När man avslutar och börjar.

 

Nyårsafton 2019 firades hemma med oxfile, potatisklyftor, rödvinsås och sallad med granatäpple. En klassisk meny och efter recept jag använt de senaste typ tio åren.

Men gott!

Håkans bror och svägerska och lilla dotter var våra gäster för kvällen.

 

 

 

Mellansonen förärade oss med sin närvaro innan han försvann ut i natten med sina vänner.

 

 

Efter tolvslaget började vi spela spel. Jag som egentligen inte är så glad för sällskapsspel gick all in, och vann första omgången. Ha!

 

 

Nyårsdesserten bestod av en klassisk marängsviss med jordgubbar.

 

 

 

En härlig nyårsafton som inte slutade förrän framåt 03.00 tiden och föranledde en lååång sovmorgon och en slags efterkoma hela dagen lång.

 

Det nya året har alltså inletts i pyamas, formligen, då det känns som om vi fortfarande inte riktigt hämtat oss efter allt jul och nyårsfirande. Vi tassar runt här hemma och suger ut varje sfär av ledighet. En och annan promenad. En tur till Ica för påfyllnad av kylen som återigen börjar bli tom efter att ha dignat av risgröt, sillburkar och oxfile. Vi smygäter kvarvarande lakritskola och twistpraliner och slötittar på tvprogram som vi annars aldrig skulle hinna se.

Nåja. Det är skönt att bara vara och tids nog måste vi ta oss i den berömda kragen och stiga upp ur pyamasträsket.

 

I vanlig ordning har jag inte avgivit några nyårslöften. Jag kan helt aldrig hålla dem..haha!

Däremot ser jag fram emot det nya året och är säker på att det kommer innehålla både nya utmaningar, roligheter och säkert även sorgligheter. Jag har en liten plan om att kanske sätta mig i skolbänken igen och försöka lägga min energi på rätt saker. MIndre netfix och fler hälsobringande aktiviteter - både fysiskt och mentalt. Jag har helt enkelt mer att ge utåt och inåt. Vi får helt enkelt se hur livet utvecklar sig.