Lyckat!

 

Och här står min äldre brodern och håller i plakatet. Precis som om ingenting har hänt..haha!

Lugnet i bilden ljuger, för när undertecknad och syskon blivit avlämnade av Lisbeth i innerstans folkhav, för att bege sig mot utspringet kommer modern (dvs jag) på att jag glömt plakatet!! Kanske den viktigaste saken att komma ihåg till ett studentutspring på en trång skolgård med hundratals folk som ska ta emot just sin älskade lilla student.

Suck.

Lisbeth den Rådiga tog ett snabbt besut att med sin snabba Tesla köra den dryga milen tillbaka hem för att försöka rädda upp situationen. Två minuter innan sonens klass springer ut har plakatet kommit på plats i storebrors trygga förvar. T v å minuter.

Det ni!!

Phu, det var en svettig halvtimme i solgasset på skolgården, som glömdes bort i samma veva som vi mötte en lyckorusig student under det att konfettin regnade från klarblå himmel.

 

 

 

Och sen blev det fest på inhyrd lokal - bygdegården i Barsebäck, ty mitt lägenhetsbo lämpar sig inte för större festligheter.

Jag var nervös för det mesta. För att maten inte skulle räcka och att något skulle vara glömt för att nämna något. Men allt satt där det skulle och även om jag mest sprang omkring mellan gäster och kök kändes det som jag hann njuta lite mellan varven. 

 

Det hade så klart inte funkat utan min dotter. Lotta som gjorde en heroisk insats. Lisbeth likaså. Min mor och syskon som stannade kvar och hjälpte till med disk och städ.

Och så gästerna så klart, som med sin närvaro gjorde festen till det den var. 

 

Tack alla!!