När man bakar Sandrullad och funderar framåt.

 

Dagarna går ganska snabbt och jag försöker hinna vara ute så mycket det går om kvällarna för att utnyttja de ljusa timmarna. Det märks tydligt att dagarna har blivit kortare. Det är inte lika ljust vare sig om morgnarna eller kvällarna och idag har det regnat till och från hela dagen. Envisades dock med att gå barfotad i sommarsandaler trots blöta vägar och friska vindar.

 

För övrigt brottas jag med att försöka hitta rutinerna som gör att vardagen flyter smidigt för mig och barnen. Känner mig fortfarande lite seg och ovillig till den där framförhållningen som är nog så viktig i en aktivitetsfylld vardag. Nya kläder behövs till växande barn, regnkläder inför regniga cykelturer mellan skola och fritids, extranycklar ska beställas till henne som numera ska börja klara gå hem från fritids själv och tja...listan kan göras längre. Och så jag. Med funderingar inför framtiden. Drömmar. Ömsom storslagna planer. Ömsom fast i gamla tankemönster om begränsningar i allt från ekonomi till självförtroende. Ibland skulle det vara skönt att bara kunna leva i förnöjsamhetens land och låta saker och ting bara flyta på. Men jag funkar inte riktigt så. Det finns alltid mer att utforska. Lära. Göra. Speciellt av det som är roligt och lustfyllt och som ger energi.

 

Innan jag vecklar in mig för mycket i djuplodade funderingar bryter jag av med ett recept på en småkaka jag bakade häromdagen. Älskar mördegskakor. Gärna lite torra och inte allt för söta tillsammans med en stark kopp kaffe. Dessutom får jag ha dem för mig då resten av familjen inte delar min förtjusning över denna typ av kakor.