Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man gör något man inte brukar.

 
Jag och morgonsolen vid bryggan i morse.
 
Vad hände?
Plötsligt fick jag för mig att jag skulle göra maken (som alltid tar ett morgondopp) sällskap ner i det svala vattnet under dygnets tidgare timmar. Har nog aldrig hänt förut. I alla fall inte så lång tid bakåt som jag kan minnas.
Vattentemperaturen var tjugo grader så jag ska kanske inte klaga, men ändå. För en badkruka som jag är det ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig..haha!
 
 
 
Det var faktiskt ganska skönt när jag väl kom i.
 
 
 
Vår fina brygga.
 
 
 
 
Värt att föreviga tyckte jag när vi satt och värmde oss i våra badrockar på bryggan.
 
 
 
Och frukosten smakar extra gott efter en simtur.
 
 
 
Denna helgen har vi börjat måla garaget. Blått ska det va.
 
 
 
 
Ett ganska trevligt görande när man är två. Maken målade vitt och jag målade blått och däremellan drack vi kaffe och käkade lakrits och pratade om livet som det ser ut just nu.
 
 
 
Som ni ser har jag klätt mig efter uppdraget!
 
 
En underbar helg som har inneburit så mycket mer än morgondopp och målning. Vi har tagit båten till Vaxholm och strosat runt, njutit av sommarens största glass och köpt ett olivträd. Vi har ätit god mat och tagit sovmorgon och planerat nästa helgs äventyr.
 
Det var extra svårt att lämna i eftermiddag. Jag slits mellan blå huset och maken och lägenheten i skåne med mina hemmavarande ungdomar. Två älskade platser och människor. Jag behöver ju egentligen inte välja just nu och det har sin tjusning med två boenden. Utan tvekan.
Men ändå...i dag var det vemodigt.
Senast jag lämnade skärgårdshuset var det med minnena över en svunnen sommar med många besök av nära och kära. En sommar då huset varit fullt av liv och festligheter.
Nu - denna helg var det bara vi. Jag och maken. Lugnet hade lagt sig över viken och sensommarvindarna viskade om att hösten är på väg. Det kändes vemodig och skönt på samma gång. Vi fick tiden att landa. Bara vara. Se varandra och det vi har.
Skönt. Tryggt.Helt.
 
Nu sitter jag på tåget på väg hem.
På behörigt avstånd och handsprit i väskan. Sj verkar ta sitt ansavar och alla sitter på eget säte. Vid varje stopp informeras vi om att hålla avstånd, om markeringar på golven, förhållningsregler i bistron. Att vi alla måste ta ansvar.
Om det är någon som undrar, så känner jag mig inte orolig eller rädd för att bli smittad på tåget i alla fall.
 
Har börjat kolla på en serie på Svt-play som heter Hemma igen och är helt såld.
Kan rekommenderas.
 
Kram Cecce
 
 

DESIGN SKAPAD AV


bloggdesign av FormaWebben