Kakor & Drömmar

Med fokus på livets goda

När man har ett avslut och en början.

 
 
Hemma framför datorn i torsdagskvällen.
 
Mitt nya hem börjar sakta men säkert kännas just som mitt alldeles egna riktiga hem. Det tar lite tid att vänja sig vid allt det nya. Nytt hem. Nytt jobb. Ny väg till bussen klockan på morgonkvisten klockan sju. Ny dialekt att vänja sig vid och som får mig att känna mig annorlunda så fort jag öppnar munnen. Ett nytt liv rakt upp och ner.
 
Det var länge sedan jag skrev nu. Orken har inte räckt till och jag har parerat mellan flyttkatonger och ett allmänt rörigt hem samtidigt som sommaren stått i full blom. Känns lite som jag missade sommaren. När jag blickar tillbaka på de senaste veckorna känns det som ett blankt blad där jag inte varit riktigt närvarande. Orsaken är förutom flyttkaos en närstående som inte mått så bra och där jag fått uppbåda alla krafter som finns för att stå emot en oro som härjat loss inom mig.
Nåväl. Det börjar landa nu även om det fortfarande är skört.
 
Och jag vet inte vart jag ska börja ta vid i strömmen av alla händelser som sugit musten ur mig men också berikat. För dessa finns också. Härliga sommardagar och kvällar med god mat och dryck och vänskapligt umgänge på bryggan och terassen. Åh...jag älskar mitt nya boende.
 
 
 
Ja, ni ser ju.
 
 
 
 
Äldsta sonen var här på besök för någon helg sedan. Blev så glad att han kom. Han är den i raden av mina ynglingar som inte varit här på länge och extra mysigt att få rå om. Hade glömt hur mycket mat han kan smälla i sig under ett dygn...haha! Jisses...en tränande tjugofemåring nöjer sig inte med en potatis eller två. Hur som helst hoppas jag han snart kommer tillbaks och äter mer mat och tar en och annan båttur.
 
 
 
 
För två veckor sedan sa jag adjö till min älskade lägenhet där jag och barnen härbärgerat tillsammans i elva år. Inte klokt ändå.
När jag flyttade in var barnen små och många och när jag lämnade var de flesta (läs tre) vuxna och har skaffat egna boenden. 
 
 
 
 
Det kändes i hjärtat när jag stängde dörren för sista gången. Så mycket liv som levts mellan dessa väggar. Ljudet av barnaröster och skrovliga tonårsstämmor ekade svagt i minnet medan dörren stängdes och stegen nerför trapporna vägde ömsom vemod och tacksamhet - ömsom lättnad och framförsikt.
 
 
 
 
Hej då skitlånga bryggan, strandpromenad och de välbekanta knotiga pilarna som utgjort vyn de senaste tjugofem åren av min tid i byn.
Tack!
 
Och nu är jag här. I torsdagskväll. En väntande brasa i spisen. En dotter som satt sina första steg på Österåkers gymnasim i dag. En make som inte längre får njuta av skärgårdsfriden på egen hand. En termin som ligger framför.
 
Jag har börjat mitt nya jobb som specialpedagog i Danderyds kommun och blivit väl mottagen. Nya kollegor och en stooor mängd högstadieelever att ha ansvar för. Om några veckor sätter studierna i gång på allvar igen och jag vet att det kommer kräva mina krafter.
 
Ändå.
Så skönt att vara här. Tystnaden är ljuvlig liksom utsikten och naturen.
Det kommer att bli super.
 
I morgon sätter och dottern oss på tåget för att bege oss tillbaks till skåne för att hälsa på mellansonen och äldsta dottern över helgegn. Ska bo hos min syster och italienske svåger då vi inte längre har något eget boende i skåne. Funderar på om det kommer kännas som hemma eller bara märkligt. Kanske både och.
 
Hoppas ni som fortfarande kikar in här har det bra.
Det är min önskan.
 
Kram Cecce
 
 
 
Kommentar postad
Det är allt annat än lätt att flytta och det bär med sig så mycket känslor. Skönt att du blev väl bemött av de nya kollegorna. :)
Svar: Tack, det är skönt att vara på plats och att flytten är avklarad. Allt har gått bra så här långt:-)Kram!
cecce

DESIGN SKAPAD AV


bloggdesign av FormaWebben