29 januari
Så var det dags igen.
Nya nattliga turer i badrummet med klorinet.
Sonen spydde igen.
Sist var två veckor sedan.
Så det är bara att hänga med i rond två.
Nu känns det som det kvittar. Bara spy. Allihop. Jag är van.
Själv käkar jag numera vitpepparkorn.
Febrilt.
Nu lämnar jag dock sjukstugan.
I morgon ska jag lämna skåneland och åka till småland.
Oskarshamn - en stad där jag tillbringade två och ett halvt år på 80-talet.
Folkhögskolan och musiklinjen.
Härliga tider!
I morgon återvänder jag och hälsar på en av mina bästa vänner.
Tro det eller ej - jag har faktiskt en och annan.
Har jag tur kanske jag stöter på fler gamla bekanta...
Ska bli hur kul som helst.
Ska bara mysa, dricka vin, käka mat och snacka tjejsnack (tantskvaller).
Dessutom är jag portförbjuden i köket.
Hon kan ju alltid försöka!
Allt är packat. Biljetterna är inhandlade. Jag är redo.
Oskarshamn - Här kommer jag!
Lev väl - och njut av helgen!!!
28 januari
I dag har jag tagit två beslut.
För det första ska jag göra mej av med städerskan.
Håller med er (kloka kvinnor) som bidragit med råd kring detta.
Hon ska bort. Alternativt städa när inte familjen är hemma.
Att göra sig av med saker som tar för mycket energi är bra.
Å andra sidan borde jag göra mej av med hunden också
i så fall. Den ligger risigt till.
För det andra ska jag sluta äta så mycket choklad.
Att det i en så stor familj som vår, går åt fem liter mjölk om dan är inte så konstigt.
Att det däremot konsumeras 200 g mjölkchoklad om dan
är anmärkningsvärt eller rent av chokerande.
Jag räknade ikväll ut att det blir 73 kg på ett år!!
Vi är tre personer i familjen som delar denna last.
Det blir drygt 24 kg/person och år!
Jag älskar choklad.
Har alltid gjort.
Det går inte att ändra på.
Att jag har överfört detta beroende på de två yngsta barnen är väl mindre bra.
Det första de säger när de vaknar är - Jag vill ha choklad.
Har själv inga direkta problem med vikten men min lilla treåriga docka
tenderar snart att se ut som en rysk torggumma.
Därav detta beslut.
Klokt men tråkigt.
Annars har det varit en helt vanlig dag.
Lektioner, elever, telefonsamtal, möten, matande och tjatande.
Precis som sig bör.
I morgon ska jag börja packa.....
Lev väl och tänk på vad du äter!
27 januari
Tisdag.
Städerskan har precis varit här.
Jag vill bara gråta.
Hon suger musten ur mej. Fullständigt.
Lockar fram känslor i mej som jag inte visste jag hade.
Mannen som varit hemma i dag med minstingen som fortfarande är sjuk
såg ut som han suttit i elektriska stolen i tre timmar.
I dag var städeskan här i sju timmar, varav hon städade fem.
Det är egentligen inget fel på hennes städning.
Hon städar faktiskt riktigt bra.
Men hon pratar oavbrutet.
Kommenterar vår klädsel.
Våra frisyrer.
Lägger sig i.
Kramas(!?)
Alla flyr. Till och med hunden blir tyst.
Känns som det är dags att byta.
För övrigt var jag första dagen på jobbet i dag
efter en tid hemma med sjuka barn.
Ett tag funderade jag allvarligt på att sadla om till
hemmafru.
Hursomhelst var det kul att komma till jobbet igen.
Har faktiskt saknat både kolleger och elever.
Möttes av kommentarer som:
Åh....jobbar du här!?
Vad hette du nu igen?
Eleverna kom ialla fall ihåg mej.
Hur jag nu ska tolka det?
Lev väl och städa själva!
pubertetspensionär
I helgen var jag ute och körde bil.
Shopping hägrade. Först Ikea sen ett av av skånes största
shoppingcenter Center Syd.
Jag älskar att köra bil. Gärna fort och radion på högsta volym.
