Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man strävar mot femton!

Foto: A. Tedrup
 
Grandios cyklist utanför Grand Hotel i Lund!
 
Vem hade kunnat tro det?
 
Att jag ihärdigt måndag till fredag (nåja...nästan i alla fall) skulle summera tre mil om dagen, till och från arbetet?
Jag måste klappa mig själv på axeln lite här. Speciellt i går eftermiddag då regnet öste ner och jag tillryggalade en och en halv mil i hällande regn och landade hemma som en blöt katt. Å andra sidan har ingen dött av lite regn och jag hoppas kunna fortsätta mina cykelturer så långt höstvädret tillåter och benen håller.  Om jag är riktigt ihärdig blir det femton mil i veckan. Det ni!
 
Bilderna i dagens inlägg är dock ifrån i onsdags då solen sken och jag och Lisbeth firade av vår gemensamma kollega och vän Anders, som idag har gått i pension. Vi åt ståndsaktiga räkmackor på Grand Hotell med efterföljande dessert, pratade minnen och hade allmänt trevligt. Såsom vi alltid har när vi umgås. Veckan som gått har således präglats av en slags mental förberedelse av förlusten av en arbetskamrat som man arbetat med under många år. 
Nåväl. Alla slut innebär också en början och jag är övertygad om att det nya vi kommer stå inför inte behöver bli sämre. Men ändå - ett stråk av vemodighet över att inte ses som vanligt på måndag.
 
 
Bästa räkmackan får man på Grand Hotell.
 
Och nu är arbetsveckan slut och jag har landat under taklampans sken vid köksbordet. Middagen är avslutad, lugnet har lagt sig och fredagskänslan är onekligen på plats. Om en liten stund ska jag resa mig från stolen, fälla ihop den här datorn och ge mig ut i en begynnande skymning för att köra och hämta H på Lunds Centralstation.
Är oändligt tacksam över att han orkar kuska de sextio milen med tåg, från kust till kust, vecka efter vecka. 
Det borde vara medalj på det...haha!
Ingen är gladare än jag.
 
Trevlig fredagskväll alla ni som kikar in här!
 
Kram Cecce
 
 

Vegansk augustitårta i skärgårdsvyer.

 
Bättre sent än aldrig.
 
Har inte blivit klar till att visa tårtan jag bakade till min födelsedag för snart en månad sedan. Eftersom vi inte har tillgång till någon ugn i sjöhuset där vi bor när vi är på besök i Hästängsudd i Stockholms skärgård, får man använda fantasin så gott det går - men en tårta går att få till ändå. Jag använde mig av detta recept, men använde mig av mjölkfritt smör, vegetabilisk grädde (soyagrädde), mjölkfri mörk choklad och bytte jordgubbar mot hallon och blåbär. 
Jag gjorde även en vegansk variant på karamelliserad mjölk, som bestod av kokosmjölk som jag kokade ner till en kolakräm.
 
Vegansk kondenserad mjölk
(recept från roethlisberger.se)
 
1 burk kokosmjölk (Jag valde en fullfet variant och använde bara det "vita" alltså grädden. Det går bra att använda hela burken alltså grädde och vatten, det tar bara lite längre tid att reducera.
2 msk flytande sötning - gärna lönnsirap
 
Rör ihop kokosmjölk och sirap i en liten kastrull.
Låt koka upp, sänk sedan värmen och låt puttra på svag värme. Rör med jämna mellanrum.
Beroende på vilken kokosmjölk du använder tar det olika lång tid för vätskan att reduceras, men när du har en tjock, gyllene kolasås drar du kastrullen från värmen.
Servera antingen direkt, varm, eller häll upp i en burk/flaska och låt svalna för att sedan förvara i kyl. Den blir fastare i kylen men smakar likadant. Vill du ”mjuka upp” den igen är det bara att micra några sekunder före servering.
 

 
Jag hade för övrigt en riktigt fin födelsedag som firades med flaggan i topp, sol och bad, vila, presenter och en båttur till Vaxholm där moster, morbror bjöd på middag innan fäden gick hem över vattnet i solnedgången.
 
En riktigt härlig födelsedag med andra ord.
 
 
 
Blommor och presenter!
 
 
Födelsedagsbad!
 
 
Båttur!
  
 
Fina Vaxholm.
 
 
 
I solnedgången - på väg hem.
 
 
Och nu är det kväll en tisdag i slutet av augusti, då mörkret tätnar runt husknuten redan vid klockan tjugoett och hösten känns alltmer i luften.
Helgen spenderades dock i sjöhuset - i en atmosfär lika skön som i somras och avslutades med att H och jag gjorde gemensam färd ner till skåne, för ovanlighetens skull, med sj:s snabbtåg. H skulle jobba i Lundatrakten och jag fck njuta av hans närvaro hela vägen fram tills idag.
Måndag blev till tisdag, tiden går snabbt och jag har fullt upp i vardags- och mammabestyr.
Ojoj...ibland hinner jag verkligen inte med.
 
Kram Cecce

När man skålar in helgen med löddrande skor och ett boktips.

 
Så öppnade sig himlen och det regn vi förtvivlat längtat efter i sommar bestämde sig för att hälla ner över Lund vid en tid av 8.30. Ungefär samma tid som jag blev avslängd från buss 137 i höjd med Norra kyrkogården i Lunds finare kvarter. Tydligen något stopp vid Universitetssjukhuset som omöjliggjorde skånetrafikens bussar att passera ordinarie väg just där. Just då.
När jag och mina väskor hoppade av bussen och praktiserade positivt tänkande i form av ett - Så bra! Lite extra motion och promenerande har inget dött av - och påbörjade promenaden mot arbetet, i den ståtliga alle som tjusigt delar kyrkogården i två, öppnade sig himlen. 
Härligt. Inte ens träden jag försökte skyla mig under kunde hindra regnet från att göra mig blöt på de delar som min medtagna regnjacka inte kunde rädda.
Till saken hör att jag i går kväll rengjort mina converseliknande tygskor från sommarfläckar och allmänt smuts med diskmedel och ljummet vatten och låtit torka under natten. 
Men där, under stora lövverk, på Lunds Norra Kyrkogård synes tilltaget inte så lysande.
Som en dränkt katt angjorde jag såsmåning om arbetet med löddrande skor. Haha! Diskmedelslöddret spretade i sömmarna och bildade ett vackert vitt skum på skornas ovansida. Jojomen. Snyggt ska det va!
 
Så här långt in i fredagen har löddret torkat och jag sitter på tåget mot Stockholm. En timme försenad förvisso, men tacksam över fredag. Att ha kommit iväg. Att ha en helg i Stockholm och skärgården att spendera. Att ha inköpt fortsättningen, andra delen, av  boken jag läste i somras: Det lilla bageriet vid strandpromenaden!
Här ska läsas.
 
 
 
 
Alltså skålar jag in helgen med en nyköpt bok, ett par löddrande skor och en förhoppning om en skön skärgårdshelg med den man som får mitt hjärta att klappa högst.
 
S k å l   v ä n n e r !
 
Kram Cecce