Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man letar efter rutiner och värjer sig för tandläkaren.

 
Dramatiska bilder över "vår" vik i skärgården. 
Klockan är strax innan åtta på morgonen och H tar sig ett morgondopp. Molntunga skyar som speglar sig i spegelblankt vatten. Och det är tyst och det är vackert.
 
 
Kvällarna är också magiska med månskenet som speglar sig i vattnet. Så många sagolika kvällar vi fått uppleva denna sommar.
 
 
 
 
 Jag ligger raklång i sängen med datorn på magen. Måndag och tisdag har försvunnit i ett försök att ställa iordning mitt inre och det faktum att det är dags att komma in i rätt rutiner igen. Det är svårt. 
Svårt att gå upp på morgonen och cykla de en och en halv milen till jobb. Svårt att komma i säng på kvällarna fast ögonen går i kors.
 
Jag vill så gärna hinna med mina små uppdateringar här inne men finner svårt att hitta tiden. Inte för att jag egentligen har mindre tid över att mata min digitala dagbok, utan för att jag prioriterar annorlunda nu än förr. När helgerna springer iväg i resor till Stockholm och i tvåsamhetens underbara varande vill jag spendera tiden med barnen, vara en närvarande mamma och hinna med allt det där som måste göras för att vardagen ska fungera så smidigt som möjligt.
 
På jobbet organiseras det om i sjukhusskolans lokaler. Det rensas och kastas och planeras nytt. På torsdag sätter terminen igång på allvar och det gäller att vara förberedd.
Samtidigt letar jag febrilt efter strukturen i min egen lilla sfär av mål och mening. Försöker få styr på alla tankar som hoppar hit och dit och gör listor på det som ska göras. Utan större framgång.
 
Nåja. Det faller på plats så småningom. Av erfarenhet vet jag att det är dumt att stressa upp sig. Jag intalar mig att det löser sig. Att jag får ta en sak i taget. Håll ut!
 
Och så är jag nervös för min kindtand som värker så jag blir galen emellanåt. Ringde tandläkaren idag och flyttade fram tiden för den beräknade utdragningen och fick en tid nästa vecka. Jag värjer mig. Snärjer mig. Vill inte, men måste. Intalar mig att tandläkaren är snäll och inte vill mig ont...haha!
 
Nu ska jag trösta mig med att äta lakritsglass. Hittade en ny sort på Ica häromdagen och kunde inte motstå frestelsen att köpa. Har längtat hela dagen efter att smaka. En lyx jag tänker att jag kan unna mig en tidsdagskväll i randen mellan vardag och helg. Mellan lättja och rutiner. Mellan tandläkarrädsla och drömmen om ett smärtfitt smile.
 
Kram Cecce

Sista sucken sommarlov.

 
 
Jag vill inte somna på tåget. Inte nu när det gäller att komma in i rätt vanor. Inga sena kvällar. Tidiga morgnar. Allt ska ställas rätt och in i ledet arbetsliv. Därför roar jag mig med att redigera bilder och skriva inlägg, trots ett krånglande wi-fi. Trots alltmer tyngande ögonlock under färden med SJ:s snabbtåg söderut.
 
Den där vemodskänslan i kroppen har varit ofrånkomlig att känna av denna helg. Helgen som fått avsluta sommarledigheten liksom på riktigt, men också inleda en kommande hösttermin. Och det har varit en storslagen avslutning i skärgården i det lilla blå sjöhuset med utsikten över viken jag vant mig vid i sommar.
Solen har trängt igenom svulstiga vita moln som emellanåt blivit för tunga och släppt igenom det regn som vi så förtvivlat längtat efter hela sommaren. 
Men däremellan har vi njutit av lunch på trädäcket med vågskvalpet mot bryggan som sällskap och traditionsenliga morgondopp. 
 
 
 
 
 
I lördagskväll var vi inbjudna till  födelsedagsfest hemma hos Maria och Niklas och mötte kärt vänskapligt folk i lagkamp i trädgården och mästerligt av Niklas grillat vildsvin som inramades av ett skyfall utan dess like...haha! Vi skylade i trädgårdstältet i tron att undvika slokande frisyrer och av fukten åtsmitande klädtyg men inte ens en tältduk kan lura studsande regndroppar. Men humöret var på topp och festen fortsatte efter viss omorganisation inomhus i stället. Känner mig minst sagt priviligierad att få ingå i detta sköna gäng. En gång vänner - alltid vänner. Då, i skånsk landsbygdsmylla med samma barndomsvy. Nu i huvudstadens strömmar och folkmyller. Tack Maria och Niklas för en härlig fest!!
 
 
 
Skyfall!
 
 
Så har det blivit dags att segla vidare in i ny arbetsvecka. H är kvar i skärgårdshuset och huvudstaden för att påbörja sitt journalistarbete och jag är på väg hem till mina kära ungdomar som fortsätter sitt sommarlovsvarande några dagar till. Känns något ovant att tänka cykeltur i gryningen, inplanerade möten och aktiviteter, måluppfyllelse och matriser, tidsbelagda måltider och eftertraktade kafferaster. Känns konstigt att börja vakna ensam. Att boa in mig i särboskapets vardagsträda med längtan efter helg.
Men det har ju funkat förr och kommer funka nu.
Var så säker.
 
 
 
Så. 
 Tack för detta lovet. Denna sommar. 
Du har varit fantastisk.
 
Kram Cecce

Sommarlovsslut på skitlånga bryggan!

 
Det blev ett oplanerat uppehåll här inne i min digitala dagbok. En hel vecka för att vara exakt.
Vi lämnade skärgårdslivet i söndag och är tillbaka i skånehemmet sedan några dagar. Jag har firat födelsedag. Badat. Läst ut pocketboken om Kvinnan på tåget jag lånade av moster. Ätit glass. Vi har hälsat på och delat middagsbord med Anna och Markus på Värmdö. Badat en massa. Förundrats och gosat med en bebis, lilla Lo som anslutit sig till världen och familjeflocken. Och mycket, mycket mer....
Härliga dagar i ledighet helt enkelt!
 
Och så har jag börjat jobba. Detta oundvikliga som alltid kommer efter ledighet och sommarlov. 
Nåja. Tröstar mig med att sommaren inte är slut och det kommer soliga helger och varma sommarkvällar även framöver.
 
Sista sommarlovsdagen tillbringade vi här. Hemma. På skitlånga bryggan med bad och räckmacka på kallbadhusets restaurang. Inget dåligt avslut alls.
 
 
 
 
 
 
 
Min fina hemby!
Extra tacksam över närheten till havet en sommar som denna. Nära nog för att ta sig ett morgondopp varje dag, vilket min käre H inte försummat en enda morgon. En alldeles för kall morgonrutin för min del, som hellre smuttar runt med en kaffekopp i nattlinne tills kroppen ledats upp och känns mjuk och behaglig...haha!
 
I dessa jobbstartardagar är det dock tidig uppgång med cykelfärd på en och en halv mil som gäller. Hjälp!! Försöker ta fatt i rutinen sedan i våras och har föresatt mig att fortsätta lämna bilen till förmån för cykel så långt vädret tillåter. 
Således dags för mig att fälla i hop den här datorn, göra ett abrupt slut på detta inlägg och krypa till kojs.
Så får det bli.
 
Hörs igen.
Kram Cecce