Slutspurten.

 

Tittar på bilden på mellansonen från 2001 (eller var det 2002?) och undrar var åren tog vägen...

Åren flyter i hop och hur jag än försöker minnas kan jag inte komma på några galenskaper eller upptåg som denne pojk hittat på som jag kan ta upp på ett eventuellt kommande tal. Jag skriver e v e n t u e l l t,  eftersom jag kanske blir för feg när det väl gäller.

I alla fall vet jag att resan mellan 2000 och 2019 med denne, nu unge man, har varit en synnerligen trevlig historia. Han som alltid för mig att skratta på vid de mest oväntade tillfälle. Han som med sin humor har en skön distans till sig själv och till livet - en förmåga jag själv ofta önskade jag besatt.

Nu ska han ut i livet och sätta sina egna mål. Jag vet att han har planer även om han inte alltid delger dem. Först ut blir att hitta ett jobb innan han studerar vidare och bestämmer sig vad han vill bli "på riktigt". En ganska bra plan kan jag tycka.

 

Hursom.

Benen värker och huvudet är tungt. Jag är inne på slutspurten i förberedelseloppet inför studentdagen och har stått i köket hela eftermiddagen, endast för ett avbrott till Ica-butiken för att köpa kaffefilter. Potatissalladen är klar, kycklingfilen ligger i marinad och vaniljkrämen till tårtorna är kokt och står så len och grann i ett överfyllt kylskåp. Tack Lisbeth för att du räddade mig med frigolitlådor och frysklampar. Tror det ska gå bra torts allt.

I morgon fortsätter jag (förhoppningsvis) sätta bockar på listan av avklarade göromål. nedklottrade på ett papper som knappt håller i hop.

 

Blixtrarna lyser upp himlen utanför samtidigt som regnet slår mot fönsterrutorna. Håller tummarna för att vädret är fint på fredag. Just nu finns inget annat kvar än sängen. Ett varmt täcke. En kudde att sjunka ner i. 

Sov gott.