När man har höst i sig.
Det finns mycket vackert i naturen att fånga med mobilkameran....
Blev det bra?
Tjoohoo!
Rebecka och jag tog en promenad i fredags och konstaterade att hösten är vacker. Trots att det nu är märkbart att dagarna blir kortare och att mörkret liksom kryper in i vrårna. Men....hösten är en fantastiskt vacker årstid, bara man tar sig tid att se. Gå ut. Och framför allt ta på sig rejäla kläder som skyddar mot den där kalla vinden som ibland sveper över kinder, händer och huvudknopp.
Tyvärr har den senaste veckan inte bjudit på mycket sol och det känns som jag går omkring i ett dunkel. Känner mig lite energilös och vill helst av allt bara krypa in i höstkokongen efter arbetsdagens slut och inte göra så mycket mer än käka varm husmanskost. Tända ljus. Svepa en filt runt kroppen och krypa upp i soffan. Inte träna. Inte vara duktig. Inte tänka så mycket. Känner ni igen er?
Och det är ganska tyst hemma. Alla sysslar med sitt. Tuffar på mot höstlovet. Går på i arbete och rutiner helt enkelt.
Så.
Ikväll hämtar jag H som anländer till skåne igen efter arbete i småland. Inte mig emot! Alla längre vistelser tillsammans välkomnas. Och i helgen ser vi fram emot en gemensam tripp till hemkär ort och mysiga dagar. Något att längta efter alltså!
Kram Cecce
