Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Från sommartårta till vinterskärgård!

 
Bedårande vy från en skärgård långt ifrån sommarens böljande tillvaro, men lika vacker alltjämt!
 
 
 
 
 Vem kunde ana det - att jag skulle hamna mitt i vinter, snö och kyla så här i mitten av februari!
Men nu har vi landat här. I en vilande skärgård hemma hos moster och morbror och njuter hejdlöst av tystnaden och sinnesron som bara naturen kan ge.
 
 
 
Kontrasten från i går är påtaglig.
 
Åh! Vad lyckat det blev i går med födelsedagsbestyr och överraskningsfest!! Jag överumplade en intet ont anande H med restaurangbesök på Elis Kök och Bar på Söder där nära och kära samlats för att skåla och äta med celebranten. Sedan bar det vidare hem till moster och morbror där det vankades födelsedagstårta och långt senare, efter en promenad längs vatten och Skanstull, landade vi hemma. Mätta och nöjda. Jag efter en lyckad överraskningsfest. H efter densamma, men med perspektivet att ha blivit tagen på sängen med diverse oväntade festligheter.
 
Lämnade kameran hemma, för en gång skull och kan inte bjuda er på så många bilder, men nedan en från tårtkalaset. Tårtbottnarna (mandelmaräng) hade fått åka med hela vägen från skåne på tåget och fylldes med grädde och sommarbär innan servering. Receptet hittar ni här.
Bakade även en vegansk variant på 1 dl kikärtsspad istället för äggvitorna. Bottnarna lades ihop med växtbaserad grädde (en blandning av vispbar havregrädde och soyagrädde).
 
 
 
I dag fortsatte festligheterna med en tur till Gamla Stan för en fika med H:s bror och fru på kafeet Under Kastanjen innan vi tog turen ut i skärgården.
 
Ganska trötta i kväll alltså. Om en stund vankas middag i stora skärgårdhuset och sen sover vi gott i skenet från månljuset över frusen vintervik.
Vi har det bra.
 
Ni också, hoppas jag.
 
Kram Cecce

När man har någon att fira! Och annat noterbart från vagn 4.

 
 
Hurra, hurra!
 
Idag fyller denna man år och jag är på väg upp med tåget för att fira födelsedagen och livet och samtidigt suga musten ur sista delen av mitt sportlov. Tjoho!
Kan inte skriva så mycket mer om planerna för dagen just här och nu, utan får återkomma till saken under morgondagen. Men trevligt ska vi ha. Det lovar jag!
 
 
I vanlig ordning svishar ett vitt och mjukt vinterlandskap förbi utanför tågfönstret. En syn jag börjat vänja mig vid men helt olikt den vinter jag själv kommer ifrån. Om jag nu ens kan kalla det vinter med en temperatur som knappt nuddat nedanför nollgradersstrecket. Höst har blivit till vår. 
 
 
 
Tycker så mycket om denna bild på H som jag tog första vintern vi hade tillsammans. En kylslagen dag vid havet i Malmö om jag inte minns fel - men värmande på många andra sätt.
 
 
 
Så här sitter jag nu. PÅ tåget. Lite förväntansfull på hur denna dag ska utvecklas. Med en son i Österrike, en dotter studerandes i Lund. En annan dotter hemma hos sin pappa. Och en son ensam hemma undrandes hur ugnen fungerar...haha! Min spretiga härliga familj som utvecklats till självständig (ja..nästan i alla fall) enhet som klarar att mamman åker på äventyr all by her self. En tanke som slår mig alltmer nuförtiden är just detta. Hur min roll som mamma förändrat sig de senaste åren. Kan inte annat än känna att det är gott. Men också lite märkligt....
 
Annat noterbart från vagn 4 på Sj.s snabbtåg:
 
Det är alltid med en viss tillfredsställelse jag betraktar min omgivning i tågsalongen. En del resande folk verkar helt obekymrade om att de befinner sig i ett landskap av annat resande folk och får mig att känna mig mer eller mindre osynlig. Som att kliva in i ett vardagsrum där livet pågår och ingen bryr sig om att jag är där, typ? Det pratas högt om helgplaner och frukostönskningar och blöjbyten, pålägg, toabesök och.....delges en massa annan information som jag inte riktigt vet var jag ska göra av...haha!
Bra eller dåligt? Jag låter ställningstagandet vara och nöjer mig att betrakta.
Livet i en tågvagn. Livet i miniatyr. Och världen rusar förbi utanför.
 
