Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Att känna sig lycklig.

 
Tisdag, och jag tillåter mig längta tillbaks. Jag trivs bättre här. I morgonskrud framför dagen och vattnet i stilla sommarmorgon.
Ingen stress. Inga yviga rörelser och skrovliga viljor. Bara jag och kaffet och ett och annat ägg.
 
Nåväl. Omväxling förnöjer, sägs det och det är nog kontrasterna som ger tillvaron den där nerven som gör livet värt att leva.
 
 
 
Ett ord som dykt upp i tankesfären de senaste dagarna är: Lycka. Vad är det egentligen?
 
I alla fall kan jag konstatera att det är inte när jag varit smalast eller rikast eller vistats i de rätta sammanhangen som jag varit som lyckligast i livet. Snarare är det när jag slutat efterstäva allt det där jag tyckt mig sakna och istället fokuserat på det jag faktiskt har. Eller som igår när jag cyklade till jobb och passerade under motorvägsviadukten, hörde larmet av bilar och solen strilade genom fröiga maskrosbollar och högt gräs och fick tillvaron för ett ögonblick att stanna. Just där. Just då.  När naturen mötte livslarmet och solstrålarna kramade livets mjukhet och hårdhet på samma gång.
 
Kanske är det just nu. Mellan tonårsbarn och vuxenbarn. I livets mittfåra jag för första gången känner mig lycklig på riktigt. Jag ser det jag har och det jag blivit och det jag är. Och jag är nöjd. 
Lycklig rentutav.
 
Kram Cecce
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Min plats i solen!

 
En helg går så fort!
 
Och jag skulle kunna mycket för att få stanna kvar här...vid min plats i solen. Med utsikt över bryggan, svanarna, skärgårdshusen och båtarna som nu seglar förbi i blickfånget. Som att ha en levande tavla framför sig. Vacker och magnifik med en rogivande ram med träd i gröna nyanser omkring.
 
Jag svär i mitt inre över ett icke fungerande wifi, här i vagn 5 på SJ-tåget som ska ta mig mot skåne. Stört omöjligt att ladda upp bilder, men annars skulle jag visa de vackraste sommarvyer. Vyer som man vill krypa in i och simma runt i. På tal om simma har H invigt bryggan och badstegen och vattnet. Jag undrar i mitt stilla sinne vilken kropp som verkligen kan tycka det är skönt att hoppa i 15-gradigt vatten klockan åtta på morognen..haha! Inte min i alla fall. Samtidigt förstår jag att jag möjligen missar något livgivande. Nåväl...jag kommer igen i juli när temperaturen guppar kring 20-gradersstrecket eller däröver. Lovar!
 
 
 
Bilden ovan har H tagit idag någonstans mellan frukost och lunch. Äppelträdet som nu står i full blom och stoltserar på moster och mosters gräsmatta och gör hela viken glad. 
 
Vi har inte bara badat, läst ut en 700-sidig bok, druckit vin, promenarat, solat och förundrats över hur lyckligt lottade vi är som har tillgång till denna plats. Vi (mest H) har även putsat och vaxat en motorbåt till oigenkänlig glans och förhoppningsvis bidragit till någonslags nytta i idyllen.
I eftermiddags träffade vi H:s son och flickvän på Riddarholmen med var sin smältande glass  och hann med en fin umgängesstund i solen.
De där små korta men ack så viktiga mötena med de man tycker om.
 
En helg att minnas alltså. Och nu bråkar både wifi och blogg.se´s verktyg härinne och jag får avsluta om jag ska få iväg denna lilla resumé, innan det lilla tålamod jag har kvar med teknisk apparatur och övergår i tråkigheter.
 
På återseende!
 
Kram Cecce 
 
 

Fredagsmood!

 
Karnevalsyra!
 
 
 
Det är svalt och skönt på SJ:s snabbtåg som ska ta mig mot Stockholm. Ögonlocken blir tyngre och tyngre trots påfyllnad av kaffe från den numera välkända grönvita pappersmuggen i mugghållaren bredvid.
Jag har lämnat kollegor och karneval och afterworkstämning och befinner mig i någon slags behaglig fredagmood. Ojoj...vilken härlig fredagseftermiddag det blev, med sol och skratt och vin och musik. Så här borde vi alltid avsluta en arbetsvecka, var det någon klok i sällskapet som yppade mellan ryggfiletuggorna medan karnevalfryntliga ynglingar underhöll med musik som gjorde det stört omöjligt att sitta still i stolen.
 
Skål!
 
 
 
 
 
På vägen mot tåget passade jag på att smita in om galleriet på Lilla Fiskaregatan där min duktiga kusin och vän Annika Jarring har vernissage idag. Lite ledsen över att jag inte hinner att vara med, men glad över att jag hann kika in och säga hej och snabbt beundrahennes fina glasverk.
 
 
 
 
Lovade varandra att försöka hinna ses i sommar. Och i samma stund det sades spred sig den där längtan efter sommarlov med oändligt med tid att spendera tillsammans med de man själv har valt. De man håller högt. De som är själva ryggraden i ens liv. Jaaaa! Snart. Mycket snart.
 
 
Så. Med denna lilla fredagsuppdatering önskar jag er alla en skön helg. Själv kommer jag befinna mig i blå sjöhuset i Svinninge med H och förhoppningsvis en sol sol som bestämt sig för att lysa över viken och trädgården och oss. En badkruka. En badtokig. En ekvation som trots allt går väldigt bra ihop.
 
Nu mina vänner faller jag in i fredagsmjukt tågdunk och lämnar världen en stund. Gääsp!
 
Kram Cecce