Får det va en halv?

Och mamman kände ingen press. Att all. I frågan låg mycket outtalat underförstått. Sånt som att: Glöm inte köpa kanelbullar med dig hem. Eller: Baka gärna kanelbullar i kväll. Eller ännu tydligare: Vi förväntar oss kanelbullar i dag!

Kanelbullens dag i all ära, men efter en lång arbetsdag är det kanske inte kanelbullsbak jag tänker på i första hand. Så. Jag bestämde mig för att inte falla för tjat. Kanelbullar kan man ju baka och äta vilken dag som helst under året och mina kära ungar kan ju faktiskt baka sina egna bullar. Right?

 

Ändå fann jag mig gå runt bland butikshyllorna under det sedvanliga besöket på Ica efter arbetsdagen, fyllande kundkorgen med jäst, smör och kanel. Ändå rörde jag ihop en vetebullsdeg mellan potatiskok och korvslantar. 

Suck....Jag är ganska lättövertalad när det kommer till vissa saker. Som till kanelbullar till exempel. Inte alls så där rakryggad och trogen mina uppfostringsideal som jag så gärna vill tro...haha!

 

Så. Köket fylldes av det bästa som finns - doften av nybakade kanelbullar! Lycklig mamma. Lyckliga barn. En mjukgörande känsla i själ och hjärta.

Ända tills.....det började osa bränt, rökdimman lade sig som en grå filt över köket och brandlarmet satte i gång! Mammans tidigare lågmälda stämma tog sig vägen om falsett i ropet som följde när hon upptäckte att ugnsvredet ställts på grill. Grill???

 

Besvikelsen var påtaglig och de tänkta mustiga och välväxta kanelbullarna fick ätas halva när allt det brända skrapats bort i ett försök att bevara något som skulle kunna liknas vid en bulle.

Å andra sidan. En halv bulle är bättre än ingen bulle alls resonerade uppmuntande peppande barn. Och det är trots allt den undre delen av bullen som är den godaste. I alla fall bestämde vi oss för det.

Där och då. I mängden av halva kanelbullar.