Känner jag mej fri och skulle kunna köra
till världens ände om det skulle va så.
Till saken hör att jag sjunger (skrålar),
speciellt om det kommer en riktigt bra låt ur högtalarna.
Så även denna lördag.
Släppte loss.
Inga hämningar.
Sjöng.
Släppte ratten.
Gjorde häftiga moves.
Var glad. Lycklig.
Upptäckte att tonåringen låg stönande som en makaron i baksätet.
Åttaåringen tittade på mej med uppspärrad blick som han sett värsta spöket.
Började vifta med armarna. Skrek hysteriskt sluta! Till och med treåringen
såg misstroget på mej.
Så får man tydligen inte uppföra sig. Inte i min ålder. Pinsamt! För tjugo år sedan? Kanske.
Mina barn skämdes.
På min bekostnad. Nåt jag fått erfara mer och mer på senare tid.
Tycker själv jag är en vanlig, ganska modern mamma, väl insatt
i ungdomskulturen. Uppför mej som alla andra vanlig mödrar.
Tydligen inte!
Inte helt ovanligt får jag från barnen kommentarer om
Min frisyr. Gud nåde om den blev för kort. Tantvarning.
Jag glömt raka mej under armarna. Skabbigt.
Min rumpa. Sitter inte jeansen lite trångt?
Min hy. Du har veck i ansiktet. (läs rynkor)
Mina bröst. Sätt på dej BH.
Numera är jag också portförbjuden på sonens handbollsmatcher.
Jag skriker för mycket.
Det finns många saker att skämmas för nu förtiden.
Själv kan jag inte komma ihåg att jag någonsin
skämts för mina.(?) Ok. Kanske. Det hände att mina föräldrar kom och hämtade
mej utanför skolan i vår illgröna folkavagnsbuss
med hemmasydda, grönrutiga gardiner.
Det var pinsamt!
En elev i en av våra klasser myntade ordet pensionärspubertet.
Undrar stilla om jag inte har en släng av det.
Lev väl och sjung i bilen!
23 januari
Just nu är Klorin min bästa vän.
Treåringens tur i natt.
Är fortfarande förvånad hur man från
sovande stadie, kan sätta sig rakt upp i sängen,
ta tag i en tjugo kilos hulkande dotter,
rusa in på toaletten -
precis i rätt tid!
Allt för att slippa byta lakan mitt i natten.
Det ska va en kvinna till det!!
Hur som helst har hon inte varit sjukare
i dag än att hon lyckats knapra i sig
två novalucoltabletter.
Helt lycklig, med en tunga vit som snö
kom hon ut från sitt rum bara för att konstatera
att - det va gott!
Jag var inte lika lycklig.
Ringde för säkethets skull sjukvårdsupplysningen och därefter
giftinformationscentralen. Ingen fara. Tack och lov!
För övrigt har vi haft födelsedagskalas i familjen!
En av tonårsdöttrarna blir femton!
Familjen firade själva eftersom ingen vågar komma hit.
Och jag förstår dem.
Blev i alla fall tårta och bullar!
I kväll gav jag mej för resten av familjens val av
Tv-program. Let´s dance.
Spelade ändå ingen roll.
Med barnens och mannens utrop över frisyrer, klänningar,
bara ben och snygga kavaljerer i bakgrunden
passade dottern på att spy.
Över hela badrummet.
En stackars mamma dansar åter vidare med klorinet.
Lev väl och trevlig helg!
22 januari
Chippendales! Bra förslag! Tack!
De får gärna komma hem och städa och annat
hos mej!
Inlägget om önskan om en manlig städare med
muskler och bar överkropp har
tydligen engagerat.
Fick kommentaren från en manlig bekant:
Vad är det för fel på oss vanliga normala män?
Svar: Inget
Men omväxling från det vanliga förnöjer.
Därmed tror jag jag lämnar ämnet.
Risken är väl annars att nivån börjar närmar sig
tant-snusk.
Dröjer mej dock kvar vid städningen.
Denna dag fick jag städa själv.
Magsjuka till trots.
Baksidan med vårt lilla företag är just detta.
