När man har ett sportlovsslut med kalasteam och skärgårdsvyer.

 

Vinterbryggor, skärgårdsvyer och födelsedagskalas fick avrunda mitt sportlov 2019.

 

 

Och mina medföljande kakor kom äntligen på bjudbordet under lördagseftermiddagen och inmundigades på sedvanligt vis med kaffe, glädje och en himla massa prat från äldsta faster A-M (snart 90) till yngsta lilla L (7 månader) var och en på sitt lilla vis. 

 

Det blev således en ståtlig kalaslördag, som inleddes med förberedelsearbete och teamwork av H och mig. Precis innan första gästen anlände var frosting-stänken avtorkade från golv och väggar och ingen kunde anna att olyckan med elvispen föranlett hysteriskt städande under slutminuterna...haha!

Konstaterade, efter att gästerna gått hem,  att vi är ett bra kalas-team i alla fall.

 

 

 

Fina gäster! Här svägerska bakom tulpaner.

 

 

 En nöjd celebrant och en härlig kalaslördag som avslutades med ryggläge och Mello i soffhörnan och en hel drös med överblivna semlor i en resväska på balkongen. Ty så kan man också förvara bakverk när kylskåpsutrymmet är skralt.

 

Mer finns så klart att berätta från Stockholmshelgen. Skärgård. Nyfiket utforskande av Resarö i en lånad vit Golf. Sopplunch i ett julpyntat Vaxholm. Hisnande skärgårdsvyer. Slingrande vägar på Värmdö med Artipelag som mål.

Skönt varande tillsammans, så som vi trivs bäst, rätt och slätt.

 

Så.

Känslan av tillfredsställelse bredde ut sig när jag slöt ögonen, lade huvudet mot jackhuvan och tåget slutligen tåget lämnade Stockholms Centralstation i går eftermiddag.

Sportlovet 2019 levererade hela vägen fram.

 

Nu då?

Måndag med inplanerade kafferaster. Inte fy skam det heller.