När man vill återvända till Vik på Österlen och måste göra ett erkännande.
Hemma i skåne igen efter att ha kört ner under gårdagskvällen. Och det tog emot att lämna detta vackra ställe som min moster och morbror härbärgerar vid kanten mot vattnet och skärgården men tänker att vi snart ser svanparet simmandes under bryggan, de vackra blommorna längs huskroppen, hör svallvågona från förbipasserande båtar slå mot träbryggan och höra skratten från fiskmåsarna i skyn -alldeles snart igen.
Skåne har sin charm. Inte minst den lilla orten Vik strax utanför Simrishamn där vi slog oss ner för exakt en vecka sedan för att ha picknick på klipporna med gulväxande mossa. Ååhhh...jag blev förälskad inom loppet av en minut. Åsynen av en knivskarp horisont, ett böljande Stenshuvud och karg bergskant ner mot vattnet fick mig att hisna. Tror jag kunde ha suttit där i flera timmar om tiden räckt till. En fantastisk plats som jag också hoppas kunna återvända till snart.
En del av bilderna kan jag inte ta åt mig äran för. Kamerorna vandrar mellan H och mig när vi är ute och det känns så bra att kunna dela samma intresse att fånga stunderna. Och jag kan lova att våra kameror är fulla av sommarvyer och minnen som jag ser fram emot att bläddra igenom i höst när mörkret faller.
Som sagt - till Vik på Österlen återvänder vi gärna igen. Om inte denna sommar så nästa och nästa.
Vi landade i Skåne ganska sent efter midnatt i går och dagen i dag har förflutit i en sommarskön pose i ett försök att smälta intryck och att komma i fatt tvätthögar och annat praktiskt görande. Under eftermiddagen tog vi oss en tur till fina Barsebäckshamn för att bada, käka glass och njuta av utsikten - yngsta dottern Rebecca, jag och H. Denna sommar kommer jag att minnas som sommaren då jag började bada. Jajamen ....de senaste dagarna har jag badat i havet minst en gång om dagen, vilket får ses som en bedrift för en badkruka som jag. Men nu är vattentempraturen en bit över tjugo grader och jag måste erkänna: Det är skönt!
Kram Cecce
