Vi pratade om det de sista veckorna. Skojade om att det var på tiden jag kom och bjöd på en bakelse. En Budapest skulle det va och jag sa att jag aldrig hade bakat någon sådan. Det klarar du säkert sa han med med den där pliriga rösten som jag vant mig vid de senaste sju åren i korridorer och klassrum. Så klart jag gör svarade jag med en röst betydligt kaxigare än vad jag kände uppdraget krävde.
Två veckor senare var det för sent. Vi hann aldrig med den sista fikan.
Så idag bakade jag den. För alla de goda stunderna. Fina minnena. För samhörigheten i jobbet och för det vi åstadkom. För skratten. För samtalen och alla vimmel på Lilla Torg.
Det kändes som ett bra avslut att få lämna den idag, nersjunken bland alla rosor och blommor. Lite försent men ändå.
Jag vet att han åt den. Och log.
Kram Cecce
Ingegerd
Det är klart att han gjorde! Så fint, synd att så ofta väntar för länge bara. Det är så sorgligt.
Kram
vuxenmamman
Åh.....mitt hjärta blir sorgset när jag läser......
KRAM
Cilla
Åh,nu har jag tittat på den länge och önskar att kondiset runt hörnet hade kvällsöppet =)
Kram
☆ Fru Eriksson
Så sorgligt :(
/Kram
Hatte
<3 det gjorde han säkert :) och log <3
camilla
Man ska nog inte vänta. Man vet inte vad morgondagen har att erbjuda. Eller om den ens kommer.
Men jag är säker att han njöt, när han åt din smarriga kaka.
På hans sätt.
Kram!
jaana
Så klart han åt, och njöt av bakelsen. Vackert skrivet! :)
Milla
Kram
Pia
Han åt den! Han till och med gav ett tecken. Och log.
Kram
majamyra | tired parents and happy kids lives here
Sorgligt...men den ser gudomligt god ut.
Sus
Visst åt han den och njöt!
Kraaaaaaaaaaam
11