Kontrasternas helg och julskyltningspremiär.

Med en smältande Lindtkula i fickan, en lakritspralin i munnen och en värkande tand i densamma lämnar jag NK:s premiärskyltning med en barnslig förtjusning över att snart är det jul. Lite tidigt kan jag tycka, men ändå. Lite julstämning kan ju aldrig skada!

 

Så löd min senaste statusuppdatering på insta och min privata facebooksida, ihopknåpat från tågstolen på väg hem mot Skåne igen. Så här några timmar senare summerar jag en fin helg i huvudstaden. Eller egentligen i skärgårdshuset där vi tillbringat den största delen helgvistelse. Det har blivit så den senaste tiden, av olika anledningar, att vi valt landet före storstan.  Som vanligt är både jag och kameran fylld med upplevelser och energigivande minnen som jag får delge senare på säkert wi-fi. Men det handlar om ett möte mellan fladdrande stearinljus med utsikt över Götgatsbackens folkmyller i novemberkvällen med finaste Ann-Louise, friska promenader i skärgårdssolsken, vilsamma andetag mellan vedklyvning och kaffetår och tidig julstämning vid stora skyltfönster med granrisklädda husfasader.

Kort och gott en kontrasternas helg.

Ungefär som mitt liv ser ut i stort. 

 

Nu går färden mot söder och hemtama vidder. En ny arbetsvecka. Sjunkande temperatur i gråmulen novembertid. 

Och: Jag anropar tandläkarr och hoppas landa mjukt i uttalad tandvårdsdiagnos. Bah!