Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Femton år senare....


Vi har ätit revben med kladdiga fingrar och prinsesstårta med silversked,
allt enligt femonåringens önskemål.

Av mina fyra barn fyller tre av dem år i månadsskiftet september-oktober
inom en radie av femton dagar vilket föranleder detta tårtbakande, kalasande
och presentöppnande.


Femton år! Och tiden rusar i väg.

Då: Nyinflyttad till byn från storstan till första radhuset.
Jag jobbade med vuxenundervisning, tog bussen till jobb, hade snickarbyxor
och pianot stod fortfarande i köket. Och jag födde min första son och största
bebis, 4,3 kg. Rund och go, lugn och fin.
Nu: I soffan. I lägenhet. Fyra stora kids.
Och sonen nu längre än mamman, klappar densamma på huvudet och
rättar trött  hennes uttal av wordfeud.


Som sagt. Tiden rusar.


Ikväll bakar jag ännu en tårta inför morgondagens släktkalas, förberder pajer,
bringar ordning och spelar wordfeud mellan varven.

Till sist: Mannen i inägget nedan är inte till utlottning. Tyvärr. Tyvärr.
Så, nu vet du det Pia.


Kram
C

Nylanserat. Miss Dee



Nu lanserar Miss Dee två nya kollektioner!
Denna gång har Miss Dee anlitat Dani Karlsson, en av Sveriges största bloggare som
gästdesigner. Dani har skapat en kollektion, med 46 olika artklar
under namnet Lita for Miss Dee.
Snygga!

Har redan sett ut min favorit. Ni ska få se senare!



Den andra nylanseringen är en herrkollektion: HUNK N.Y!


Ambassadör och modell för kollektionen är Louie Eriksson,
hockeyproffs i Dallas Stars!

Om du på ett enkelt sätt vill få tillgång till alla Miss Dees smycken
och kollektioner, gå in på Miss Dee och klicka på webbshop.

Kram
C

När nöden kräver.



I morgon fyller äldste sonen 15 år. På önskelistan står favorittårtan, Prinsesstårta.
Denna gång fick det bli färdigköpta bottnar, färdigköpt marsipanlock, sylt från
butikshyllan och pulvervaniljkräm. Det duger gott i stressiga tider.
Ärligt talat tror jag inte sonen märker någon större skillnad....



Dagens facebookstatus:
Inlåst. På toa. Hos tandläkaren.

Jag är inte bara flygrädd.
Jag har tandläkarskräck också.
Att dessutom bli inlåst, redan överhispig och med svettattacker
var inte det ultimata denna tandläkardag.

Där stod jag med tandborsten i näven på toaletten och
övervägde alternativen:

Att sätta mig ner på golvet och invänta tandläkartidens slut
så jag slapp eländet, eller att skrika på hjälp och möta
stirrande blickar från väntande skadeglatt folk vid uttågandet,
eller varför inte lägga mig på golvet och spela avsvimmad
och hoppas att den snyggaste tandläkaren på kliniken
skulle slå upp dörren och glöra mun-mot-mun-metoden?



Vilket av alternativen jag bestämde mig för
får ni lura på.

Till slut satt jag i alla fall där, i stolen med uppspärrad blick.
Gapade stooort, blev 750 kr fattigare och var glad att det tar ett år innan
jag måste upprepa proceduren.


Kram
C