När man har en dag kvar.
Min vän Lisbeth och jag när vi sågs förra torsdagen för att uppehålla traditionen från förr. Då - för ett år sedan - jobbade vi fortfarande tillsammans på Sjukhusskolan i Lund.
Nu - så här ett åt senare - har vi båda tagit anställning i Malmö kommun och arbetar på olika håll med lite olika uppdrag men med samma engagemang för elever som behöver särskilt stöd.
Konstaterade att räkmackorna på Grand Hotel i Lund har krymt. Men goda var de likaväl och vi hade en synnerligen trevlig stund medan studenterna skårlade i kapp med att räkorna och vinet fyllde gom och svalg och det luktade sommarlov kring hörnet.
Vi ska städa ut det sista och arbeta med att sammanställa dokumentationsmallar inför det som kommer till hösten.
Idag har jag varit på två olika skolor i Malmös innerstad på möten angående elever som ska starta upp sitt skolprojekt igen efter sommaren och lång tids skolfrånvaro. Heja dem!
Känns skönt att vårt team hittat rutiner och arbetsformer under läsåret som gått för arbetet med hemmasittare.
Men nu alltså. Sommarlov!
I boet här hemma flyter livet på med ungdomarna. Är nöjd med att ha dem omkring mig även om det innebär många skor i hallen, röriga ytor, en diskmaskin som ständigt är full men som ingen plockar ur och i (mer än jag då) och ett överbelastat wifi som leder till utbrott när spelen hänger sig.
Suck.
Orkar inte gnälla. Bara hålla ut. En vacker dag kommer jag att sakna det inbillar jag mig.
Dags att stänga ner den här datorn och tacka för mig.
Ställer klockan på 06.00 en sista gång och tänker att det känns bra.
Fantastiskt bra.
Kram Cecce
John
Njut utav sommarlovet! :)
Svar:
cecce
