När egentiden breder ut sig och man bakar bananabread på veganskt vis.
Första maj idag och även om det blåser höst och regnar småspik har jag varit iväg och köpt ett par nya vårskor/sandaler i eftermiddags. Hade värsta beslutsångesten innan jag till slut bestämde mig för ett par som jag tror jag kommer bo i, när väl värmen slår till på allvar.
Och så provade jag i går att baka banana-bread efter ett recept jag använt tidigare, men gjorde det på veganskt vis, det vill säga att jag bytte ut äggen mot "chiaägg". Kul att prova om det fungerade, tänkte jag, och det gjorde det. Blev hur bra som helst. Chiaägg gör man på följande vis:
1 msk chiafrön
3 msk vatten
3 msk vatten
Blanda ihop chia och vatten, låt svälla en stund, 10-15 minuter. Klart att använda och ersätter 1 vanligt ägg i receptet.
Om man vill kan man mortla chiafröna för att få ett slätare "ägg" men det gjorde inte jag denna gång.
Bakade även kakan glutenfri men det går så klart bra att använda vanligt vetemjöl.
Bananabread
200 g glutenfritt mjöl
50 g mandelmjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
en nypa salt
1/4 tsk mald kardemumma
125 g rumsvarmt mjölkfritt margarin
175 g socker (jag använde kokossocker)
2 chiaägg, dvs 2 msk chiafrön som fått svälla i 6 msk vatten i ca en kvart
2-3 väl mogna bananer
100 ml mjölk
Sätt ugnen på 170 grader. Ta fram en mediumstor brödform. Täck bottnen med bakplåtspapper som du smörjer med lite olja.
Vispa smör och socker fluffigt och tillsätt chiaäggen. Blanda de torra ingredienserna i en skål och blanda väl. Mosa bananerna med en gaffel. Rör ner ägg- och smörsmeten i mjölblandningen och tillsätt de mosade bananerna. Rör till en smidig smet.
Häll smeten i brödformen och grädda i ca 50-60 min eller tills kakan är gyllenbrun och är torr i mitten när du känner med en sticka. Låt svalna i formen innan du skär kakan i skivor.
Kakan håller i ca fem dagar och smaken förbättras med tiden.
Servera gärna med jordnötssmör till en kopp te eller kaffe.
Supergott med jordnötssmör till!
Så här ett dygn senare återstår bara några smulor på botten av formen. Strykande åtgång alltså.
Tiden försvinner snabbt iväg och jag kan summera ihop två sköna extra lediga dagar så här i början på veckan med extra mycket egentid att spendera, då tolvåringen varit hos sin pappa, sönerna sysslat med sitt och H varit i Stockholm. Lite ovant (men skönt) att helt plötsligt befinna sig i det skede av livet där egentiden blir något att räkna med.
Från och med den dagen man får barn styrs livet av någon annan än en själv. Kartan ritas upp över vuxenlivet. Kartan som anger riktningen för inprincip allt - ekonomi, arbete, fritid, matvanor, tankar, oro... med mera. Ett sätt att tänka och leva som känns lika självklart som den mening barnen förser vuxenlivet med.
Nu när barnen nått en viss ålder behöver jag inte lyda kartan lika slaviskt längre och världen breder ut sig.
Jag kan ligga kvar i sängen och läsa en bok. GÅ ner i träningsrummet fast klockan slagit lunch. Shoppa skor utan tidsramar. Åh, en härlig känsla, om än ovan. Att leva som ensamstående mamma med fyra barn under ett antal år tar ut sin rätt och jag tar tacksamt emot tiden att hinna ikapp mitt själsliv och att samla kraft för kommande utmaningar.
Men nu är det dags att hämta upp sista omgången tvätt från tvättstugan innan det är dags för reträtt mot sängen.
Kram Cecce
