Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När hösten kommer.

 
Idag kändes det som om hösten börjat på allvar. Jag steg ut genom ytterdörren i morse och drog igen dragkedjan till skinnjackan och svepte sjalen tätt kring halsen. Inte för att det egentligen var så kallt, men för att den där blåsten som så ofta härbärjerar här i skåne var livfull och mörka moln på himlen indikerade regn. Mörkret är märkbar både morgon och kväll och det sveper tätare allt eftersom. Nåja...det är som det ska och jag gillar ju hösten. Trots allt.
 
Bilderna är tagna för någon helg sedan då H och jag var i Mamö och slog oss ner på ett kafe - Kafferosteriet - i Malmö. Redan då kunde man ana höstens antågande i de nedfallna gulnade löven. Men kaffet var gott och vi hade en mysig stund innan vi tågade vidare mot mål som jag nu glömt bort.
 
 
 
En bra dag i dag för övrigt. Eftermiddagen något stressig med presentinköp och annat inför ena sonens tjugoårsdag i morgon. In och ut ur butiker. Vad ska man köpa? Folk som ringer. Någon är hungrig. Diskmedel som glöms och faller bort ur minnet. In i butiken igen. Ny kö. Hungern som gör sig påmind. Har jag köpt rätt present?
Ja...ni förstår. En vanlig vardagseftermiddag som slutade med ett nytt försök till vegansk kladdkaka hemma i köket. Som tur var gick andra försöket bättre än första och morgondagens tårta är räddad. Heja!!
 
Nu väntar skön sömn innan vi tågar upp och sjunger in en tjugoåring och en torsdag - full med nya upptåg.
Jag behöver sova. Och det nu.
 
Kram Cecce

Besök på Vaxholms hembygdsgård och café!

 
Tisdagen simmar på med vackert höstväder och full rulle i vardagsaktiviteterna. Allt är som det ska - det vill säga, inga oönskade överraskningar i livsflödet så här långt. Det tackar jag för.
 
Kom på att jag inte visat er alla bilder från vårt besök på Vaxholms hembygdsgård och cafe, där vi var för några helger sedan. En positiv och minnesvärd upplevelse som jag har skrivit mer om i detta inlägg.
Speciellt glada blev vi för att hitta även helt mjölkfria alternativ i bakelseutbudet! Applåd för det - då det tyvärr inte alltid finns med i kakmenyerna på kafeer och bagerier. H åt en fantastiskt god citronmarängpaj - bakat helt utan smör, mjölk eller grädde och det fanns även fler alternativ.
 
 
 
 
 
 
 
Som ni ser - en underbar höstdag då vädret lämpade sig för att slå sig ner i trädgården, precis intill vattnet. En underbar miljö för kafe om ni frågar mig. Det är oftast helhetsupplevelsen som räknas.
 
 
 
Jag åt en god halloncheesecake! Det var inte helt lätt att välja ut något från de dignande kakfaten vill jag lova men till slut föll ögonen på denna rosa skapelse. Len och frisk på samma gång!
 
Om vi får tillfälle i höst åker jag gärna tillbaka till hembygdsgården i Vaxholm och rekommenderar alla er som har möjlighet till ett besök.
 
Hoppas ni alla har en fin liten tisdag att spendera!
Kram Cecce
 
 
 
 
 
 
 

Sommarens sista?


 
Måndag. Och jag har gått omkring i arbetskostym och husbilsdimma, varvat i en konstig blandning, ovillig att släppa taget om helgen. Tvära kast mellan mjuka färger, tyst hed och kluckande hav och inrutade göromål med rak rygg.
 
Vi satt där i kvällen, efter att ha färdats de första lite nervösa milen - på heden vid Haväng i solnedgången och tänkte att detta måste vara paradiset på jorden. Eller åtminstone - så nära man kan komma! Och det är det som är själva tjusningen med husbil tänker jag. Att man kan komma nära naturen fast ändå ha det lite bekvämt. Med stolar och bord, chips och vin, och en varm säng att krypa ner i när stjärnorna tänds och krispigheten i luften tar vid.
 
Vi hade tur med vädret konstaterade vi när solens sista strålar letade sig fram och strök sig mot ansiktet och fick oss att kisande blicka ut över fåren som betade alldeles intill. Kanske den sista sommarvarma helgen innan hösten gör sig gällande på riktigt. 
 
 
 
Ah!! Hur skönt är inte detta - att sträcka ut sig i fullängd på sköna madrasser mitt i naturen med skydd mellan kropp och himlavalv!
 
 
Vi hade turen som fick hyra en fin bil - en Kabe Travelmaster för att vara exakt - av Tommy i Osby. En väldans reko karl och vi blev en trevlig bekantskap rikare. 
 
 
 
Vi vaknade tidigt och fick njuta av den vackraste soluppgången vid randen av hav och horisont. En stund som orden jag försöker plita ner här har svårt att förvalta. En storslagen morgonupplevelse.
 
 
 
Och någon tog dagens första bad och kanske sommarens sista...
 
 
 
 
Några timmar och mil senare var det dags att lämna tillbaka drömbilen och tacka för dygnsfärden. För denna gången.
Även om bilen var dryga sju meter lång var den ganska lätt att köra och manövrera. Lite mallig var jag allt som klarat av bedriften att köra hela vägen hem utan missöden. Första gången men inte den sista...det är jag ganska övertygad om.
För Havängssolen finns kvar. Jag såg den i morse när den röd och fin reste sig över Lundatrakten. Som en liten påminnelse om alla de helger och dagar som kommer. So mellan kasten. De tvära. De mjuka. Känns bra. Väldigt bra.
 
Kram Cecce