  
Jag dricker kaffe ur pappersmugg och mumsar jordnötskakor. Snötäcket har lättat i höjd med Norrköping. Den sovande flickan i sätet brevid ger hals, som en signal om att det är tid att vakna upp ur mina funderingar.
 Att det snart är dags att samla i hop mina pinaler och tuffa vidare ut i Stockholmsliv och födelsedag.
 
Sportlov alltså. Ett bra påfund om ni frågar mig.
 
 
Kram Cecce
 

Om historien, städerna, jordnötskakorna och livet en tisdag.

 
Så blev det morgon och det blev onsdag.
Det går snabbt när man har trevligt!
 
Påbörjade inlägget sent i går kväll men somnade ifrån mina föresatser efter en innehållsrik tisdag som började i Malmö.
Min gamla hemstad, dit jag flyttade i slutet på åttiotalet. Gick på musikhögskolan och lärarhögskolan och utbildade mig till lärare. Tog sabbatsår och jobbade på JC och lärde mig allt om mode och jeans. Åkte på skidresa och blev ett korsband fattigare och fick påbörjat en rehabilitering som tog ett halvår av sjukskrivning och träning. Bodde i innerstan och både njöt och led av buller, liv och köpkraft. Levde min glans dagar med att sjunga, spela, bilda mig ett umgängesnät för att sedan hitta min kärlek och gifta mig. Födde min första dotter. Och mycket, mycket mer!
 
Åh! Historia!
Alla minne som nu rann under bron jag spatserade över på väg mot Ellenbogen och röntgenavdelningen jag hade som mål . Det slog mig plötsligt! Numera....vistas jag mer i Stockholm än vad jag gör i Malmö och hemstäderna har med åren bytts ut.
 
Två städer. Två liv.
 
 
Här: Kafferosteriet - ett av mina favoritkafeer i Malmö...
 
 
...vars lilla innergård det kommer krylla av fikasuget folk när solen kommer för att stanna.
 
Röntgen av mitt knä gick bra. Resultatet får jag återkomma till när jag fått besked från min sjukgymnast på vad som felar. När jag ändå befann mig på Baltzargatan passade jag på att sno åt mig ett besök hos Yvonne. Vi som jobbat i hop under många år under Tunaskolaperioden och som fortsatt kontakten genom åren. Vi befann oss plötsligt i Yvonnes trappuppgång pladdrandes och gestikulerandes om allt som hänt sen sist. Haha...vi hann aldrig fram till kaffekoppen innan det var dags för mig att bege mig hemåt till Rebecca igen, men trivsamt  var det likväl.
 
Tack för pratstunden.
 
 
 
Sen då?
 
Oj oj...tiden försvann i väg framför sista filmen av Narnia med Rebecca som påbörjat sitt tillfrisknande från en enveten influensa, bakning av ovanstående jordnötskskor och sedemera ett besök av äldsta dottern Emma. Och innan jag går vidare i berättelsen om igår, måste jag bara nämna dessa små jordnötsbollar som jag bara inte kan sluta äta!! Gudomliga i sin enkelhet! Smälter i munnen! Jag måste snart sluta min jordnötsperiod innan det slutar i förskräckelse! Om önskan finnes delar jag gärna med mig av receptet här.
 
Nåväl. Emma och jag gick till träningsrummet. Inte bara för intagandet av alla jordnötskakors skull, utan även för att rehabilitera våra skadade lekamina. En fot. En rygg. Ett knä. Ungefär så. Kroppsliga delar som måste tränas på inrådan av sjukgymnaster. 
Men sen! Till det som sammanstrålar oss (förutom blod och kärlek) - Greys Anathomy!
Tror vi landade på tre sedda avsnitt inbäddat i te, ost och choklad.
Heja oss!
 
Så där ja. Dags att sluta denna uppsats och ta tag i ännu en ljuvlig sportlovsdag!
Så här långt njuter jag av varmt kaffe vid köksbordet i sällskap av tre tulpaner. En rosa. En gul. En röd.
 
Bra början.
 
Kram Cecce