Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man har ett kärt återseende.

 
Så damp den ner! En  väl inplastad katalog med följe från Jultidningförlaget. Ja...inte bara en, utan snarare tre stycken med olika utseende, erbjudanden och härkomst. Jag brukar gömma undan dem men hann detta år inte hem innan skadan var skedd. Så nu ska här säljas jultidningar deklarerade den yngsta, som med frenesi och försäljningslusta slet upp paketen. Jag, å min sida försökte lite lamt förtälja mina erfarenheter från äldre syskons tidigare jultidningskommerser. Att jag inte tänkte göra jobbet denna gång...med mera med mera, utan större framgång. Så var det med det. 
 
Så. Katalogen åkte med till kusinerna som vi besökte under kvällen. En kärt och efterlängtat möte, efter en sommar stationerade på olika nationer. Syster och svåger har vistats i huset i Italien sedan midsommar och det fanns mycket lek, bus och prat att ta igen. Mys!
 
 
 
Den här lilla donnan, som charmar de flesta. Här i färd med med att fånga fiskar på ett snurrande hav, innan vi sa tack för kaffet, med sikte på en snar reunion till helgen då vi ska fira morfar som fyller år.
 
En fin onsdag. Varm, inte minst då vi drabbats av värmebölja deluxe. Bättre sent än aldrig!
 
Kram Cecce

Vem har sagt det skulle vara lätt?

 
 
Bilden skulle kanske kunna vara en bild för Arla, men får tjänstgöra som första bilden i raden av tre, ifrån fredagens utflykt till Skrylle med några av sjukhusskolans elever.
Det finns mycket kraft att hämta här. I naturen med utsikt över det skånska landskapet i sensommarskrud.
Det finns mycket att se. Att uppleva. Att vila i. Och så kan man samtala och promenera samtidigt. 
Och äta bananer....
 
Jag tycker ju om att förstå människor. Och i försöket att förstå,  förstår jag mig själv. Kommer till insikter. Omvärderar. Jag lär mig mycket i mötet med dessa ungdomar. Sköra och starka på samma gång.
 
 
 
Och nu är det tisdag kväll helt plötsligt. Måndagen försvann i ett huj och jag gjorde vad jag kunde för att omprogrammera mig från skärgårdsliv till vardagsliv. Dök ner i tvättkorg, matinköp och allmänt iordningställande och den där ansvarsbiten som ofta ligger tung hann ikapp. Ansvaret för tre kära ungdomar på hemmaplan som alla behöver mig på sitt lilla sätt. En ansvarsbit som ibland gör att jag känner mig ensam. Leder mig vilse. Som gör mig trött. De är min styrka och min svaghet. Glädje och ömhet.
 
Jag gör så gott jag kan. Sätter ner foten. Sträcker ut handen.  Försöker hålla emot de där känslosvallen inom mig som tycks komma allt oftare med tiden. Åldern måhända. Eller bara ett naturligt led - av livets upp och nedgångar i moderskapets hjärta.
Vem har sagt att det skulle vara lätt? Jag ruskar av mig eventuella skärvor självömkan och distanserar mig från orosmoln och galenskap. Beväpnar mig med humor, en gnutta självdistans och med en hoppfull förvissning om att det bästa har inte hänt ännu.
 
 
Kram Cecce
 
 

När man har betoning på ö!

 
Glömde min batteriladdare till kameran hemma i eluttaget i vardagsrummet i fredagsmorse. Ingen bra början på en helg där kameran  med nya objektivet tar största delen av utrymmet i resväskan. Suck. Som tur är har H sin kamera beredd för dylika situationer och räddade upp det hela. Är tacksam för att vi delar detta fotografiska intresse och kan på så vis komplettera varandra. Både i utrustning men även i nördigheten att begrava oss bakom kameran med de mest skiftande objekt framför...haha!
Här på tåget hem från skärgården och moster och morbrors sköna tillvaro i Hästängsudd, med bryggan och lilla huset i fokus, passar det bäst att visa ögonblicksbilder tagna med iphone 5:s inbyggda kamera. Wifi finns men fungerar inte alltid så tillfredsställande för uppladdning av större bildfiler på SJ:s snabbtåg. Bara dessa bilder i inlägget har tagit mig någon timme (eller två) att få upp.
 
Dock. En skön helg, med betoning på adjektivets bokstaven ö. Sköööön i betydelsen vilsam. Avstressande. Fridfull. Bekväm på alla sätt och vis. Långa frukostsittningar med kaffe och ägghalvor med skärgårdsvyn vid fötterna. Promenader och cykelturer på slingrig landsväg genom pittoreska stråk av skogs och ängsmark. Eftermiddagsvin på bryggan med solglittrande vatten under, framför och bakom glasen. God middag i solnedgången med utsikt över båttrafiken över viken. Långa sovmorgnar och åtskilliga dopp i det blå.
Ungefär så.
 
 
 
 
 
 
Får säkert anledning att återkomma till vyerna om inte allt för lång tidsrymd. Det gäller att passa på att njuta av sensommar och vackra hösthelger så länge det bara går. I alla fall var det vår avsikt när vi idag sa hej då till helgen och skärgården, tog farväl på Stockholms Central och börjar ladda om för ny arbetsvecka.
Alltid lite vemodigt det där och kanske känner jag av de där växlingarna - mellan hej och hej då, mellan helg och vardag, mellan tvåsamhet och singelliv mer än tidigare. Det sliter lite i rockärmen. Samtidigt - det finns många fördelar och möjligheter som inte får glömmas bort.
 
Snart i Alvesta som får bli första stopp på denna hemresa. Snabbtåget när det är som bäst.
Hemlängtan. Barnlängtan. Helglängtan. Stockholmslängtan. Och allt blandas ihop i en salig och härlig livshistoria.
 
Kram Cecce