När man letar efter semesterlugnet.

Skrivet i Allmänt, Allmänt den 04 Juli 2019, kl 18:17 / Direktlänk

Ett dricksglas med vin, salta jordnötter och en av regndroppar suddig vy över viken.

Jag har landat i Roslagen och njuter av stillheten som lägrat sig över torsdagen. I kroppen. I rummet där jag sitter. Äntligen.

Gårdagen bestod i ett tidigt uppbrott från hemmet i skåne. Vi packade bilen full med äldste sonen Eriks pinaler. Ett bord, några stolar, kartonger med köksprylar från studenten och en hel del klädtyg. Planen var att jag och Håkan skulle avlämna honom i nya lägenheten i Jönköping. En efterlängtad och nyförvärvad lägenhet ursprungen ur en gnutta tur i lottningen i studentbostadskön. Tredje gången gillt och tredje flytten under det år han hittills avverkat av studieplanen mot ingenjörsexamen i datateknik.

Det blev en fin dag och lite vemodig på samma gång. Såsom det alltid blir när man tar avsked av ett barn, förlåt - ungdom, som numera klarar sig helt på egen hand och fixar biffen i köket själv. Ja, inte bara i köket utan överhuvudtaget självständig in i märgen av sitt tjugotreåriga liv.

Tänker att jag inte ska ta åt mig något av äran för det, men är stolt och glad samtidigt som något skaver i mammahjärtat. Min Erik. Stor och vuxen. Och fortfarande min unge.

Heja dig Erik.

Som ni ser är i alla fall en madrass på plats i väntan på resten av möblemanget. Anropar Ikea och hoppas på en soffa och säng tills vi ses nästa gång.

Färden gick sedan vidare mot Stockholm med ett stopp på akuten i Linköping. Håkan som fortfarande inte är frisk nog att vara på benen utan att hosta sönder en natt och förstöra nattsömn för både sig själv och sin omgivning tackar Linköping denna gång för kraftfull medicinering och trevligt bemötande. Förhoppningsvis för att göra min blivande till en frisk man inom kort.

Vi får se.

Och nu är jag här. I skärgården och regnet och en kylslagnare torsdag än de vi tidigare fått uppleva denna sommar. Ändå, ganska skönt då jag lovat hjälpa min moster och morbror att ombesörja en buffe till en hundrafemtioårsfest på söndag. Således har jag idag bakat tårtbottnar till jordgubbstårtan som ska intas till dessert - godaste jordgubbstårtan som rankas högt av inte bara google utan alla som hittills ätit av marängen med smörkräm och vispgrädden. En oslagbar kombo som håller än.

För att sluta där jag började. Med ett snart uppdrucket vinglas njuter jag av ensamheten i rummet och tiden. Ibland är det bara så skönt att frikopplas från barnansvar och umgängeskrav. Även om bara för några dagar.

Behöver detta nu, även om ett buffebord ska dukas innan söndag blir till måndag och sommarlovsveckorna fortlöper in i juli.

Jag njuter så länge det varar.

Kram Cecce

3 kommentarer