helgen. På återseende i veckan då jag ska berätta mer.
 
Nu ska jag försöka ställa om till måndag och ny arbetsvecka.  Kanske är det så att det är de tvära kasten som gör livet. Om inte annat mer spännande och nervkittlande!
 
 
Hoppas ni alla haft en solig och behaglig helg!
 
Kram Cecce