Boenden som ska tömmas, möbler som ska flyttas och lägenheter som ska flyttstädas.
Men vill man tjäna pengar får man vara beredd att arbeta hårt.
Sambon, jag och treåringen begav oss således til Eslöv för att flyttstäda.
Detta gjordes under stor koncentration och idogt arbete.
Av min mormor har jag lärt mej att hörnorna är viktigast. Det är där skiten syns!
Treåringen kavlade upp ärmarna och antog sig utmaningen på sitt sätt -
det blev blött.
Resten av kvällen förflöt som sig bör.
Mer företagsarbete, telefonsamtal, matlagning, läxläsning
och handbollstvtittande.
Magsjukan börjar trots allt ge med sig och det har varit
en bra dag utan större missöden.
Jag är nöjd.
Lev väl och glöm inte hörnorna!
21 januari
Nya utmaningar.
Vaknade lätt illamående till en ny, smått kaotisk morgon.
Vattenkoppor igen! Nu yngste sonens tur.
Små röda kliande prickar över hela ryggen.
Suck!
Son den äldre deklarerade att han inte tänkte gå
till skolan pga halsont, magont och huvudvärk.
Jag trodde honom inte. Han fick en föreläsning om
vikten att gå till skolan, bita ihop, att sluta gnälla osv.
Som den ömma moder jag är lät jag honom till slut vara.
Ok, då...stanna hemma. Men ingen dator!!!
Yngste dotterns tur...min ängel...min docka.
Skrek som en stucken gris.
Vill inte gå till dagis. Inga mutor i världen kunde
ändra på den saken.
Fick från mannen höra att det inte är lönt att förhandla med
en treåring. Här är det handfasta tag som gäller!
Således iväg med en stortjutande treåring till dagis.
Väl framme lurade hon in mej på toaletten där hon tappert
försökte framkalla kräkningar. Hon lyckades nästan.
Åkte därifrån med dåligt samvete.
När jag kom hem stod TV-reparatören vid dörren!
Just det! Hade jag glömt - är det onsdag idag???
Vi har fem TV-apparater i detta hus. Sen det digitala
nätets ankomst har vi tvingats titta på samma TV-kanal
på alla fem apparaterna. Fråga mej inte varför. Fråga mej
inte hur. Men det har lett till ett antal heta diskussioner (slagsmål)
över vilket program det ska ses på.
Så...jag kunde ju inte annat än att välkomna denne man in
i huset och hoppas på att vi snart har ett problem mindre.
Vår kära städerska ringde sent i går kväll.
Hon påtalade vänligt men bestämt att hon numera
bara tänker komma varannan vecka!!
Ni är ju ändå bara sjuka hela tiden.....
Ingen blir gladare än jag.
Nån som tycker det är dags att byta?
En man kanske,
bar överkropp,
mycket muskler....
Avslutar med att tacka för omtänksamma inlägg från igår.
Vad beträffar mannen är han trött - mycket trött efter gårdagen!
Lev väl och håll er friska!
20 januari
Här förväntar man sig en glad och pigg mamma när man kommer hem
och så bara ligger du där!
Just det.
Idag är jag sjuk.
Familjen har fått klara sig utan mej.
Vaknade jag i natt och kände att något var fruktansvärt fel.
När klockan ringde klockan sex, kunde jag inte ta mej
ur sängen.
Kände mej överkörd.
Värk i hela kroppen.
Illamående.
Feber.
Allt på en gång.
Dagen har jag således tillbringat i mysbyxor,
sängliggande och sovande.
Har dock klarat mej från att spy -tack och lov!!
Å andra sidan händer der väldigt sällan.
Sist var det 1999 på en berömd bussfärd....
och då berodde det på helt andra saker....
I eftermiddags när huset började fyllas med tjo och tjim
dunkmusik från datorerna, barnprogamsläte från TV:n och
matos tog jag min kudde och täcke och gick upp på vinden!
Tackar kollegan för tipset!
Funkade utmärkt!
Så roligare än så här blir det inte idag.
Slapp i alla fall städerskan!
Lev väl!
19 januari
Måndag.
