Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

Mellan modersroll och egenintresse och strävan efter att packa lätt.

 
Lämnade detta...
 
...för detta:
 
 
Och det är sportlov och det är torsdag.
 
Jag befinner mig på tåget mot Stockholm. Utanför svishar ett vitt vinterlandskap förbi och hoppet om våren känns som bortblåst. Nåja. Det finns andra fördelar med att resa norrut så jag står ut med det vita vintriga och tänker att värmen består i att landa i huvudstaden och återseendets förtjusning tillsammans med H.
 
Med mig på tåget har jag en plastbag med kakburkar, frusna bullar och morotskakor som förhoppningsvis håller formen längs resan och kan duga till lördagens kalas då vi ska fira H:s födelsedag i Globenlägenheten.  Glasyrer och grädde räddar annars upp det mesta..haha!
Egentligen fyller han år i morgon, och med i packningen finns denna gång tre inslagna paket som jag hoppas han blir glad för.
På tal om packing har jag den senaste tiden haft ambitionen att packa så lite som möjligt. Går sådär, även om jag lyckats minska beståndet kläder och prylar något. Målet är att skippa resväskan helt och hållet och resa bara med en ryggsäck eller liten bag. Finns en slags tjusning med att resa "lätt" tycker jag. Inbillar mig att jag skulle känna mig sval och kontrollerad. Helt ärligt så behöver man inte så mycket kläder för en liten helg.
Problemet för min del är all den där tekninska apparturen - dator, kamera, objektiv, laddare och batterier av olika slag som tar en himla massa plats. Och på vintern...de där extra stövlarna som passar till klänningen jag promt vill ha med mig.
Och så de där kakorna. Vem reser med kakor???
 
 
 
Lämnade hemma två ynlingar när jag iklädd resväska och plastbag gick ut genom ytterdörren i förmiddags. En mindre och en större. Eller? De fyra år som skiljer dem åt syns knappast längre i längd och vikt. Men ändå. Den äldre på väg tillbaks till Jönköping och den yngre något vilse i tid och rum efter en sen hemkomst från kompisen i grannbyn i natt (läs morse).
Konstigt det där. Trots ålder och förmåga att ta hand om sig själv känner jag det där dåliga samvetet när jag lämnar. Modersansvaret nafsar mig i nacken oavsett. Extra tråkigt idag när äldsta sonen var hemma så kort stund och jag inte hunnit fylla på i saknadsförrådet. 
 
 
Passerar Mjölby och ska fylla på pappersmuggen med kaffe innann uppehållet i Linköping.
Jag axlar modersroll och egenintresse på spåret mellan Lund och Stockholm och tänker att jag trots allt gör det ganska bra. Jag väljer i alla fall tillfredsställelsen yra mellan kala trädgrenar, vita åkerfält och en knastrande konduktörsröst i högtalarna. Och kanske jag faller för lusten att norpa en fryst semlebulle ur plastbagen på golvet framför. Vem märker?
 
 
 
Kram Cecce
 
 
 
IA
Kommentar postad
Så fint du beskriver resan och runtikring. Kul att läsa. Det här med sval och kontrollerad är ju det optimala. Har jag väl lyckats med någon gång, mestadels är annars håret elektriskt när det är kallt och bara i vägen, andan i halsen, stress och varm och kall om vartannat ganska standard. En gång när jag skulle vinka av min dotter följde jag med in på tåget och hann jag inte av tåget innan det börja rulla iväg, så jag fick kliva av vid nästa station. Jamen jisses! Följer aldrig mer in sen.

Kattens syn på människan är att det är en varelse som släpar mycket saker nära marken.

Stämmer så väl, det är ett väldigt släpande nära marken hela livet, samlare som vi är.

Ha det gott
Svar: Hahaha! Ojoj...ska försöka hålla mig utanför tåget vid avvinkning:-) Tack för din kommentar och pepp! Skönt att höra att jag inte är ensam i mina ambitioner!/ Cecce
cecce
Jocke
Kommentar postad
Som den gentleman jag är eller försöker vara så hade jag åtminstone frågat om du ville ha bärhjälp om jag var där och du skulle av och på tåget. :) Oavsett hur tung packning.
Svar: Åh, tack! Det skulle behövas fler av dig:-)/Cecce
cecce