Saffranskaka med kaneltäcke och lingon.
God kväll i stugorna!
Min dator krånglar förskräckligt och hoppet om att mitt rädda-dator-projekt är snart ute. Tyvärr kommer jag för tillfället inte åt mina bilder eller kan föra över nya heller för den delen, så i kväll bjuder jag på en gammal favoritkaka som jag hämtat från arkivet från november 2012. Och det kanske inte är sämre det, för denna saffranskaka med kaneltäcke och lingon tål att upprepas. Perfekt att baka inför kommande adventsfirande då första advent stundar till helgen. Bilderna är från min mors födelsedagskalas den 30 november för tre år sedan. Oj...tiden går snabbt och om några dagar firar vi igen.
Saffranskaka med kaneltäcke och lingonbär.
100 g smör, rumsvarmt
2,5 dl socker
2 ägg
4,5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
0,5 g saffran, 1 pkt
3 dl filmjölk
Topping
200 g smör, rumsvarmt
1 dl råsocker
3 dl vetemjöl
2 msk kanel
Ev dekoration
2 dl florsocker
1 - 1,5 msk vatten
lingon
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Vispa smör och socker krämigt.
Tillsätt äggen, vispa mellan varje ägg.
Blanda mjöl och bakpulver. Rör ner blandningen i smeten.
Tillsätt saffranet tillsammans med filmjölken i smeten.
Häll smeten i en smord och bröad form, ca 26 cm i diameter. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i ca 25 min.
Topping: Blanda smör och socker. Blanda i vetemjöl och kanel. Toppa kakan med blandningen.
Grädda kakan ytterligare 15 minuter. Låt svalna.
Dekorera eventuellt kakan med glasyr och lingon.
I kväll har jag även rört i hop min första pepparkaksdeg efter ett recept av Jan Hedh, som jag förpackat fin i rullar i frysen för att vid ett senare tillfälle ta fram och skära i tunna skivor. Degen innehåller både mandel och torkad ingefära och är en klar favoritsmåkaka på fikabordet i jul. Receptet på skurna franska pepparkakor hittar ni i detta inlägg.
Annars rullar livet på i mörkaste novemberdimman. Trivs ganska bra med att boa in mig i varma koftor, vila mig i rutinerna och bunkra stearinljus. Kraven på aktivitet och görande sjunker i takt med mörkrets intrång och jag har tryckt på pausknappen mer eller mindre medvetet. Det var länge sedan jag var så här behagligt avslappnad i kroppen och njuter av att inte ha några större uppdrag väntandes runt hörnet. Tänker att den här bloggen med alla sina år, inbäddade i ögonblick och upplevelser, inte är så dum ändå. Många vatten har flutit under broarna under dessa sju år och ger mig perspektiv på tllvaron.
Vinterdäcken är nu påsatta (efter ett besök i föräldrahemmet under gårdagen), temperaturen håller sig på plussidan, jag sveper koftan närma kroppen och längtar efter jullov. Tre veckor. Sedan är vi där.
Men först advent och en hel del mysiga stunder att se fram emot.
Kram Cecce
