På spåret hem.

 

 

Konstaterar stilla att stämningen på SJ:s snabbtåg mellan Stockholm och Lund är något annorlunda på söndagar än fredagar. Mera dämpad. Sammanhållen. Bullerfri. Barnen är mätta. De vuxna ordlösa. och tåget rullar tystare. Eller så är det bara som jag inbillar mig. Själv lämnar jag alltid Stockholmshelgerna bakom mig med viss vemodighet. Inte för att jag inte haft det bra - tvärtom. Snarare att jag smakat på den där oberoendekänslan och tvångslösheten som följer när man plockas ur vardagsbekymmer och rutiner och bara kan gå all-in i närvaro och självstyre. Dessutom tätt sammansluten i tryggheten att vara två.

 

En fin Stockholmshelg alltså som nu rullar vidare in i vecka fem, utvecklingsamtal, terminens första streetdance lektion för Rebecca, ett planerat försök att börja simträna och annan vanlig vardagsaktivitet. Älskar det också, om nu någon skulle tro något annat. Ska visa er mer bilder och berätta mer om vad vi haft för oss under helgen när jag kommer hem. Internetuppkopplingen är inte alltid den bästa här på tåget nämligen. Och med fem minuter kvar till Nässjö ska jag resa mig för färdens första kopp kaffe i bistovagnen. SJ levererar alltid gott, varmt kaffe. Det tackar jag för!