När fotografier berättar om förr och nu och kommande drömmar.
En vecka sedan jag kikade in här. Fredagar brukar innebära tid för summering av veckan, antingen på tåget eller hemma, då jag slutar tidigare på fredagar. Det har blivit något av en rutin att betrakta veckan som passerat. En bra rutin kan jag tycka.
Letade i min mobil efter bilder som kan tjänstgöra som dokumentation över vardagshändelser som hänt de senaste dagarna. Använder inte min systemkamera så flitigt under vintermånaderna så mobilen kommer väl till pass även om det inte är lika bra i komposition och kvalite.
Som översta bilden till exempel. En bild tagen av Rebecca - mor och dotter i farten mellan bohag och parkeringsplats på väg till mormor och morfar i söndags.
Väl framme i föräldrahemmet, efter vällagad köttgryta med tillbehör, djupdök vi i gamla fotografier från förr. Hittade bland annat detta fotografi på min fina mormor och morfar i deras ungdomsdagar. De lever tyvärr inte längre men många fina minnen består.
Och här:
En bild från mina barndoms vintrar. På den tiden vintern innebar snö även i skånes nordvästra landskap.
Jag och mina syskon i färd med att åka pulka på ihopforslad snöhög utanför det som på den tiden var ett stall.
En stor hög av gamla fotografier att drömma sig bort i. Prata om. Skratta åt.
Sådant jag försökt undvika äta under veckan. Choooklad!
När Alladinasken åkte fram till fikan hos föräldrarna kunde jag dock inte stå emot...haha!
Veckans visdomsord får ovanstående citat stå för.
En bild hittade jag i mitt flöde på sociala medier. Talande tycker jag och något jag behöver påminna mig om. Vi är väldigt snabba på att tänka på allt vi inte har och inte kan få trots att vi lever i ett överflöd....
Sist men inte minst. En bild från i måndags då jag var hemma hos Mona och blev utsatt för ännu mer frestelser. Fina, snälla Mona som jag besöker då och då för att få ansiktsvård. En lyx jag kostar på mig och samtidigt få tid att umgås och fika med Mona.
Till sist en bild på en vy från mitt andra hem i Stockholm dit jag nu är på väg.
Längtar att få komma hit igen och känna doften från skog, skärgård och vatten. Vilsammare får man leta efter.
En bra vecka alltså!
Livet fortskrider medan ljuset återvänder. Det är nu ljust ute när jag åker till jobbet vid sjutiden. Underbart!
Jag oroar mig för mina tonåringar (fast jag inte behöver), matar mina ungar, sköter hus och hem, gör mitt bästa för eleverna som har det tufft och drömmer om framtiden. Hur vi ska bo. Var jag vill resa. VAd jag vill ägna min tid åt. Sådana saker:
Just nu består mina drömmar mest om en fin helg tillsmanns med maken.
Vi ska elda i spisen. Prata i kapp. Förbereda ett möte. Sova länge. Drömma om skärgårdssommar.
Bara leva.
Kram Cecce