Äntligen jobbet.
Efter ett antal dagar hemma med sjuka barn och en något jobbig helg, var det helt ok att komma till jobb.
Ärligt talat åker jag till jobbet och vilar mej.
Morgonen började dock inte helt bra.
Lämnade sonen utanför skolan. Kom i sista stund på att jag glömt att ge honom frukten.
Hoppade således av bilen och sprang över parkeringen med en apelsin i högsta hugg.
Fick tag på sonen samtidigt som jag ser förskräckelsen i ögonen på honom.
Vänder mej om och ser den nästan nya bilen rullar mot ett grått stålstaket.
Treåringen i bilen tjuter.
Jag kastar apelsinen och rusar. Slänger mej in ibilen.
Drar åt handbromsen en meter innan stålstaketet
(Hoppas inte sambon läser...)
En pappa på parkeringen ruskar på huvudet.
Vet precis vad han tänker.
Fruntimmer.....
Väl framme vid skolan/jobbet, ställer jag mej framför eleverna och ska börja lektionen.
Kollegan tittar konstigt...tittar ner och ser tröjans tvättrådslapp stå som en flagga rakt ut.
Tröjan ut och in!
Bra! Snyggt! Pinsamt!
Dagen rullar på. Lektioner, telefonsamtal och möten. Inga fler större missöden.
Sambon påstod igår att jag har 40-års kris.
Nej, sa jag.
Jo, sa han
Nej! Nej! Nej!
Ok då..lite...
Kan inte förlika mej med bilden i spegeln ibland. Stämmer liksom inte överens med hur jag känner mej innombords. Går inte ihop. Disharmonierar. Inser att jag måste bli vuxen. Uppföra mej. Det förväntas när man är 40. Annars blir det patetiskt. Vill jag ju inte va...
Vill dock inte höra talasom någon slags kris. Ska han säga....
Började låta håret växa.
Hästsvans.
Drömmen om en Harley.
Trodde han var värsta rockstjärnan.
Det kan man kalla kris!
Jaja..får säkert tillfälle att återkomma till ämnet.
I kväll städar jag återigen för att städerskan ska komma!
Knäppt!
Lev väl och glöm inte dra åt handbromsen!
Sätter in en bild på mej från glada 80-talet. 1987 skulle jag tro. Ett bra år!
18 januari
Söndag.
Hjälper inte.
Upp tidigt ialla fall.
Vardagen för alla oss småbarnsföräldrar.
Tur det finns kaffe och jag lovar det går åt många muggar för mej innan jag är riktigt vaken.
Denna morgon hade sonen dock en övernattanade kompis vilket gjorde att uppvaknandet gick ovanligt snabbt. Hamnade nämligen i skottlinjen av pistol och gevärsskjutande och en glad treårings förtjusta utrop över skådespelet.
Dagen fortlöpte sedan med mer arbete.
Förutom det dagliga serverandet av mat, plockandet (Varför lägger man strumpor i fönsterkarmen?) och dammsugandet var jag tvungen att räkna ut skatter och arbetsgivaravgifter. Upptäckte till min fasa att sista dagen för betalandet till skatteverket var i morgon. Fortsatte sedan med rapportskrivande för en av våra boenden. Som att inte det räckte håller vi på att tömma en lägenhet på möbler i Eslöv som sedan ska vidare till en annan lägenhet i Malmö. Således har vi huset fullt av möbler och är i stort behov av ett förråd eller garage. Ingen som har ett över??
Kvällen i går är också värd att nämnas. Satt och slötittade på TV med en stor godispåse välplacerad i knät när ett stort vitt ljussken drar över himlen och lyser upp hela vårt sovrum. Mannen i huset flyger förskräckt upp för att kolla. Sen är friden slut. Kvällen ägnas åt texttv och nyhetsbevakning på webben. År det kanske utomjordingar som invaderat Skåneland, eller ännu värre...jordens undergång är nära! Inget fel på den manliga fantasin ialla fall.
Suck....inte förrän efter ett intensivt tryckande under fötterna kunde mannen finna frid och somna...
Lev väl och se upp för utomjordingar!
