Sista gången mellan sommar och höst.
Det luktade fortfarande sommar.
Tjärdoften steg i takt med att solens strålar värmde trädäcket och båttrafiken gick studom tät över fjärden. Jag letade febrilt efter en kvarlämnad sommarklänning någonstans bland klädtygen men fick snällt svettas i vad som helt plötsligt kändes som alldeles för trånga jeans. Mosters pelargonier strålade som aldrig förr och aktiviteten på sällskapet i trädgården var lika intensivt som i den skönaste julidag.
Men ändå. Färgen på stora björken började skifta mot gult och de gröna nyanserna i skärgårdsvyernas lövverk började resan mot en rostigare skala.
Hörde mig själv säga ett antal gånger. Nu är det nog sista gången vi sitter här ute på bryggan och fikar. Nu är det nog sista gången som vi grillar. Nu är det nog sista helgen som båtägarna ger sig ut till sjöss innan det är dags att ta upp fartygen....
Jo. Hösten är på väg. Mitt i allt det soliga vackra var hösten närvarande i tankar och görande.
I fredags, när jag anlände i skärgårdshuset, efter arbetsdag och tågresa på närmare sextio mil, möttes jag av ett dukat bord och doften av nylagad aborre, rostade rotfrukter och tillbehör. Men ååhh, hur tacksamt?!
Värt varenda krona och tid det tar att pendla mellan väst och öst, syd och norr.
Det är en speciell känsla det där - att ha något att åka t i l l.
Helgen gick som vanlig alldeles för snabbt men jag hann med både sköna promenader och stilla varande på bryggan med arbetslektyr som sällskap. Ja, också avbröts jag i studierna av kaffebricka och chokladbollar och ännu trevligare sällskap i form av man, moster och morbror. Vi fyra som med tiden kamperat allt mera tillsammans.
Förutom det, en hel del praktiska bestyr och goda middagar i skymningen med utsikten som smörjer varje centimeter kroppsyta med välbehag och livsglädje.
En välbehövlig helg så där mellan sommar och höst. Mellan ett gammalt och ett nytt arbete.
Bröllopsyra och vardagsliv.
Så här på tåget hem tänker jag att det nog ska gå bra. Framtidsplanerna börjar få en form som kommer röra om den del, men stabilisera en annan. Förändringar kostar i början men är utvecklande i längden och med årens vishet vet jag att vi klarar så mycket mer än vi tror.
Ser fram emot det som ligger framför så att jag ibland har svårt att leva i nuet. Men nu är nu och sen är sen. Och nu ska jag hem och förbereda en födelsedag och en måndag med kalasande och umgänge med familjen. Mellansonen fyller nitton i morgon och jag har utlovat både chokladbollstårta till frukost och middag till släkten i morgon efter jobb.
Anländer inte Lund förrän ganska sent och hoppas hinna med en del innan kväll övergår i natt. Tur man är ung och fräsch...haha..och kan anta livets tvära kast när det krävs.
Hoppas ni alla haft en fin helg.
Kram Cecce
Amanda (Swedish Passport)
Men åh så vackert inlägg! Både i text och i bild! :)
