Summa summarum: Magnifik.

 

Ytterligare en helg som kvalar in i kategorin magnifik. Eller kanske snarare vilsam. Avslappnad. Solig. Regning. Höstig. Skön. Ja....alla adjektiven i ett blir summa summarum....magnifik.

 

Och så hände det som inte får hända. Att jag skrivit ett helt inlägg och allt försvinner för jag glömt att spara. Jag. Blir. Så Trött. 

Mest på mig själv för att jag inte lär mig, då det inte är första gången, även om det var ett tag sedan. Jag brukar i regel kopiera texten innan jag publicerar. 

 

Jag har i alla fall haft en fin helg, som jag vid kvällens sena timme inte orkar reproducera en gång till. 

Vi har spenderat vår fria tid med en skön pose i soffan. Sida vid sida, uppkopplade vid skärmar med olika mål. Smulor av nybakade scones och äppelkaka har banat väg mellan soffa och köksbord och kaffekopparna fyllts mellan klockan nio och två. Sedan har  färden gått mot Klippan och Petrikyrkan i fredags och havet, stranden med nedslag i pittoreska fiskelägen i lördags. Soffan har alltså fått ge vika för upplevelser och utsikter och ett födelsedagskalas däremellan.

Ungefär så.

 

 

 

Och på tal om det så har jag idag styrt stegen till vallokalen och röstat. Självklart!

 

Helgen har alltså spenderats på allra bästa sätt och jag har fyllt energidepåerna nog för att räcka tills nästa helg. H har lämnat för Stockholm och kvar är jag och ungdomarna. Jag hör vinden från trädkronorna och havet utanför och det känns som om höstens rutiner börjar sätta sig i vardagar och helger. Singelliv och tvåsamhet.

Det börjar bli dags att ta tag i en del saker. Saker som blivit undanstoppade till förmån för tillvänjning i det nya. Jag kommer inte undan tanken längre på att det är dags att ordna upp. Beslutsamheten växer i takt med att mörkret faller. Dags att ta kommandot. Komma i fatt.

 

Ja. Ja.

Nu sparar jag det här inlägget i tryggt förvar och trycker på publiceringsknappen.

 

Tack helg. Tack trogna läsare. Nu sover vi.