I novemberljus och långhelg!
På tåget igen. Fast denna gången på andra hållet. Söderut. Hemåt.
Fast i ärlighetens namn vet jag inte riktigt längre vad som är vad. Jag har liksom två hem numera. I alla fall i hjärtat. Men om definitionen för hem är likamed - "där-jag-har-mina-saker" så får jag ännu så länge titulera Skåne som stället där jag har mitt hem. Och barnen understryker den definitionen ytterligare.
Men ändå. Två hem.
I all sin förvirring - inte så illa.
Som sagt. Dagarna i Stockholm försvann i ett flygande fläng. En underbar långhelg med de bästa! I fika med barndomsvännerna. På teater. I stan. På middag. I samvaro med familjen. I skärgården. I höstprakt och nära samtal med honom jag kallar min.
I korta drag just så. Den längre versionen får vänta ett slag och berättas när jag landat hemma.
I morgon är det obönhörligen måndag och dags att ta tag i rutinerna igen. Omväxling förnöjer och det här lovet har onekligen gett den där lilla extra energin som behövs i ett allt mer mörknande höstlandskap.
Jag försöker så långt det är möjligt att leva i nuet. Inte tänka så mycket framåt. Inte planera för allt det där som är ovisst och som försätter mig i själslig gungning.
Nåja. Livet är spännande även i livets mittfåra och saker och ting brukar lösa sig längs vägen. Bara man följer sitt hjärta.
Konduktören aviserar i högtalarna att vi anlänt Nässjö, och jag ska ägna resterande ledighetstimmar att läsa sista delen i triologin om det lilla kaféet vid strandpromenaden. En bok. En pappersmugg full med kaffe. En fantastisk helg i bagaget. Och inget mer behövs.
Hoppas ni haft en fin helg, ni som kikar in här.
Kram Cecce
