När man slipper välja!

 

Så blev klockan så där mycket igen och även om jag suttit här vid köksbordet vid datorn en bra stund, har jag inte blivit färdig till att skriva något här inne, såsom planen egentligen var. Nåja, det är mycket som ska hinnas med en liten söndagskväll, då datoranvändandet fått vila till förmån för annan aktivitet. Vila från dator. Vila från arbete. Vila från allt pockande göromål. 

Istället har vi ägnat oss åt låånga skööna frukostar med hembakad scones, äggröra och goda pålägg. Vi har strosat runt på Ikea bland lockande uppbyggda hemmiljöer som gjorde mig köpsjuk och väckte habegär, men som slutade med att jag klarade mig genom kassan med ett gäng galgar, en kudde och några tavelramar. Vi har försjunkit oss i tankar om framtiden och gjort upp planer om densamma och idag - en stillsam stund vi ett januarivackert hav. Faktiskt..tro det eller ej...men vi kände doften av vår.

Jag älskar synen av horisonten och havet och drömmer om att någon gång hitta det där huset där jag kan sitta och blicka ut över vattnet. 

 

 

 

 

Helgen kan alltså tillskrivas i raden av ytterligare skön och god ledighetsvarande med H och familjen. En skånehelg som nästa vecka byts mot en Stockholmshelg. Och just detta är det fina i kråksången - att kunna få vara i båda, utan att behöva välja. Framsidan av särboskapet vill säga. Baksidan är det där tomrummet som alltid infinner sig i söndagskvällen efter avsked, och som jag gärna varit utan. Nåja, allting har sin tid och vad framtiden bär med sig blir spännande att se.

På tal om avsked blev jag i kväll presenterad för ingen mindre än Sven Wollter! Jojomen! Det visade sig nämligen att H mött och intervjuat honom ett antal gånger när han arbetade för radio P4 för några år sedan. Ett kul och något oväntat möte/samtal hur som helst.