Storslaget. Från Tom Tit till Stockholms skärgård.
En lite småsnårig måndagsmorgon att beta sig igenom, med ovilja, motstånd och ledsamheter från vissa håll i lägret. En runda på vårdcentralen med äldsta dottern på det och jag landade till slut på arbetsplatsen med humöret i behåll. En viss vana i moderskapet börjar infinna sig och med en helg som denna i bagaget är det inte så svårt. Egentligen.
I kväll får ni stå ut med en bildkavalkad från vår Stockholmsvistelse som innehöll allt man kan önska sig av en helg med både experimentslusta, god mat, stadsflanerande och vacker skärgårdsnatur.
Dessa tjejer alltså. En dotter och en kusin. Två underbara töser som på intet sätt orsakade några som helst bekymmersrynkor i moderspannan. Bara skratt och uppiggande melodier var helst vi befann oss. Sånär på en blåslagen fingerblomma, då en tung metallring råkade hamna fel i ivern hos ett barn som nyss beträtt ingången till Tom Tit i Södertälje. Ett ställe ni måste besöka by the way, om ni har vägarna förbi!
Efter sammanstrålning på Stockholms Centralstation där en gästfri H tog emot oss, bar det hem till Globenlyan för pizza. Mums!
Och min nedpackade deg levererade bullar till frukost på lördagsmorgonen. Jo men visst! Det bar sig fint även med en deg som stått på jäsning i en varm tågkupe - sammanslagt i ett och ett halvt dygn från balkongen i skåne till balkongen i Stockholm.
På lördagen besökte vi som sagt Tom Tits experimenthus! Här roade vi oss nästan hela dagen!
I djup koncentration. Med tankens kraft kan man förflytta kulan över till motsatta sidan. Såvida inte motståndarens tankekraft är större...
Trötta men nöjda landade vi framåt kvällen, efter butiksrunda i en av staden gallerior, slutligen i Globenlyan där vissa av oss avnjöt H:s egenbrygda ingefärsöl. Supergod! Säg vad den mannen INTE kan...
I går tog vi bussen mot Vaxholm, hem till min moster och morbror för att äta lunch och njuta av storslagen skärgårdsnatur. Inga ord behövs här. Bilderna talar för sig själv!!
Som ni förstår var det svårt att slita sig från allt det goda och vackra för att ta oss till tågstationen för att skiljas åt för denna gången. Löftet om att ses på denna plats i sommar igen, ekade mellan öarna när morbrors bil rullade ut på landsvägen mot stan. Här kommer vi tillbringa en del av sommaren 2016. Det är jag säker på.
Att sedan Lillan och jag råkade missa Malmötåget (hur man nu kan göra det?) är en helt annan historia...haha!
Hem kom vi till slut i alla fall. En snäll konduktör. Ett välvilligt inställt universum. En orubblig tro på att allt ordnar sig - är vad som krävs för att komma med ett överfullt X2000 utan biljett.
Och slutet gott. Allting gott.
Kram Cecce
