En kräftskiva och en önskan.

 

Det blev en fin helg trots omständigheterna kring Håkans pappa.

 

Efter att ha gratulerat min far på födelsedagen i fredags (också en trevlig eftermiddagen med familjen) begav vi oss österut och landade sent på fredagskvällen i huset döpt efter Håkans mamma, och som jag kommit att trivas i under de senaste åren. Vi mötte ett allt mer tätnande höstmörker som lagt sig över Helge å, men även svåger, svägerska och vår lilla brudnäbb i nattligt umgänge kring köksbordet. Mys.

 

Dagen därpå sammanslöt resten av klanen härligfamilj i en kräftskiva på uteplatsen med vidunderlig utsikt över blomstrande trädgård och stilla å-flöde.

 

 

 

Alla bidrog till festlighetena och en kräftbuffe som fått den mest kräsne att hisna dukades upp på träslagbordet i kökets mittfåra.

 

 

Här trängdes förutom kräftor och räkor, vegansk paj, glutenfri svamppaj, västerbottenpaj, veganska piroger, hembakat ostbröd, sallad, egenodlade tomater, spagettipumpa, ostar och röror och såsmåningom en mjölk-och glutenfri äppelpaj med glass och vaniljsås. 

Jajamen. 

Det där med att laga mat till a l l a, det kan vi!

 

 

 

 

Håkans pappa som var hemma från sjukhuset på permission bidrog med sin klokskap, lugn och glada humör och dagen blev sådär minnesvärd som en kräftskivedag kan bli.

 

Så här på måndagseftermiddagen, drygt en vecka efter bröllopet kan jag konstatera att jag inte riktigt hunnit smälta bröllop och den senaste veckans alla  upplevelser. Ibland komprimerar sig livets alla känsloyttringar på en och samma gång, till en och samma tid, men hoppas på en lugnare vecka - denna som kommer.

Håkan har återvänt till vårt andra hem i Stockholm och det känns tomt efter en och en halv veckas intensiva dagar tillsammans. Tyvärr dröjer det två veckor innan vi sammanstrålar i Stockholm igen. Men. Vi är vid det här laget ganska vana. Med blicken stadigt fästa i en snar gemensam boende-era så går det bra.

 

För övrigt gäller att föröka acklimatisera mig i vardagen igen. Få styr på tvätthögar och träningstider. Matlistor och slarvigt nedtecknade kom-i-håg i almanackan.

Vill bara sitta här ett litet tag till...dingla med benen...dricka mitt kaffe...botanisera bland en otalig mängd bröllopsminnen.