Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Jag får aldrig nog.


Idag tog jag en avstickare tillbaka till sommarön.
Ön där jag tillbringat många sommardagar de senaste tolv åren.
Åh...där är så vackert.
Denna skärgård längs Blekingekusten. Vilken skönhet.


Jag vandrade runt i hippiegräset och nyutsprungna blommar i mina röda tofflor.
Begrundade grusgången upp till huset. Nu med spirande ogräs. Såg de urvuxna
barncyklarna mot husväggen. Den rangliga gröna trästolen. En kvarglömd plastleksak.
Slarvigt uppställda trädgårdsredskap.
Allt bär sin historia. Vittnar om lek. Slit. Liv. Rörelse. Sommar.

Ett sommarliv, ett sommarhus som lever på övertid. Lånad tid.
Vad jag känner förutom behåller jag för mig själv.
Lägger längst in i hjärteroten. Begrundar. Minns. Gläds.


Det är något med denna ö. Ljuset. Färgerna. Luften. Friden.
Jag får aldrig nog.
Ljuden som studsar mjukt och havet som slipar av de vassa kanterna.
Tar bort alla aj i hjärtat och lämnar plats för stilla peace.
Det är dyngvackert. Magnifikt.


Lämnade till slut  en städad stuga och ön bakom mig efter ett antal timmars plockande
och fejande. Det är i sådana här stunder det krävs choklad. Mycket choklad
som lenar, tröstar och stillar den värsta saknaden.
Körde hem i solnedgången. Vemodig, tacksam och med chokladen inom räckhåll.


I morgon sover jag länge.

Kram och godnatt alla fina där ute!
C

Mellan korv och hav.



Ni vet när vinden är så där ljummen och brisen är så där lagom.
Korvar, hamburgare och annat kött slängs på grillen
och glada skratt klingar över nejden.
Grillröken lägger sig som en dimma och sticker i ögonen på oss som står
för nära och scoutlukten bränner fast i kläderna.
Barn möter vuxna i brännbollskampen och ingen vet eller bryr sig om vem som
vann. Barnen tror att de var de och mammorna och papporna ler och håller med.
Det blev en fin liten kväll vid stranden.

Lillan och jag tog en avstickare ner mot vattnet.
Letade snäckor och fick skorna fulla med sand.
Solen skiftade färg och dalade sakta i takt med att skratten övergick
i lågmält prat.

Nu luktar vi rök, har ketchupfläckar på jeansen, tång mellan tårna
och vill bara sova.

Kram
C

Who knows?


Jag planerar.
Tänker och planerar.
Ett planeringsfreak är vad jag är.
En försvarsmekanism för att slippa överraskningar I guess.
Man måste nog inse att man inte kan planera allt i detta liv.
Så enkelt är det inte. Vi vet aldrig vad som väntar runt kröken.
Man får ta livet som det kommer. Framtiden som den blir och leva nu. Just nu.
Så enkelt men så svårt.


Tänker ofta att livet är som en match. Fotbollsmatch. Handbollsmatch. What ever.
Stentuff och svettig med inslag av rädsla. Spänning. Sorg.
Besvikelse. Glädje. Gråt. Skratt.
Förhoppningsvis utan avblås. Utan rött kort för att slippa bli avstäng från hela
härligheten. Ibland vinner man för att i nästa sekund inse att man förlorar.
Kanske blir det övertid, kanske blåser någon i visselpipan
och allt är över.
Who knows? Det går inte att planera.

Jag kan bara göra mitt bästa. Kämpaleva nu och undvika minorna.

Kram
C