Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man uppiggas av NK:s julskyltning i huvudstaden och tar rekordet i dåligt lokalsinne.

 
Knät suger och jag har sett denna vinters första snö i Nässjö.
 
Ungefär så skulle man kunna sammanfatta de senaste timmarna på Sj:s snabbtåg hem mot skåne. Ja, förutom att jag fått hela vagn 6 att le (läs:smygskratta) åt mig, då jag virrat runt i gången några gånger, efter att ha hämtat en pappersmugg gratiskaffe i bistron, oförmögen att hitta min plats. Hörde någon mumla: Är det svårt? Medan en annan snäll passagerare försynt hänvisade mig till plats 39 där jag mycket synligt placerat min nya dunkappa, med orden: Här sitter du!
Men tack! Jag har nyss slagit rekord i höjden av dåligt lokalsinne..haha, med följden att jag inte vågat öppna min medhavda färdkost med kokta ägg som inte luktar hallon direkt där i plastburken. Tänker att där går nog gränsen även för mig vad gäller uppmärksamhet i en tågvagn.
 
Och så knät som efter gårdagens fadäs är svullet och får mig att röra mig som en mycket gammal person. Jag har svårt att stödja mig på det och det är svullet och ett läkarbesök under morgondagen är nog på sin plats. Efter att H köpt ett stödjande och värmande knäskydd, ombesörjt mig med Voltaren gel och serverat mig starkvinsglögg till frukost känns det dock ganska ok. 
 
Nåja....för att inte låta alltför gnällig ska tillföras att vi haft en mysig helg. Trots utebliven skärgårdsvistelse. Ibland har saker och ting möjligen en mening och vi har haft en lugn  helg tillsammans i horisonellt viloläge. Bra nog för stressade själar och inte minst för mig som har en tendens att hoppa runt i tid och rum. 
 
Innan min hemfärd tog vi oss i alla fall en tur på stan i ett adventsprytt Stockholm. Så vackert på något sätt. Den där stämningen av förväntan underströks av NK:s för dagen påbörjade julskyltning. Det var fler än vi som trängdes framför de stora skyltfönstren med temat från Ingemar Bergmans Fanny och Alexander med anledning av I. Bergmans hundraårsjubileum.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Julstämningen var det inget fel på!
 
En trevlig avslutning på en mysig helg med minst sagt oväntat men också spännande innehåll, med tanke på att vi firat ner en soffa från femte våningen i Ersta. Tycker alltid jag, trots mina numera många besök i huvudstaden, får uppleva nya saker och möten.
 
Tågvagn sex börjar tömmas på folk och jag närmar mig skåne och därmed också mina fina ungar på hemmaplan. Dags att återställa ordningen och blicka fram mot måndag och ny arbetsvecka. Kanske med kyligare temperatur även i söder. Sommardäcken på bilen börjar kännas smått otillförlitliga och ett byte hägrar i slutet på veckan. Hoppas halkan väntar på sig. 
 
En önskan om fortsatt plusgrader och om ett fungerande knä alltså så här i gränslandet mellan helg och vardag. Stockholm och skåne. Glögg och vatten.
 
Kram Cecce
 

När soffan hänger fritt och benet säger sitt.

 
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.
 
Planen om att spendera dygnet i lilla blå huset vid skärgården gick om intet någonstans mellan trappan på Skärmabrinks t-banestation och t-banetåget som skulle ta oss till Ersta. Det högg till i mitt redan inflamerade knä och sedan dess har jag knappt kunnat gå. Suck.....
 
Vi tog oss i alla fall ut till Ersta för att hjälpa Maggie och Erik med att hissa ner en soffa från femte våningen. Ett synnerligen spännande projekt....haha, men som gick vägen efter några svettiga minuter. MIn uppgift var att stå på markplan med ett rep fastsnurrat i soffan fem våningar upp och dra den ut från huskroppen. Lite läskigt faktiskt då tanken av en fritt nerfallande soffa härjade omkring i oroskroppen. Men som sagt. Allt gick bra och vi firade med godaste fikan på länge! Saffranskakan alltså! 
 
 
 
Och Stockholm är vackert även i november!
Utsikten från Maggies lägenhet är fantastisk.
 
 
 
Och nu ligger jag här i sängen med benet i rakläge, försöker att inte låta besvikelsen ta överhanden och softar runt medan jag blir serverad starkvinsglögg av min H och hoppas att svullnaden ska ge med sig.
Det kunder varit värre.
 
Mycket värre.
 
Kram Cecce

I tankar och ambitionsnivåer.

 
 
På sedvanliga fredagståget mot Stockholm. Mörkret tätnar i ett förbisvishande skogslandskap där bakom tågfönstret och tågvärdinnan ropar i högtalarna att nu är det minsann 20 procent på all dricka i serveringsvagnen.
Happy hour! Happy friday!
Och veckan har försvunnit lika fort som den började. Inte klokt....hinner inte med. Blogginläggen duggar inte lika tätt längre och världen känns tämligen liten, Min värld rör sig mellan hemmet och arbetet, med omvägar mellan tvättstuga, Ica-butiken och möjligen träningsrummet. Jodå. Jag har i veckan som gått kommit igång på stepmaskin och löpband och känner mig så nöjd. Det är väl så långt ambitionsnivån sträcker sig, och jag tänker att det är bra för mig att vistas i den lilla världen. Skönt att låta saker och ting bero och vara nöjd. 
 
För nu.
 
 
 
 
Bilderna är från förra Stockholmsvistelsen i början av november men håller fortfarande. Utom nedanstående bild på mig som togs hösten 2015. Då när allt var nytt och ovant men spännande och livsbejakande. Åh...är så tacksam för att samma känsla i magen fortfarande gör sig gällande. Vi-känslan
 
 
 
Vad mer då?
 
 I mitt huvud går tankarna onekligen mot julen. Mot julklappsinköp och en kommande julmarknad. Mot lusten till saffran och glögg (som jag tjuvstartade med förra helgen). En allmän uppladdning av vad som komma skall alltså.
Och så tänker jag på det här med hälsa och miljö. Vet inte om det är åldern eller det faktum att jag har mer tid över för fria tankar som gjort att jag snöat in på miljögifters påverkan i närmiljö och kropp. Skadliga kemikalier som vi omger oss med och som får mig att vilja kasta bort all plast i köket, byta smink och huvårdsprodukter, städa med svanenmärkta produkter. Detox alltså. Både närmiljön och mig själv. Har klickat hem både mjölktistel och c-vitamin, nac och andra leverstödjande mineraler för avgiftning av kroppen.
Ja.Ja. Vi får väl se hur långt mitt detoxande sträcker sig..haha!
 
Nu tänker jag helg och ska rena mig med välkomstkramar på Stockholms centralstation. 
I min egen lilla värld.
Och det är stort.
 
 
Kram Cecce