När veckan är fullbordad.

 

Ensam i vita skinnsoffan.

En Stockholmsresa som fick ställas in en timme innan tågets avgång och kvar blev jag, en resväska och en oplanerad helg.

 

Kvällen spenderas således här i soffan med datorn på magen och Idol på tv:n. Bara glassen som saknas men väntas inom kort. Trösthandlade glass på ica på hemvägen från jobb. Unnade mig dyr Hägen-Das och lakritsglass från Lejonet och Björnen. Två favoriter.

I reklampasusen kollar jag kladdkaksrecept och skrollar bland gamla november inlägg på bloggen och förundras över allt jag hunnit med de senaste åren. Barnen. Kafeet. Jobbet. Nya maken. 

Livets berg- och-dalbana. Häng med!

 

Håkan har varit nere i skåne en hel vecka och det har känts fint att dela vardagen även om mannen mest fått njuta av min ryggtavla i arbetsrummet med böcker och dator. Men idag skickade jag in min andra eximinationsuppgif och det känns skööönt. Ska snart påbörja nästa uppgift men inte i kväll.

 

ANledningen till att jag fick ställa in min resa till skärgårdshuset och maken var den evinnerliga coronan. Tonåringen fick ont-i-halsen-känningar och kunde därmed inte åka hem till sin pappa. Jaja. Jag överlever och dottern är inte speciellt sjuk. Inte alls om jag får säga så.

Vi är olika rädda för viruset, och vi har våra skäl. Kan mest tycka det är synd att det skrämmer oss till att inte våga träffa våra nära och kära. Det finns något sorgligt i det.

 

I morgon ska jag återgå till en vetenskaplig artikel, köra son och dotter till Malmö. Mellansonen och flickvännen har fått hyra en fin lägenhet på Limhamn i Malmö och behöver hjälp med en tv, en stol, en lampa och jag hjälper gärna till såklart.

 

 

Och nu känner jag mig alldeles för trött för några formuleringar av större djup eller summeringar av dagsflödet. Veckan är fullbordad och jag med den.