Så där efter trettio år och man äter glass på Bullandö och avger löftet att ses snart igen
Har vaknat upp till ännu en, vad som verkar bli, en strålande sommardag. Vinden är förvisso frisk men solen skiner över viken och fåglarna sjunger i träden. Och jag har tagit mig ut på trädäcket med den bedårande utsikten för att få den där sköna stunden i ensamhet innan ungdomarna vaknar och allt sätter i gång. En bra rutin!
I går hade jag, Lillan och kusinen en underbar dag ute vid Bullandö! En fin och för mig outforskad plats dit vi begav oss med målet att träffa Karin - vi som hängde i hop i Ängelholm i mitten på åttiotalet, delade vindsvåningen i hyreshuset vid stationen, målade läpparna knallrosa, gick i samma klass och hittade på en hel del bus under gymnasietiden. Det var trettio år sedan vi sågs och både jag och tjejerna var spännda över mötet...haha! Man vet ju aldrig? Jag menar...trettio år är trettio år...och mycket har hänt däremellan. Men åååååhhhh...vi hade inte behövt oroa oss. Karin var precis som förr! De pliriga ögonen, det sprudlande skrattet, den klingande västgötska dialekten, de gömda hemligheterna - allt fanns där! Det var bara att fortsätta där vi slutade!
Bullandö visade sig ha en stor marina och en fantastisk glassfabrik. Jag och tjejerna gick loss på glassen direkt vid ankomst, då vi tog en extra promenad vid vattnet och kajen och butikerna innan vi körde hem till Karin och hennes två flickor som var i samma ålder som mina.
Och. Vi. Åt! Jisses vilken god glass! Hade kunnat sätta mig i bilen och åka över med Rindöfärjan till Värmdö för att köra den dryga timmen bara för glassens skull! Jag valde lakritssmak (så klart) och tjejerna choklad och valnöt. Alla lika goda!
Har ni vägarna förbi eller befinner er vid Gustavsberg med omnejd. Åk dit!
På vägen hittade ut till Karin stannade vi till vid Siggesta gård!
Dagens ungdom alltså. Ska fotografera hela tiden....haha! Skulle aldrig jag göra.
Dagen fortsatte med en massa prat fika, god fisksoppa och bad i Karins stora pool. Tjejerna fann varandra direkt och vid hemfärd utlovades vidare möten och löften om att ses igen. Snart! Inte om trettio år eller något. För då får jag nog åka dit med färdtjänst och det skulle va bra synd, tycker jag.
Idag då?
Måste sätta fart på kroppen här och nu för om en liten stund väntar jag besök av finaste Ann-Louise! Min vän här i Stockholm, som jag håller mycket av. Ska bli så kul att träffas igen. En tur till Vaxholm lär det nog bli, om ungdomarna tillåter och förhoppningsvis är benägna att slita sig från fiske och badbrygga.
En fin liten torsdag lär det bli i alla fall.
Kram Cecce
Karin
Sååå roligt att ses! Varmt välkomna igen! Vi pratade och åt och pratade och åt... Ser att du på en bild lyckades få med dotterns skylt hon gjort i slöjden tillsammans med sin bästis! "BFFE", står det! Best Friends For Ever! Så passande! Vi ses snart igen och fortsätter gagga! (göteborgska för prata/babbla). Kram, Karin!
