Mellan modersroll och egenintresse och strävan efter att packa lätt.
Lämnade detta...
...för detta:
Och det är sportlov och det är torsdag.
Jag befinner mig på tåget mot Stockholm. Utanför svishar ett vitt vinterlandskap förbi och hoppet om våren känns som bortblåst. Nåja. Det finns andra fördelar med att resa norrut så jag står ut med det vita vintriga och tänker att värmen består i att landa i huvudstaden och återseendets förtjusning tillsammans med H.
Med mig på tåget har jag en plastbag med kakburkar, frusna bullar och morotskakor som förhoppningsvis håller formen längs resan och kan duga till lördagens kalas då vi ska fira H:s födelsedag i Globenlägenheten. Glasyrer och grädde räddar annars upp det mesta..haha!
Egentligen fyller han år i morgon, och med i packningen finns denna gång tre inslagna paket som jag hoppas han blir glad för.
På tal om packing har jag den senaste tiden haft ambitionen att packa så lite som möjligt. Går sådär, även om jag lyckats minska beståndet kläder och prylar något. Målet är att skippa resväskan helt och hållet och resa bara med en ryggsäck eller liten bag. Finns en slags tjusning med att resa "lätt" tycker jag. Inbillar mig att jag skulle känna mig sval och kontrollerad. Helt ärligt så behöver man inte så mycket kläder för en liten helg.
Problemet för min del är all den där tekninska apparturen - dator, kamera, objektiv, laddare och batterier av olika slag som tar en himla massa plats. Och på vintern...de där extra stövlarna som passar till klänningen jag promt vill ha med mig.
Och så de där kakorna. Vem reser med kakor???
Konstigt det där. Trots ålder och förmåga att ta hand om sig själv känner jag det där dåliga samvetet när jag lämnar. Modersansvaret nafsar mig i nacken oavsett. Extra tråkigt idag när äldsta sonen var hemma så kort stund och jag inte hunnit fylla på i saknadsförrådet.
Passerar Mjölby och ska fylla på pappersmuggen med kaffe innann uppehållet i Linköping.
Jag axlar modersroll och egenintresse på spåret mellan Lund och Stockholm och tänker att jag trots allt gör det ganska bra. Jag väljer i alla fall tillfredsställelsen yra mellan kala trädgrenar, vita åkerfält och en knastrande konduktörsröst i högtalarna. Och kanske jag faller för lusten att norpa en fryst semlebulle ur plastbagen på golvet framför. Vem märker?
Kram Cecce
Jocke
Som den gentleman jag är eller försöker vara så hade jag åtminstone frågat om du ville ha bärhjälp om jag var där och du skulle av och på tåget. :) Oavsett hur tung packning.
Svar:
Åh, tack! Det skulle behövas fler av dig:-)/Cecce
cecce
Kattens syn på människan är att det är en varelse som släpar mycket saker nära marken.
Stämmer så väl, det är ett väldigt släpande nära marken hela livet, samlare som vi är.
Ha det gott